meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Kristen i världen.

2002-10-27   
 
Välkommen att fira gudstjänst i Mariakyrkan idag, den 27 oktober 2002. Det är idag den 22:a söndagen efter trefaldighet, och den söndagen har i kyrkoåret rubriken "Frälsningen", men för dagens gudstjänst har vi satt som tema "Kristen i världen". Därmed vill vi fästa uppmärksamheten på vårt ansvar som kristna och det uppdrag vi har här i världen – men också visa på den inspiration som den kristna tron kan ge oss för att leva våra liv som just människor.
Vi kommer säkert också att finna, att det finns en koppling mellan "frälsning" och "att leva som kristen i världen".
Var öppen för vad Gud själv genom sin Ande vill säga dig nu!

Hur ser då vår värld ut idag?
Ja, om vi håller oss till det som är vårt hem här i universum, så är det ju numera hela jordklotet, ett ganska stort – men ändå mycket, mycket litet klot i himlarymderna.
På jorden finns kontinenter, världsdelar och länder. Det finns höga berg och djupa dalar. Stora skogar (men de har varit större) och stora öknar (men de har varit mindre – öknarna växer!). Åkrar och städer finns det. Vägar och järnvägar. Hus. Ja, vad finns det inte allt på jorden?
Skogar, berg och floder har funnits länge, länge. Djur och människor har också funnits ganska länge. Men tape och bilar och datorer har inte funnits så värst länge. Det är sådant som människorna har hittat på att göra alldeles nyss skulle man kunna säga.
Ja, det är ju faktiskt så att människorna på senare tid har hittat på att göra alldeles förfärligt mycket. Och det här jordklotet, det har ju sina begränsningar. Det är visserligen jättestort, kan man tycka. Från mitten och ut till ytan är det i verkligheten 637 mil. Det är mycket längre än Sverige är långt. Och så har vi lite luft runtomkring. Det är väl åtminstone 1 mil luft. På en vanlig jordglob motsvarar det någon tiondels mm, ett tunt, tunt lager fernissa.
Och det mesta av ytan är hav. Ungefär 70 procent är hav. Resten är land. Och havet är kanske 2 – 3 km djupt. Det blir inte ens en tiondels millimeter på en jordglob.
Och på landytorna bor det idag drygt 6 miljarder människor. Det är mycket! För ungefär 200 år sedan fanns det "bara" ungefär 1 miljard, och för 100 år sedan fanns det dryg 1,5 miljarder människor på jorden. För 50 år sedan hade antalet ökat till 2,5 miljarder. Och befolkningen har fortsatt att öka i snabb takt, trots kampanjer för familjeplanering mm. Under år 1999 passerade vi 6 miljarder-strecket.
Och om 50 år är det mycket som tyder på att det kommer att finnas 10 miljarder människor på jorden. Det betyder i så fall 10 gånger fler människor på 250 år! Och just nu ökar jordens befolkning med nästan 3 människor varje sekund!
Alla ska ha någonstans att bo, och alla ska ha mat. Kommer det att fungera? Fungerar det ens idag? Nej, det gör det ju inte, om man ser till jorden som helhet.

Vårt ansvar.
"Alla jordens skatter han åt mänskan gav, makt att råda över land och luft och hav", lyssnade vi till i en sång. Makt att råda över. Med makt följer ansvar.
Vilket ansvar har vi för vad som sker? Hur ser framtiden ut? Hur ser dagens situation ut? Har vi kopplat på någon nyhetssändning på TV eller radio den senaste tiden utan att vi fått ta del av krig, våld och mänskligt elände? Larmrapporter om förstörd miljö och hotade växt- och djurarter är vanligt förekommande. Vi kanske rent av börjar vänja oss. Hemska tanke!
Krig och våld har nog alltid förekommit. När jag sökte på "krig" i Bibeln fick jag fram 322 verser som innehöll ordet krig eller krigsman eller liknande. De flesta fanns i Gamla testamentet. Där kan man hitta många hemska skildringar av krig och krigshandlingar. Ja, man kan till och med läsa att Herren var med en del tappra krigare!
Men i Psaltaren finns sånger som handlar om "han som gör slut på krigen" och i Sakarja 9:10 läser vi:
"Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände."
Det är Jesus, vår Frälsare som avses. "Han skall förkunna fred för folken", hette det. Hur tar vi det till oss, vi som vill följa Jesus. Hur bidrar vi till att skapa fred i vår värld? Går det? Orkar vi bry oss?

Vad gör kyrkorna?
Nr 19 av tidningen Sändaren hade många artiklar och notiser som handlade om miljö och vårt ansvar för skapelsen. Bl.a. var det en fråga i frågespalten som löd så här:
"Jag skulle vilja veta vad Bibeln säger om ekologi. Jag undrar också varför kyrkorna är så tysta när det gäller miljöfrågor. För tio år sedan var det inne med miljö. Nu verkar det vara ute. Borde inte miljöfrågorna vara prioriterade i kyrkan?" Frågan är undertecknad "Miljövän".
Frågan är berättigad. Det är ganska tyst om miljö och vårt skapelseansvar i kyrkorna nu. I en annan artikel i samma nummer av Sändaren medger företrädare för SMU och SBUF att det pratas inte så mycket miljö längre, och det skrivs inte så många motioner om miljöfrågor nu. Intresset är större för rättvis handel och global solidaritet, och det är naturligtvis nog så viktigt och angeläget även det!
Lennart Molin från Sveriges Kristna Råd medger att den särskilda avdelningen för "fred, rättvisa och skapelsens integritet" som fanns inom SKR lades ner vid omorganisationen 1998-99. "Det är egentligen bara Svenska kyrkan som verkligen engagerar sig internationellt och lokalt", säger han.
Tyvärr får vi nog erkänna att kyrkorna aldrig riktigt "kommit in i matchen" när det gäller kampen för att bevara och skydda skapelsen. På 1970-talet, när miljöförstöringen på allvar började lyftas fram, tyckte jag inte att kyrkorna i gemen insåg sitt ansvar. Framför allt såg man inte särskilt tydlig kopplingen mellan miljöfrågorna och uppgiften att förvalta och vårda Guds skapelse. I stället för att gå före och låta skapelsesynen och förvaltarskapstanken inspirera till ett djupare engagemang i miljö- och resursfrågorna, blev det många gånger så att man ganska pliktskyldigt försökte "hänga med" när frågorna aktualiserades på andra håll.
Miljöfrågorna är naturligtvis starkt kopplade till resursfrågorna, och därmed till vår livsstil. Att våga se vad världen kräver av oss för att vi på sikt ska uppnå en "hållbar utveckling" och en rättvis fördelning av jordens resurser till jordens alla människor, det innebär att våga ifrågasätta vår standard, vår bekvämlighet, ja hela vårt livsmönster. Att blunda för frågorna och "bara köra på" är ingen lösning, det är egentligen fegt, oansvarigt och okunnigt.
Det finns lösningar. Det går att åstadkomma förändringar. Det hänger på vilja, insikt och mod!
Och mycket har gjorts, det ska erkännas – men inte tillräckligt! Långt ifrån!
Biologen Edward O Wilson säger i sin nyutkomna bok "Livets framtid": "Människor inom alla samhällsekonomiska och religiösa grupper … blir miljövänner bara de blir tillräckligt välinformerade."! Och så är det säkert!
Visst är det lätt att säga: "Det tjänar inget till! Det är inte lönt! Det får vara!" Men då tar vi inte vårt ansvar! Då ger vi upp! Är det genom att frånsäga oss vårt ansvar och ge upp, som vi ska förvalta frälsningens gåva? Nej, ge oss din blick för dolda möjligheter, ge fantasi att finna nya medel. Gud gör oss kloka!

Svaret på frågan.
Så här svarar Rune Forsbeck, pastor i SMF på frågan om miljöfrågorna i kyrkorna:
"Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den. Det är han som har lagt dess grund i havet och fäst den över de strömmande vattnen." Så börjar Psalm 24. Samma grundsyn och övertygelse kommer som bekant till uttryck i det mäktiga anslaget i 1 Mos 1:1: "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord."
Gud har skapat vår värld. Den är hans. Dessa grundläggande trosfakta säger oss att vi inte kan handskas hur som helst med skapelsen. Som Guds verk och egendom är den helig. Vi skall behandla den med respekt och ansvar.
Vi kan ana skapelsens helighet, när vi besinnar oss inför den, ana dess oändliga komplexitet och se dess storslagna skönhet.
Människosläktets ansvar för skapelsen kommer också till uttryck i början av den heliga Skrift. Det står i 1 Mos 1:26: "Gud sade: ’Vi skall göra människor till vår avbild. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden’",. Litet längre fram sägs det att Herren Gud av jord formade "alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur", 1 Mos 2:19-20. Det betyder att människan har satts in som Guds medarbetare och förvaltare.
De bibliska berättelserna åskådliggör att människan inte kan uppträda hur som helst. Hon skall istället härska genom att vårda. När hon glömmer det, påminns hon om att det inte är hon som är Gud: "Jord är du och jord skall du åter bli", 1 Mos 3:19.
Vad vi menar med att prioritera kan alltid diskuteras. Men att miljöfrågorna av kyrkorna borde tillmätas synnerligen stor betydelse är odiskutabelt. Att så inte alltid sker beror, tror jag, på bristande eftertanke och dålig teologi. Den senare kan ta sig uttryck i ett "förandligande" som går så långt att kontakten med skapelse, natur och materia förloras. Det mest centrala i den kristna tron, Jesu uppståndelse från de döda, är en händelse som inte enbart är andlig utan också materiell och fysisk. Jesus botade människor inte bara själsligt och andligt utan också kroppsligt. "Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ’Gå i frid, håll er varma och ät er mätta’, men inte ger dem vad kroppen behöver?", står det i Jak 2:15-16. I förlängningen av den frågan ligger uppmärksamhet och medveten omsorg om miljön – i detta ords alla betydelser. Helt tysta är inte kyrkorna. Svenska Missionsförbundets kyrkokonferens 2002, till exempel, gjorde ett uttalande om skapelse och ekologi."
Så långt Rune Forsbecks svar.

Uttalande om skapelse och ekologi
Och vad stod det då i kyrkokonferensens uttalande, som antogs för några månader sedan?
Jag citerar:
"Kunskapen och medvetenheten om de allvarliga miljöhoten mot vår värld har aldrig varit större. Avsaknaden av nödvändiga politiska beslut beror på rädsla för kortsiktiga opinjonsförluster eller påtryckningar från mäktiga lobbygrupper, inte minst från de stora bolagen.
Kyrkan har ett tydligt budskap om Gud som skapare och människans ansvar som förvaltare av skapelsen. Behovet av att fördjupa och på olika sätt aktualisera denna grundsyn på skapelsen är mycket stort i en tid när de ekonomiska intressena hotar försöken att skapa ekologiskt hållbara samhällen.
Svenska Missionsförbundet kan vara en viktig röst som stärker den bibliska skapelsesynens inflytande på samhällsutvecklingen. För detta behöver frågorna kontinuerligt aktualiseras i våra församlingar. I detta arbete spelar pastorer och diakoner en viktig roll.
Kyrkokonferensen uppmanar
  • församlingarna att aktualisera vårt ansvar för skapelsen i undervisning och i gudstjänstliv, gärna i samverkan med miljöorganisationer och andra organisationer i närsamhället.
  • kyrkostyrelsen att verka för att en ekologisk grundkurs införs som en del av kursutbudet vid THS samt att en sådan utbildning också erbjuds som en del av fortbildningen för pastorer.
Så långt kyrkokonferensens uttalande.
Visst är det intressant, att när ungdomsförbunden – som vi nämnde nyss – börjar "glömma bort" miljöfrågorna, då tar moderförbundets kyrkokonferens ett uttalande, som vänder sig – inte till regeringar, företag, och andra aktörer – utan till sina egna församlingar och sin pastorsutbildning – med uppmaning att lyfta fram ansvaret för skapelsen!
Vi uppmanas alltså att lyfta fram de här frågorna i undervisning och i gudstjänstliv. Hur gör vi det?
Hur går vi vidare?

Räcker det med att källsortera? Måste man kompostera? Får man köra bil? Får man åka flyg till solsemestern? Får man äta en hamburgare? Är kanske rent av kyrkkaffet suspekt? Ja, i så fall börjar kanske vår tillvaro att vackla!
Nej, vi gör nog varken miljön eller skapelsen någon tjänst genom att börja utveckla en ny syndkatalog! Och jag ska inte här räkna upp åtgärder som du kan utföra, och inte heller göra en lista på allt du bör undvika.
Men jag skulle gärna se, att många tog kontakt med mig eller någon annan i vår församling och sade: "Du, det här måste vi gå vidare med! Det här har vi missat! Vad gör vi?"
Då kunde vi kanske starta en grupp, som lyfter fram de här frågorna och för ut dem. Och det fina med en sådan grupp eller sådana aktiviteter vore ju att vi finge möjlighet att koppla ihop miljöfrågorna med vår kristna tro, med vår uppgift som Guds förvaltare.
Frälsning (rubriken för den här söndagen) innebär räddning från och seger över ondskans makt, och ondskans makt tar sig uttryck i förvända relationer till Gud, till medmänniskan och till skapelsen i övrigt. Frälsningen innebär då ett ansvar att upprätta goda relationer till Gud, medmänniskan och hela Guds skapelse, det som vi i dag ofta kallar "miljön". Här tror jag att vi kan finna olika vägar att gå fram på. Att vara medveten om och reflektera över frågorna är det primära. Det leder till handling – på ett eller annat sätt. Att våga se problemen och att under Andens ledning våga finna lösningar, det är att ställa sig på det godas sida i kampen mot syndens och dödens välde.
Bed om Andens ledning att se klart, att finna vägar, att inse din uppgift. Bed om kraft och mod att våga söka Guds vilja!
 
Arne Svensson