meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Guds mäktiga verk

2011-03-27   
 
Marie Bebådelsedag
Luk. 1: 26-38

Den där dräpande repliken. Den som sitter som en smäck. Den har vi väl alla formulerat någon gång. Problemet är att vi oftast formulerar den för sent. På kvällen när vi har lagt oss och ska sova, då kommer den. Den precisa och absoluta formuleringen som vi skulle ha levererat mycket tidigare. Den som skulle lösa upp en besvärlig situation. Eller sätta någon på plats som hade varit otrevlig mot oss. Den dräpande repliken behöver vi oftast för att ta oss ur negativa situationer.
Mer sällan tror jag att vi funderar över vad vi borde ha svarat när vi överraskas av en positiv utmaning eller av ett glädjande besked.
Idag är det Jungfru Marie Bebådelsedag. Det är ord som känns ganska gammeldags. Bebådelse är väl ett ord som vi lämnat till historien för länge sedan. Och böjningarna av både jungfrun och Maria känns också otympliga. Men det handlar alltså om Maria, den unga kvinnan som vi känner som Jesu mor. Och det handlar om den uppenbarelse hon fick en gång och det uppdrag som följde.
Vi har sett mängder av bilder på Maria. Jag vet inte hur du föreställer dig henne. Men vi kan nog vara säkra på att det är en mycket ung kvinna. Hon är nog bara 12-13 år när detta händer. Hon bor i en liten by och lever nog ett mycket traditionellt liv. Hon är van att arbeta och van vid att de vuxna bestämmer. Ingen liten flicka förväntades att ha några egna uppfattningar överhuvudtaget. ”Din vilja sitter i mammas ficka” som många barn fick höra förr. Maria visste mycket väl hur hennes framtid skulle se ut. Den skulle vara lika som hennes mammas och hennes mormors liv. Hon skulle snart gifta sig med en man som hennes föräldrar hade sett ut. Sedan skulle hon leva vidare i samma by med samma arbetsuppgifter och föda barn på barn. Maria är bilden av den unga kvinna så som kvinnor levt i nästan alla tider och i nästan alla länder.
Men så händer det som gör Maria till något alldeles speciellt. En alldeles vanlig dag när hon går i sina sysslor får hon ett oväntat besök. Helt plötsligt står det en ängel i hennes rum. Det är verkligen konstigt. Och Maria stannar kvar och talar med ängeln. Det är också onormalt. Det normala för en flicka av hennes tid var att hon skulle ha sprungit därifrån och gömt sig eller att hon skulle ha ropat på sina föräldrar. Framförallt, hon skulle ha blivit tyst och inte vetat vad hon skulle säga. Maria gör inget av det. Hon stannar kvar och för en konversation med ängeln. Hon inte bara lyssnar på vad han har att säga utan hon ställer frågor till honom och ifrågasätter hans budskap. ”Hur ska jag kunna bli med barn, jag som aldrig varit nära en man?” frågar hon. Hon kommer inte att ligga vaken på natten och fundera över: varför sa jag inte detta och varför frågade jag inte om det där? Hon står där lugnt och stilla och ställer sina frågor.
Den alldeles vanliga flickan blir till något helt unikt. Hon blir den kvinna som ska föda fram Guds egen Son till världen. Och fortfarande idag, efter ca 2000 år berättar vi hennes historia över hela världen. Så kan vi fortfarande idag söka tröst i berättelsen om Maria. När Gud söker medarbetare i sin värld letar han bland alla oss som är alldeles vanliga. Han söker inte efter några extraordinära begåvningar. Han letar inte några speciella personligheter. Men, tyvärr, är det sällan som han sänder ut några änglar för att leta efter oss. Nej, rakt in i vår vardag, där vi lever som folk lever mest, dit kommer Gud med sina frågor och sina erbjudanden. Och vi får gör som Maria. Vi får ställa våra frågor och vi får tacka ja. Så går världen vidare. Så lever Guds verk vidare, med hjälp av oss alla alldeles vanliga. Gud behöver oss och vi behöver Gud.
 
Kristina Färdeman