meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Hjälparen kommer.

2011-06-05   
 
Söndagen före pingst
Joh. 16:12-15
Det finns en originalritning väl förvarad hos arkitekten. Där finns allt beskrivet, i detalj. Det finns ritningar för grunden och alla våningsplanen. Noggrant utformade för att det inte skall bli fel eller brister som påverkar byggnationen. Bärigheten är uträknad i detalj och såväl synliga som osynliga konstruktionsdelar är omsorgsfullt planerade. Skalan är anpassad för att passa in i verkligheten. Varje bult och varje skruv finns på listor. Fasaden är vackert utsmyckad för att göra rättvisa och det omsorgsfullt ritade huset. Trapphuset är välkomnande och luftigt ritat. Allt är planerat. Allt in i minsta detalj. Inga fel finns, ingenting har missats.
Så gör snickaren entré på arkitektkontoret och ber att få ritningen. – Nu ska här byggas, säger han. Arkitekten ser lite bekymrat på honom från andra sidan av skrivbordet. Han undrar nog om det är så enkelt som det verkar. – Tror du inte att du behöver lite hjälp, säger arkitekten. – Nej, svara snickaren. Det här grejar jag. Nu har ju du gjort din ritning så nu fixar jag resten. Stark och självsäker knatar snickaren iväg till byggarbetsplatsen. Han vecklar upp ritningen och börjar bygga. Fort går det och den noggranna ritningen efterföljs inte med någon noggrannhet alls. Det blir lite spikar här och skruvar där. När han stöter på något han inte riktigt förstår, så gör han som han själv tror att det ska vara eller helt enkelt struntar i det. Han säger; - En sån där liten detalj kan väl ändå inte spela någon roll. Så fortsätter bygget i snabb takt. Bruket hinner inte torka eller härda innan bjälkarna kommer på plats. Virket är fuktigt när färgen målas på. Takstolarna är inte stabila och taket sviktar. Så rätt var det är så är bygget klart. Det lutar än hit och än dit, men det är klart.

Gud är vårt livsarkitekt. Han har originalritningen som är specialutformad för varje människa. Det finns inte en enda liten vrå av våra liv som Gud inte känner till, eller har en plan för. Men problemet är att vi själva, precis som snickaren i berättelsen, oftast försöker leva våra liv utan att bry oss om Guds bakomliggande plan. Då kommer vi att misslyckas, gång efter gång. Och även om vi kanske inte kommer att bygga helt i enlighet med originalritningen så måste vi ha den ambitionen. Det är här vi behöver hjälp. I dagens text kan vi läsa; ”…när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen” (Joh. 16:13)

Det grekiska orden ’parákletos’ som betecknar ande i dagens text betyder även talesman eller förespråkare. På flera bibelställen beskrivs anden som Guds personliga ombud. I Nehemjas nionde kapitel kan vi läsa; ”Du gav dem din goda ande för att undervisa dem. Du vägrade dem inte manna att äta, du gav dem vatten i deras törst” (Neh. 9:20). I psalm 139 står det i folkbibelns översättning; ”Vart skulle jag gå för din Ande vart skulle jag fly för din närhet. Om jag far upp i himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där” (Ps 139:7-8) På det viset kan vi förstå den ande Jesus talar om som hans talesman. Anden blir en direkt kontakt med Fadern och Sonen. Det blir det treeniga mysterium som utgör grunden i vår tillvaro. Anden blir en hjälpare som finns närvarande i våra liv.

För Gud är inte som en arkitekt som efter avslutat ritande överlämnar ritningen åt sitt öde. Han är med vid varje hammarslag i ditt livsbygge. Han följer varje detalj av ditt liv, inget lämnas åt slumpen. Kanske kan man likna treenigheten vid ett husbygge. Gud är arkitekten, Jesus byggmästaren och Anden byggbasen som varsamt leder hantverkarnas strävsamma arbete. Genom detta mysterium, som vi inte kan förstå än mindre förklara, visar Gud för oss sin omsorg och kärlek. Vi kan inför detta oförståeliga få vara små enkla människor i totalt behov av Guds omsorg. För det är i vår ambition att klara av byggnationen på egen hand som vi misslyckas. Då lever vi för oss själva mer än för Gud. Kanske är detta den största synden, i det att vi litar mer på oss själva än Gud. Redan i lustgården började denna tilltro till att vi klarar oss själva och inte behöver bry oss om Gud. Men Anden vittnar om en Gud som vill vara delaktig i våra liv, som vill dela vår sorg och vår glädje. Där i livets mittpunkt finns Han alltid närvarande. När vi erfar detta och sätter vår tilltro till honom och kapitulerar inför hans storhet och allsmäktighet, finner vi den sanna friden och lyckan. I Romarbervets åttonde kapitel läser vi; ”Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot köttet, inte att leva efter vår köttsliga natur. Om vi lever på det sättet kommer vi att dö, men om vi med vår ande dödar kroppens gärningar, skall ni leva. Alla som leds av ande från Gud är Guds söner.” (Rom 8:12-14) och ett par versar längre fram läser vi; ”Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn” (Rom 8:16) Anden, hjälparen, blir inte bara ett Guds ingripande i våra liv utan också en stämpel på att vi tillhör honom. Gud finns i våra liv och påminner oss hela tiden om sin närvaro. Samtidigt vittnar Guds ande tillsammans med vår egen ande och genom det får vi ett unikum. Vi är inga löpandeband produkter utan fel och brister, utan vi är unika människor.

Sadhu Sundar Singh som brukar kallas Indiens Paulus, blev som starkt troende hindu i tonåren dramatiskt drabbad Kristus. I sin bok ”With and without Christ” skriver han: ”Samma luft kan blåsas in i flöjten, kornetten och säckpipan, men olika musik frambringas, allt efter instrumentets konstruktion. På samma sätt verkar en enda Ande i oss, Guds barn, men resultatet blir olika, och Gud förhärligas genom dem enligt vars och ens temperament och personlighet” Denna liknelse känner vi igen ifrån flera bibelställen. Gud blåser i skapelseberättelsen in sin ande i människan. Tonerna som kommer ut är vår alldeles egen melodi, vår egen personlighet. Så att söka efter Guds ande i våra liv är inte att sträva efter ett stereotypt andligt liv. Det finns ingen helig checklista eller några heliga attribut. Det finns bara unika människor, skapade till Guds avbild. Att följa originalritningen tror jag handlar om att söka det unika i våra liv, det som är vi.

Men när vi sätter upp andliga checklistor och krav på hur ett riktigt kristet liv skall vara, då förlorar vi människans unikum och begränsar Gud. Gud kan inte omfamnas av vårt intellektuella resonemang eller dogmatik. Han är mycket större än så, större än vår begreppsvärld kan formulera. Gud blir så liten i vårt världsliga brus, så vi behöver söka mysteriet och storheten i gränslandet av vad vi kan förstå. Där i mysteriet erfar vi Gud och han får sina rätta proportioner. Jag tror vi behöver vända våra andliga speglar inåt mot vårt innersta inre, den plats bara Gud och vi själva känner. Där kan vi finna det som ger en glimt av Guds rike. När vi försöker placera in Gud i det som är vår mänskliga mall, missar vi hans storhet. Jesus säger; ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er,. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” (Joh 14:27) Kristus ger oss inte det som världen ger, det är en annorlunda ordning. Det är det vi behöver söka. Vi är människor som lever i en i många avseenden god värld, men för att finna Gud behöver vi söka på annat håll. Kanske är det därför hjälparen, Anden finns? För att hjälpa oss att nå den Gud som inte passar in i den mänskliga mallen.

Fadern griper in i världen genom att sända Sonen, Jesus Kristus, och hjälparen som, för att använda Jesu ord i dagens text; ”…skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta” (Joh 16:14-15) Men det är inte en hjälpare som styr oss, som om vi vore marionettdockor. Nej genom Anden kan vi nå vårt ursprung, originalritningen, i Guds avsikt med våra liv. Det är en varsam ledning mot människans mål. Säkert har många under årens lopp fått klara tydliga signaler på andens ledning. Eldskrift på väggen. Många är dessa härliga vittnesbörd. Men jag tror hjälparen kommer till oss oftast på ett mycket mer tyst sätt. Små lätta vindpustar som smeker våra liv. Aningar som leder till visshet.

Anders Arborelius sa i en intervju i fredagens Dagen att oftast har Gud visat sig för honom genom små ledtrådar. Det är dessa ledtrådar vi med andens hjälp kan förstå. Kanske behöver vi tystnad för att förstå detta. Stillhet och tystnad. Inte en tvingande tystnad, utan en vilsam tystnad. Där mitt liv står öppet inför Guds avsikt. Som den framlidne prästen Per Mases en gång sa; ”Tystnaden, inte som lag, inte som att knipa käft och ändå ha oro och vulkaner inom sig. Men den tystnad som har att göra med att jag är älskad och därför vågar lyssna in mot mig själv och lyssna in Guds mening.” (Halldorf, Stigfinnare, s.172)

Hjälparen kommer, ännu ett av Guds mysterium. Detta stora mysterium som har att göra med att jag som liten enkel människa är älskad bortom allt förnuft, och har en originalritning som finns väl förvarad hos Arkitekten.

Låt oss be:
Gud, som är sanningens Ande, låt din nåd vila över oss och led oss djupare in i livet med dig. Vi ber om lyhördhet och frimodighet. I Jesu namn.
Amen
 
Mats Holmberg