meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Det levande ordet

2011-02-27   
 
Joh. 6:60-69

Världen söker nya ledare. I Nordafrika protesterar befolkningarna mot diktaturerna och president efter president sina lämnar sina poster. Den enda som klänger sig kvar vid makten är Khadaffi i Libyen.
Här i Sverige söker det socialdemokratiska partiet sin nya ledare, med mängder av spekulationer i tidningarna som följd.
Vårt nya, blivande samfund är i samma situation. Vem kan axla ansvaret att bli den nya ledaren? Det har formulerats olika kravbeskrivningar på ur den nya ledaren bör vara. Och någon i det socialdemokratiska partiet sa i ett sammanhang, att inte ens Jesus skulle kunna leva upp till den kravprofil som presenteras. Troligen refererande till att ett av kraven är att hålla ihop rörelsen.
Vad vi läst idag visar att inte ens Jesus förmår hålla ihop sin nya rörelse. Början har varit strålande. Människor har strömmat till för att lyssna till Jesu undervisning. Han har gått från plats till plats, och från klarhet till klarhet. Men så plötsligt slår det stopp. Nu börjar människor protestera mot det de hör. Många tar avstånd från Jesus och han börja undra om även hans närmaste lärjungar ska överge honom.
Det som hade hänt strax innan Johannes berättar det vi läst i dagens text är att Jesus har varit i Jerusalem. Där botar han en man vid Betesda. Då blir det judiska etablissemanget irriterade. Jesus vandrar sedan vidare till Kafarnaum och ger sig över till andra sidan sjön. Där samlas stora skaror. De lyssnar till honom så länge att det hinner bli kväll. Lärjungarna blir bekymrade över hur alla människor ska få något att äta. Så får vi berättat för oss hur Jesus förvandlar några bröd och fiskar till mat för mer än 5.000 människor. Alla är naturligtvis överväldigade över den maktdemonstrationen. Då börjar Jesus tala om sig själv som Livets bröd. Och där slår det slint. Nu börjar människor protestera och samtala med varandra. Hur ska detta gå till?
Vad menar han egentligen med att han är livets bröd? Hur ska man kunna äta av honom? Så börjar splittringen. Många drar sig tillbaka. Nu är det inte så attraktivt längre. Han talar för konstigt. Det är svårt at förstå och svårt att ta till sig.
Jesus gör den erfarenhet som många både före och efter honom har fått göra. Det är lätt att samla folk omkring sig. Det är lätt att fylla samlingssalar och kyrkor. Men de fordrar ett lättsamt tilltal, kanske kryddat med lite spektakulära detaljer. När man börjar tala riktigt på allvar då tar det emot. Då är det inte så många som vill vara kvar och lyssna. Vi kan fundera över vad det fordras för att hålla ihop skarorna. Går det att tala allvar och att tala sanning? Eller behövs det ett mer insmickrande budskap?
Guds ord är levande och verksam, har vi läst från Hebréerbrevet. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.
Många gånger kan vi nog i våra egna liv uppleva att vi känner till sanningar om vårt liv som vi egentligen inte vill se. För en del kan det vara hemska saker som man själv gjort eller som man upplevt. Men för de flesta av oss handlar det mer om att upprätthålla en fasad. Vi bestämmer oss för hur vi vill att våra liv ska vara och så lever vi som om det vore så och bortser från att livet inte blev riktigt som vi tänkt oss. Under historiens lopp har det också inträffat att hela folk har levt med en livslögn, en sanning om sin historia som inte riktigt är sann. Mötet med det levande Ordet kan bli en smärtsam insikt i förnekelsen och undangömmandet. Men det kan också bli en befriande upptäckt som leder till ett nytt liv.
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Så börjar Johannes sitt evangelium. Ordet fanns hos Gud och ordet var Gud. I vår tradition har vi blivit vana vid att betrakta Bibeln som Guds ord. Och visst är det så. Det är i bibeln som vi möter Guds ord och Guds tilltal till människor. Men nu läser vi om hur Jesus talar om sig själv som Livets bröd och hur Johannes berättar om honom som Ordet. Guds ord blev kött och tog sin boning bland oss. Det levande ordet är Jesus själv.
Och kanske hamnar vi i samma situation som dem som var med på Jesu tid. I mötet med Jesus, inför hans blick, faller alla skyddsmurar samman. Vi står där avklädda och skyddslösa, samtidigt befriade. Och det är detta möte med Jesus vi talar om när vi möts till gudstjänst. Det är detta möte med Honom som vi erbjuder när vi bjuder in människor till vår församling. Vi möts här i samma insikt som drabbade lärjungarna: Herre till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och vi förstår att du är Guds heliga.
Herre, till vem skulle vi gå? Till honom går vi, inte för att få en trivsam tillvaro, kryddad med några små under här och där. Till honom går vi därför att han har sanningen om oss. Han känner oss in i minsta skrymsle och han älskar oss trots det. Så om vi vågar stå kvar i hans blick kan vi få leva i sanningen. Vi får kraften att se livet så som det är och inte rygga för dess mörka sidor. Vi får också kraften att med Guds hjälp försöka arbeta för att göra denna världen en aning bättre. Vi behöver inga skygglappar längre.
Så får vi be, att vår församling och våra gudstjänster får vara den plats där vi möter Gud själv. Vi får livnära oss med Livets Bröd. Vi får be att gudstjänsten blir det tillfälle då Gud talar till oss och att vi går stärkta härifrån. Att vi känner att Gud går med oss ut i vardagen och att vår vardag har blivit förvandlad just därför att Jesus själv finns mitt i den.
 
Kristina Färdeman