meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Medmänniskan

2011-09-18   
 
Matt. 7:12

Hur blir jag en god människa? Det är en fråga som varit viktig under hela människans historia. Ibland kan vi tycka att det verkar som om ondskan står i centrum för vårt tänkande. Men det finns inte så mycket tänkande som sysslar med hur vi ska bli en garanterat medmänniska. Godheten däremot, sysselsätter alla religioner.
Det finns en berättelse iden judiska traditionen. Där berättas hur en hedning kom till den kände rabbinen Shammai och ville konvertera till judendomen. Hans villkor var att Shammai skulle lära honom hela Torah, utläggningen av skrifterna, medan han stod på ett ben. Shammai blev arg och jagade ut honom med en måttstock.. Då gick mannen till den andra stora rabbinen, Hillel, den andre stora rabbinen vid samma tid, och han ställde samma krav. Hillel sa till honom. ”Det som är dig själv förhatligt skall du inte göra mot din nästa. Gå och läs!”
Matteus presenterar Jesus som en rabbin i den judiska traditionen. Rabbinerna läste texten, Lagen och Profeterna, och förklarade den. De undervisade folket hur texten skulle förstås och vilka praktiska konsekvenser det fick i vardagslivet. Utläggningarna samlades i den bok som kallas Torhan. Människans frälsning hängde på hur väl hon kunde efterfölja alla de påbud som fanns.
Jesus står fast förankrad i sin egen tradition. Speciellt tydligt märks det i Bergspredikan. Dagens korta predikotext är hämtat därifrån. När Jesus talar till folket, utgår han från den undervisning som hans judiska landsmän har vuxit upp med, Lagen, Profterna och Torha. Ibland gör vi en poäng av att Hillel och den judiska traditionen formulerar en negativ sats om vårt förhållande till medmänniskorna, (det ni inte vill bli utsatta för) medan Jesus formulerar sig positivt, det ni vill att människor ska göra er. Det är nog att dra för stora växlar på skillnaden mellan judendom och kristendom. I både GT och i NT är förhållandet till vår medmänniska den springande punkten i vår relation till Gud. Och faktum är att alla de stora religionerna talar om detta.
På den sista tiden har vi hört mycket om den engelska religionshistorikern Karen Armstrong. Hon har skrivit många böcker. Hennes senaste bok handlar om medkänsla. Med den har hon rest runt världen och i våras var hon också i Sverige. Några av er såg henne kanske i TV-programmet Skavlan. Hennes grundläggande tes är att alla religioner talar om medkänsla. Hon skriver på engelska och det vi läser av henne är en översättning. Man har valt ordet medkänsla på svenska för det som heter compassion på engelska. Compasión på spanska. Både på engelska och på spanska och antagligen i fler europeiska språk finns ordet passion som betyder på det som vi menar med passion och det som vi kallar lidande. Passion i vårt språk är något poitivt. Det har med kärlek att göra, antingen i en kärleksrelation mellan två människor eller det sättet på vilket vi närmar oss något som vi är intresserade av. Vi kan vara passionerat intresserade av musik eller konst eller något annat. Lidande är bara lidande. Är man då ska översätta ordet compassion så får man välja om man vill använda ordet medlidande eller medkänsla. Och här har man använt medkänsla. Men det viktiga i de två orden är det lilla förledet med-.
Medkänsla är något annat än att tycka synd om någon understryker Karen Armstrong. Att tycka synd om är att ställa sig en bit ifrån och titta på den andre, kanske lite von oben. Medkänsla handlar om att känna med någon. Vi förstår vad den andra känner och vill dela hennes smärta. Vi gör oss själva delaktiga i den andras liv och försöker se världen med dennas ögon.
Allt det vi gör påverkar andra. Ingen av oss kan leva isolerat som en egen liten planet. Vi är beroende av varandra och kan inte överleva utan mänskliga kontakter. Vi är som ett litet hav där minsta lilla plask sätter vågorna i rörelse och de fortplantar sig långt, långt iväg. När de kommer fram till nästa strand är det ingen som vet vad som satte dem i rörelse, de ser bara resultatet av en okänd händelse långt borta.
Eller som Göran Tunström skriver:
I varje bit bröd
jag tar i munnen,
finns alla människor
hela jorden, hela himlen
och alla stjärnorna

Det andra gör påverkar mig. Jag är beroende av att ha goda och välvilliga människor omkring mig. Mitt liv påverkas av hur andra ser på nig och bedömer mig. På modern svenska talar vi om negativa eller positiva vibbar. Vårt sätt att vara påverkar vår omgivning långt innan vi öppnat munnen för att säga något.
Så det är inte så konstigt att relationen till medmänniskan är en grundläggande fråga i alla religioner. Att alla våra relationer hänger ihop. Jag kan inte älska Gud utan att det får mig att älska min medmänniska.
Så när vi möts till gudstjänst en helt vanlig söndag som idag så möts vi tillsammans med hela Guds värld. Mariakyrkans församling i Katrineholm är ingen isolerad liten ö som organiserar en verksamhet bara för oss själva. Vi är del av en större verklighet och hur vi väljer att utrycka vår tro och vårt engagemang har betydelse för långt fler än vi kan ana. Det kan kännas som en tung börda att bära. Men vi kan också se det som ett ansvar och ett förtroende. En spännande utmaning där Gud oavbrutet sänder oss ut på ny färder och på nya äventyr.

Då vi bröders bördor bära
med och för varandra lida
är oss Kristus åter nära
vandrar osedd vid vår sida.
SoPs 102:3
 
Kristina Färdeman