meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Änglarna

2011-10-02   
 
Joh. 1: 47-51

När förstod lärjungarna att Jesus var Messias? De olika evangelisterna ger olika svar på den frågan. Idag följer vi Johannes berättelse. Vi är alldeles i början. Jesus har just börjat sin offentliga gärning och vandrar omkring i Galiléen och predikar. Samtidigt har Johannes döparen gjot sig känd. Han står vid floden Jordan och predikar omvändelse och bättring. Stora skaror kommer till honom för att låta döpa sig i Jordan. Och många tror att han är Messias. Men Johannes säger nej. "Efter mig kommer en annan", säger han.
Så en dag kommer Jessu vandrande. Nu är det dags. Nu får Johannes vittna om honom.. "Där är Guds lamm som tar bort världens synder", säger han. Nästa dag kommer Jesus tillbaka.Johannes står kvar där med två av sina lärjungar. De bestämmer sig nu för att följa med Jesus istället. En av dem är Andreas. Han har en bror som heter Simon. Andreas söker upp sin bror och säger: "Vi har funnit Messias" och tar med honom till Jesus. Dagen därpå träffar Jesus Filippos. Även han bestämmer sig för att följa Jesus. Filippos träffar Natanael och berättar om sin upptäckt, och så är vi inne i dagens text.
"Vi har funnit Messias" så går berättelsen från mun till mun.Den ena mannen berättar för den andra. Den ena efter den andra följer med, både kvinnor och män, och får lära känna Jesus personligen. "Vi har funnit Messias"<
Denna berättelse finns bara i Johannes evangeliet. De andra evangelisterna berättar på ett annat sätt. Där dröjer det länge innan lärjungarna bekräftar att Jesus är Messias. För dem blir det en vändpunkt i berättelsen. Det finns et tydligt för och efter Messias-bekännelsen. först när lärjngarna har bekräftat att de förstått att Jesus är Messias, då kan Jesus börja tala allvar om att vara en Jesus efterföljare. först då börjar han tala om sitt förestående lidande och om sin död.
Hos Johannes är lärjungarna redan från första början medvetna om att Jesus från Nasaret är den Messias de väntat på, som Gud har lovat sitt folk sedan lång tid tillbaka.
"Följ med och se" säger lärjungarna till sina vänner. "Jag har funnit det som vi väntat på så länge" och vännerna följer med. De får se med egna ögon och får göra sin egen upplevelse.
Vår tid är ganska lik Jesu tid. Inte så att vi är djupt medvetna om vår egen historia och förmedlar den vidare till våra barn. Men vår tid är lik Jesu tid i det att det finns en djuo andlig längtan och att andligt sökande. I vår tid finns det många männsikor som längtar efter att få formulera sin andlighet och som söker former att göra det. Man söker här och man söker där. Ibland kan vi känna oss förundrade över att det finns så många sätt att vara andlig på. Andra gånger blir vi mer förskräckta. Sökandet kan ta sig märkliga uttryck, men det är ändå ett sökande. et finns idag i vår tid en genuin längtan efter andlighet.
"Vi har funnit Messias." Det var vad lärjungarn berättade för varandra. och så lätt kan det vara. Jag har funnit den jag letat och längtat efter, och det får jag berätta för människor vi möter.
Men ofta kan vi känna att det är inte så lätt. Vi kan känna oss lite tafatta när det är dags att vitna om vår tro. Vad har jag att säga? jag har ju knappast några stora upplevelser att berätta om?
Så ville jag idag föra in ytterligare en komplikation. För är vi så klara egentligen över vad det är vi vill presentera? Är det Gud eller är det Messias, Jesus Kristus? Vi lever fortfarande i dentid som präglas av de stora debatterna om tro och vetande som rasade för 50-60 år sedan. Vi upplever oss tala till en värld som inte tror på något gudomligt överhuvudtaget.en värld som har förlorat kontakten med det andliga. Men den världen försvann för länge sedan. Nu lever vi snarare i en värld som tror, men inte vet på vad. Eller så lever vi i en värld som verkligen tror, men på en helt annan Gud än vår. Lngtan efter andlighet är stor. Uttrycksformerna är oändliga. Och där ska vi presentera Messias. Och vem är då Messias? Jo, han är den som gör anspråk på att vara den enda vägen till Gud."I ingen annan finns frälsningen" står det i bibeln. Jesus är vårt enda sätt atkomma i kontakt med Gud.
Så bland alla dessa människor som söker andliga upplevelser i österländska religioner eller i vår egen asatro eller i stenar och kristaller. Till dem kommer vi och berättar att vi har funnit Messias, den enda som kan föra oss till Gud idag.
Idag lever vi omgivna av representander för alla stora världsreligioner. Det finns t.ex. mängder av muslimer i Sverige idag. Många av dem tror på Gud och lever i en nära gudsrelation. För dem ska vi berätta att Jesus från Nasaret är den enda som kan föra oss till Gud. Klarar vi det? Menar vi på fullt allvar att vi har den enda gällande sanningen? Jag måste erkänna att detta inte är enkelt för mig själv. Å ena sidan, det tydliga budskapet i biblen om Jessu som Messias, den enda vägen till Gud. Å andra sidan, mötet med männsikor av annan tro som uppenbart lever i en äkta gudsrelation. Hur förhåller vi oss till det?
Min egen upplevelse av att möta Jesus kan ingen ta ifrån mig. Även om jag ibland kan känna mig lite tafatt när jag ska berätta om den för andra. Men jag är övertygad om att det är den personliga berättlsen som är viktig. "Jag har mött Messias. Kom med mig så får jag presentera honom för dig." Så får vi berätta för varandra om vårt eget möte, om våra egna upplevelser. Vi behöver inte bestå världen med några teologiska spetsfundigheter. Det är du och din berättelse som är intressant.
Det finns en sorts tröst i dagens text. Jesus säger till Natanael: "Innan Fillipos ropade på dig, såg jag dig där du satt under fikonträdet." Ibland blir vi så fixerade vid vårt eget fåfånga sökande. vi kämpar och strävar för atkomma fram till de rätta upplevelserna och för att verkligen vara förvissade om att vi har den rätta tron. vi glömmer så lätt bort att Gud alltid fanns där, långt innan vi upptäckte honom.
För det är så det är: Gud gömmer sig aldrig för oss och han är aldrig långt borta. Långt innan vi själva blir medvetna mvår gudslängtan, så finns Gud där och ser oss där vi sitter, vare sig vi sitter under ett fikonträd eller under ett äppelträd. Mycket handlar om att öppna sina ögon för att upptäcka Guds närvaro i våra liv. Sedankanske också vi ska få se himlen öppen och änglar som stiger upp och ner över Människosonen.
 
Kristina Färdeman