meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Livets bröd

2011-04-03   
 
Joh. 6: 48-59

Jag var på en föreläsning häromdagen. Det var författaren Lasse Berg som var på besök i Katrineholm. Lasse Berg har skrivit böcker om människors villkor ända sedan början av 70-talet. Den senaste tiden har han kommit så långt tillbaka som till de första människorna. De som levde för ca 6 milj år sedan. Då levde människor av vad de kunde samla. De vandra runt och letade efter ätbara rötter, frukter och bär. Och hans tes är att det som gjorde människan till människa är handväskan.
Eller rättare sagt, möjligheten att bära mer än det man kan greppa med handen. Därför att kännetecknande för våra förfäder var att de samarbetade och delade med sig. Några grupper gick ut och letade mat. Sedan tog de med sig allt tillbaka till sitt basläger. Där åt alla tillsammans. Även de som av olika skäl inte orkade vara med och samla in mat fick sin beskärda del. Mätta och glada ägnade man sedan resten av dagen och kvällen åt att umgås och prata.
Så småningom lärde sig mänskligheten att odla och därmed att baka bröd och sedan dess har brödet varit symbolen för mat. Brödet har också varit symbolen för gästfrihet. I Ryssland t.ex. blir man mottagen med bröd och salt när man kommer till ett hem. Och även vi ägnar åtskillig tid till att befästa våra vänskaper med kaffe och bröd. Det är svårt att tacka nej till en fika.
Vi kan vara utan mat under en tid. Men inte hur länge som helst Till slut så dör vi om vi inte får mat. Maten hjälper oss också att utveckla vår kropp. Och med rätt föda håller vi oss starka och friska genom livet.
”Jag är livets bröd”, säger Jesus i dagens text. Och han tillägger: ”Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen.”
Och de som lyssnade blev upprörda. Vad blev de upprörda över? Var det Jesus anspråk? Var det bara det anstötande i tanken att man kan äta en annan människa, rent bokstavligt? Eller var det tanken på att dela med sig?
Det kapitel vi läser ifrån idag, Joh.6, börjar med berättelsen om hur Jesus ger mat till 5000 personer. Efter det kommer berättelsen om hur Jesus går på vattnet. Sedan talar Jesus till den folkskara som fortfarande finns kvar. Och han talar i ett långt avsnitt om sig själv som Livets bröd. Vi har bara läst den sista delen. Och hela den berättelsen slutar med att många av hans lärjungar drar sig tillbaka. Motsättningarna skärps. Jesus börjar märka att hans undervisning inte tas emot med jubel överallt. Vi kan ibland tycka att Midfastosöndagen bryter fastetidens allvar. Det handlar inte om kamp och lidande utan blir en trevlig dag då vi gläds över brödet. Men vi märker när vi läser texternas sammanhang att vi nu står i början av den konflikt som skapas runt Jesus och hans undervisning. Den som sedan leder vidare fram till Jesu död.
Egentligen är det konstigt att ledarskapet under Jesu tid kändes dig så hotade av hans undervisning. Jesus gjorde aldrig anspråk på den politiska makten. Tvärtom. Han tog sin plats bland dem som stod nederst i samhället. Han avvisade alla önskningar om att ha skulle ”sätta sig på Davids tron”, så som många judar önskade. Han ville aldrig bli en politisk ledare.
Lasse Berg har kanske rätt när han påstår att människans ursprungliga sätt att leva var att dela med sig till alla andra i gruppen. Men i och med att vi blev bofasta och började odla jorden har vi ordnat in oss i hierarkier. Några har kunnat ta makten över alla andra. De har kunnat samla på sig rikedomar och då har de också fått behov av att kunna bevaka sina rikedomar och skydda dem från andras intrång. Vi har kommit långt från den tillvaron då alla delade lika.
Jesus kommer och vill föra oss tillbaka till den första tiden. Då när alla hade samma status i gruppen, då alla delade med sig av det som fanns och då alla fick äta sig mätta.
”Jag är Livets bröd.”
I bilden av sig själv som brödet visar Jesus hur nödvändig han är för oss, för vår överlevnad. Den utmanar oss att söka efter det som är livsviktigt för oss som människor. Inte bara att fylla magen med mat, utan också att fylla själen med näring.
Och i en värld som präglas av att vi skapar hierarkier. Där några tar makten över andra och där de som har makten måste skydda sina tillgångar. Där kommer Jesus med budskapet om att dela med sig. Han som en gång gav sig själv till oss. Han som gav sitt liv för vår överlevnad. Han utmanar oss idag att skapa en värld där kärleken och medmänskligheten är de värden som reglerar samspelet mellan oss människor. Delandet som kristen livshållning. Är det en lika provocerande tanke idag som den var på Jesu tid? Klarar vi, som kristen församling, av att gestalta det idag? När vi snart samlas runt nattvarden får vi be Gud om kraft och inspiration. Så får vi tro att min lilla gärning kan medverka till att världen blir en bättre värld att leva i.
Ni utgör Kristi kropp och är var och för sig delar av den.
 
Kristina Färdeman