meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Vaksamhet och väntan

2011-11-13   
 
Luk. 17: 20-30
De har stått där på bergens toppar, vända mot soluppgången och väntat på det nya riket. De har sålt allt de ägde, trogna Jesu undervisning. De har gett upp alla jordiska ambitioner om karriär och välfärd, precis så som Bibeln säger till oss. De har väntat men de väntade förgäves. Kristus kom inte tillbaka så som de tänkt och så som de väntade sig.
Tiden för jordens undergång och Kristi återkomst har bestämts vid åtskilliga tillfällen. Många har tagit det på allvar, men ännu har det inte stämt. Så, för några år sedan, bestämde sig Jehovas vittnen officiellt för att sluta fixera datum för Jesu återkomst. Bakslagen hade varit för många och nu måste man ta konsekvenserna av det.
Vad var det då som gick fel? Alla de som beredde sig på Jesus återkomst följde ju Jesu undervisning om vad det är att vara en sann lärjunge. De sålde sina ägodelar, de avstod från jordisk karriär, de levde enkelt, de var beredda att möta den yttersta tiden och ändå gick det fel.
”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon”, säger Jesus i dagens text. ”Guds rike är inom er.” ”Det är mitt ibland er”, skriver Hedegård i sin översättning. Vi väntar på det och så är det redan här. Men vi ska fortsätta att vänta på det och det är inte meningen att någon ska veta i förväg när det kommer. Utom Gud själv, förstås. Det är kanske inte så underligt att de som stod där på bergstopparna och väntade hamnade snett i sina ambitioner. Det är inte alltid så lätt att förstå detta med Guds rike.
Men talet om Guds rike svarar mot en djup längtan i vårt innersta. Det är kanske därför som så många stått där på sina bergatoppar, trots allt spott och spe de fick utstå från sin samtid. Det är säkert därför att så många inom kristenheten fortfarande ägnar stor möda åt att ut hur det kommer att vara den där dagen, då vi äntligen får skåda Gud. Och ändå är det fortfarande lika fel. Vi vet ingenting, kan ingenting veta, och Guds uttryckliga vilja är att vi inte heller ska veta allt. Vi får leva i den förvissningen att Gud själv planerar den dagen och att den kommer till oss som en stor glädje.
Redan nu, men ännu inte. Det är Jesus undervisning om riket. Det finns här inne i mig. Någonstans, längst där inne har Gud lagt ner något av sig själv. Där finns det som gör att alla människor dras mot det gudomliga. Vi har en drift inom oss att leva i gemenskap med Gud. Djupt i vårt omedvetna finns en aning om hur Gud hade tänkt allt från början. Därför finns det också något inom oss som drar oss mot Honom och mot det goda Livet.
Vad är då det goda livet? Kan vi skapa det på politisk väg? har varit frågan det senaste årtiondet. Folkhemmet har dött ut och så ska vi bestämma oss för hur vi ska fördela det som vi uppfattar som krympande resurser. Så har vi, år ut och år in, lyssnat till diskussioner om bidragnivåer i a-kassa och sjukförsäkringar. Vi hat sett hur klyftorna ökar mellan dem som har mycket och de som får nöja sig med mindre. Och vi kan undra om detta är det enda sättet att hantera en krympande ekonomi eller om vi kunde skapa en ny vision om det goda livet. Och vad är ett gott liv för alla dem som inte har förmånen att leva i vårt lilla välmående land? Vad är egentligen välstånd, och hur skapar vi ett välstånd som är till för alla?
I vårt privata liv har vi säkert var och en vår uppfattning om vad som är det goda livet. Och så sätter vi igång med att försöka förverkliga det. Vi har ambitioner för oss själva, för den vi lever med, för våra barn och för alla dem som i vidaste mening tillhör vår familj. Vi har visioner om församlingen och allt det vi önskar med den. Visionerna kan vara många och snart finner vi oss själva i ett ständigt snurrande ekorrhjul. Det blir svårt att slå av på takten, för alla de delmoment som håller hjulet igång känns så angelägna. Det är svårt att välja bort något av allt detta angelägna. I vår iver att skapa det bästa för oss själva och våra närmaste får vi till slut varken tid eller ork att njuta av allt detta goda. Så finns Bibelns vision om det goda riket. Då är vi tillbaka vid Jesu undervisning om Riket.
Detta rike som både finns här och nu och som ska komma en gång i framtiden. Det handlar om att få leva det fördolda livet med Herren. Att ta sininre längtan på allvar och lära känna sina innersta environger. Det är här, djupt inne i oss, som vi finner den aning om vem och vad Gud är. Det är här han hat lagt ner en liten gnista av sig själv. Det är här som Gud har skapat sitt rike här och nu. Oftast lever riket väl dolt bakom en myckenhet av jordiska omsorger. Det är täckt av lager av vardagslivets mångahanda, av arbete, skola och semesterplaner. Det är gömt bakom karriärambitioner och fritidsaktiviteter, ja, kanske till ock med bakom en myckenhet av församlingsaktiviteter. Men det finns där och vi lyckas aldrig utplåna det även om vi kan gömma det väl. Det finns där som ett spirande hopp om att livet har något mer att ge, som ett hemligt budskap om att Guds kärlek regerar världen. Det finns där under de stunder då vi misströstar om vår egen förmåga och om vår tillvaro. Den finns som en liten subversiv kraft som aldrig ger sig. Och, framför allt, den finns hos oss alla. Guds närvar i mig är aldrig beroende av yttre omständigheter, hur jag lyckas eller inte lyckas med mitt liv, sett ur andra människors synvinkel. Gudsrikets närvaro finns där i oss alla och den påminner oss om att vi från den allra första början har funnits med på Guds önskelista.
Centrum i mitt liv blir då inte jag själv och mitt eget ego. Det är Gud som är mitt centrum och när jag söker mig inåt är det Honom själv jag möter. Under hela vårt liv lever vi med våra egna och andras otillräckligheter. Aldirg kmer vi att kunna förverkliga våra visioner fullt ut. Trots det kan vi ändå leva med ett levande ochrealistiskt hopp. Guds kärlek lever i mig som en ständig underström i allt det jag gör. Hela mitt liv får jag spegla i hans ljus. Det jag gör sätts in i det större sammanhang som är Guds vilja med världen.
Så kan vi säga med en poet som heter Bachelard:
Den som tänker stort
Kan drömma smått
Och tro att hans ljusstump tjänar jordens rening.

Det lilla som jag kan åstadkomma blir något större när det sätts in i sitt sammanhang. Jag får leva hela mitt liv med visionen av Guds rike inom mig. Och då blir det aldrig nödvändigt att bestämma datum eller att stå på bergstoppar. Det blir heller aldrig nödvändigt att lägga ut texten om allt som ska förväntas ske under tusenårsriket. Jag lever redan nu med Gud. Jag får redan nu förmånen att gestalta det som ska bli Guds rike. Jag får tro att min lilla ljusstump har någon betydelse i det stora sammanhanget. Paulus säger i något sammanhang: vi och den helga Ande har beslutat… Vi kan få säga: jag och Gud har planerat. Jag och Gud. Gud och alla vi andra. Redan nu räknar Gud med oss. Redan nu lever vi i Hans rike. Ännu är det inte fullbordat, men i hoppet ser vi fram mot den dagen.
Eller som Ylva Eggehorn skriver i slutet av en dikt:
…..
visst fattas det en del: men att Guds rike
är redan här som tålmodiga grässtrån
- Guds rike, en struktur med kärlek i.
Så lever det ibland oss, senapskornet
till en ny jord, en skatt nedgrävd i åkern.
 
Kristina Färdeman