meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Ett nådens år

2011-11-27   
 
1:a söndagen i advent
Matt. 21:1-9

Att vara en åsna har aldrig varit något eftersträvansvärt. Tvärtom, åsnan har under långa tider fått vara symbolen för dumheten och trögheten. Ingenting att sträva efter. Ingen människa blir glad över att kallas åsna. Men idag får hon ändå spela huvudrollen. Ja, kanske inte rikligt, det är ju Jesus som har huvudrollen, men åsnan är viktigt för att berättelsen ska säga oss det den vill berätta om Jesus.
Som så många gånger i bibeln spelar dagens text på en paradox. Jesus rider in i Jerusalem. Det är ingen sed som han själv hittat på för denna stund. Han följer i en tradition av hur Israels folk har tagit emot sina kungar. När de tillträdde sin kungsperiod kom de ridande på Jerusalem, huvudstaden, och där stod deras folk och tog emot de. Jag tror att vi kan föreställa oss scenen. Vajande fanor och pukor och trumpeter. Det måste ju var fest när man tar emot en ny kung.
Så kommer då Jesus i dagens text. Det är jubel och glans även denna gång. Men vad är det han rider på. Här är det ingen blank, välryktad häst. Jesus kommer ridande på en åsna. Åsnan som är fattiglapparnas djur. Det starka lilla arbetsdjuret som klarar så långa resor och så tunga bördor. Men aldrig någonsin har någon förknippat åsnan med fest och glamour.
I texten från Sakarja i Gamla Testamentet läste vi om ett annat djur. Jag vet inte om ni tänkte på att det står ”jag ska utrota alla hästar i Jerusalem”. Då kan jag tänka mig att här sitter ganska många som protesterar. Vad kan det vara för vits med att slå ihjäl en massa hästar, de som är så trevliga djur. Ja, inte var det för at hästarna var de rikas djur. Det hade man nog inga problem med. Det var därför att hästen också var krigets djur. Hela textavsnittet lyder ju: ”Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen ska förintas. Han ska förkunna fred för folken” Åsnan är symbolen för freden. Här kommer ingen kung som ska hålla ordning på sitt folk med maktmedel. Jesus kommer som den som vill skapa fred på jorden.
Genom åsnan närvaro i vår berättelse berättar Jesus om hur han vill bli sedd av oss. Han kommer rakt in i vår vardag och han kommer med ett budskap om fred.
Det finns en berättelse i GT om profeten Elia. Han var en känd profet under sin tid och han förde en oavbruten kamp mot dem som ville föra in nya gudar i judarnas liv. En gång råkade han i problem och flydde ut i öknen för att rädda sitt liv. Han sitter i en grotta och väntar på ett tecken från Gud. Först kommer en stark storm som klyver berg och krossar klippor. Men Herren är inte i stormen. Sen kommer ett jordskalv. Efter det en stor eld. Men inte heller där talar Gud. Så hör Elia ett stilla sus. Då förstår han att Gud talar.
Ett stilla sus som kommer in i våra liv.
Våra liv handlar annars så mycket om att vi ska prestera, visa oss duktiga, hålla fram våra positiva sidor och alltid vara på alerten. Ibland får jag nästan en känsla av att vi lär våra ungdomar att frisera sina meriter och, rent utav, ljuga i kampen om jobben. Det gäller att alltid vara bäst, störst och starkast och att alltid komma först.
Jesus berättar om något helt annat. Han ser det inom oss som är halvfärdigt och trasigt. Han ser oss där vi är som mest sårbara, det som är skadat och sårat i våra liv. Han kommer till oss och berättar att jag är inte bara det jag presterar. Jag är oändligt mer värdefull i Guds ögon. Mitt människovärde beror inte av om jag är begåvad, vacker eller stark. Mitt människovärde beror av att jag är skapad av Gud och älskad av Gud.
Så kommer Jesus idag. Några åsnor lär vi inte få se på Katrineholms gator. Och vi kommer inte att få se Jesus som en vanlig person. Men vi får tro att han vill vara med i våra liv. Att han vill finnas där långt inne i oss och uppmuntra oss i vardagen. Han vill vara med och styrka det som jag upplever som mina svagheter. Han vill ge mitt liv en riktning och ett innehåll. Han vill vara den djupaste meningen med mitt liv.
Låt hjärta öppna sig
Bjud Kristus hem till dig.
Idag vill han dig gästa
Och sitt förbund befästa.
Hosianna, pris och ära.
Vår konung är nu nära.
 
Kristina Fädeman