meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Den heliga Anden

2011-06-12   
 
Ef. 2:17-22

En vanlig dag när inget särskilt hände, sjunger vi i en av de nyare psalmerna. Så lever vi vanligtvis våra liv. Det lunkar på ungefär så som det alltid har gjort. Och vi väntar nog aldrig att något speciellt ska hända som förändrar vår vardag och våra liv. Vi vet vad vi har och är oftast ganska nöjda med det.
Idag läser vi om händelserna på den första pingstdagen. Den dagen var kanske inte en alldeles vanlig dag. Det var ju fest och högtid. Människor hade rest långt för att vara med och alla var lediga från sina arbeten. Men det var en alldeles vanig helgdag. Ingen förväntade sig något annat än det som händer alla andra år. Så sker detta märkliga. Detta som kommer att förändra världen. Det är inte som när Jesus föds, att det mesta försiggår lugnt och stilla utan att någon egentligen märker att det skrivs världshistoria. Nej nu sker det verkligen med dunder och brak. Alla inser att de varit med om något utöver det vanliga. Men det är nog inte många som inser att världen har förändrats.
Bibeln målar upp för oss det långa perspektivet. Gud skapar sin värld. Hans tanke är att det ska förbli en enda enad värld, där alla är likvärdiga och där alla talar samma språk. Men det blir inte så. Människorna har sina egna idéer. Det går fel redan från början. Adam och Eva tycker att de vet lika mycket som Gud. De får vandra ut ur paradiset och sedan börjar det hårda livet. Efter ett tag kommer någon på att de ska bygga ett torn som går ända upp till himlen. Resultatet? Vi blir splittrade i olika språkområden som inte kan förstå varandra.
Så kommer den första pingstdagen. Och Paulus beskriver för oss betydelsen av pingstdagen. Nu är det inte längre någon skillnad mellan folken. Länge nog har Gud haft ett enskilt egendomsfolk. Men nu är hela världen inkluderad i hans hus. Nu är det inte längre jude eller grek, som han skriver i Galaterbrevet. Nu är vi alla ett i Kristus.
Men den insikten var inte helt självklar för alla. Paulus fick strida för sina idéer. Många i den judiska världen tyckte alldeles självklart att de som blev efterföljare till Kristus och ingick i den judiska tron, alltså, de skulle omskäras. Det blev mycket diskussion innan man till slut enades om att Paulus fick ägna sig åt hedningarna och de andra predikade för judarna.
Grunden i Paulus förkunnelse är, att nu är det inte längre två grupper. Tidigare kunde man tala om omskurna och oomskurna. De som var inne och de som stod utanför. Men på den första pingstdagen rivs den muren ner som skiljer folk från folk. Nu är hedningarna inte längre gäster och främlingar. (Och hedningarna det är ju vi) De står inte längre utanför och tittar in på den familjegemenskap som levs inne i huset. Nu är vi alla ett i Kristus. Genom Kristus har Gud uppnått det som han ville från första början. Nu har han ett, enda folk.
Nu finns det inget som skiljer oss människor ifrån Gud. Nu byggs det en ny byggnad. Det som byggs är inte längre ett torn som ska visa på människans storhet och härlighet. Nu bygger vi tillsammans ett hus, ett tempel, som ska visa världen på Guds härlighet.
Pingstdagen är Andens dag. Den heliga anden som vi får som sigill när vi tar emot Kristus. Så inleder Paulus sitt brev 1:13. Den heliga anden är tecknet på att vi är Guds barn och den får vi, alla kristna. Det behövs inga speciella upplevelser enligt Paulus. Anden finns där 1:14 som en borgen för vårt arv, att Guds folk ska bli friköpt och Gud få pris och ära.
Så får vi, fortfarande idag, tro att Andens vind kan blåsa genom våra liv. Att den kan blåsa liv i det som har somnat in. Och att den kan förena oss, från skilda länder och skilda folk, från skilda traditioner och återigen betona för oss att vi är ett i Gud. Hans folk, förenade i Honom och ett med hans folk, Gud till pris och ära.
 
Kristina Färdeman