meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Livets bröd

2012-03-18   
 
Joh. 6: 1-15

Vi ser hans kompisar på TV då och då. Från vilket land än programmen kommer , ser småpojkarna ungefär likadana ut. Små trashankar på snabba, nakna fötter. Ibland säljer de godis och tuggummin. Ibland står de vid boulevardernas rödljus och tvättar vindrutorna på väntande bilar. I värsta fall säljer de knark eller sina egna kroppar. Världen är full av små pojkar och flickor som av en eller annan anledning måste tjäna ihop till sitt eget uppehälle.
Den lilla pojken som erbjuder Jesus sina bröd och sina fiskar var säkert också en av dem. Det är inte otroligt att han var på plats just för att kunna sälja sina fiskar och sina bröd. Men nu fick han ett helt annat uppdrag. Och han fick kanske en upplevelse som helt skulle förändra hans liv. Vi vet inget om vad han hade tänkt sig för den här dagen. Om han nu kommit för att kunna tjäna lite pengar på sin försäljning, vad var det då som fick honom att avstå från sin dagsförtjänst? Vad fick honom att ge bort det han hade? Vi kommer aldrig att få veta vad som rörde sig i den lilla pojkens huvud. Men vi kan nog tillåta oss att fantisera lite.
Berättelsen om hur Jesus bespisar 5000 män, kvinnor och barn oräknade, finns med i alla de fyra evangelierna. Bespisningsundret måste ha varit en omtumlande upplevelse för lärjungarna, något som levde kvar i deras minne och som de sedan berättade vidare. Som vanligt i Bibeln, är det en berättelse med många bottnar.
Den handlar naturligtvis om bröd. Brödet är en symbol för allt det vi behöver för att mätta vår hunger och för att orka leva vidare. Det är tydligt att Jesus inte glömmer bort våra materiella behov. I de andra evangelisternas berättelse vill Jesus dra sig tillbaka med sina lärjungar för vila och bön, men folket följer efter dem. Jesus fylls av medlidande och säger till lärjungarna att ge dem mat. Annars kunde man ju lätt tänka sig att så andliga herrar som han kunde glömma bort både tid och rum. Men han ser människorna och bekymrar sig över att de inte har något att äta.
I de tre första evangelierna är det lärjungarna som får i uppdrag at dela ut maten. Hos Johannes, är det en liten pojke som erbjuder sig att dela med sig av det han har. Tolkningen av texten blir så självklar att vi knappt behöver nämna den. Jesus bekymrar sig om hur vi ska få mat i magen och han löser problemet med hjälp av en människa. Undret förutsätter att någon erbjuder något som Jesus kan göra ett under av.
Så kan vi se för oss den här vanliga bilden av Gud som sitter däruppe på ett moln och tittar ner på oss människor. Det är ganska troligt att han, liksom Jesus, fylls av medlidande. Han ser alla dessa som inte har tillräckligt med mat att äta. Och han ser att det finns tillräckligt mycket mat i världen för att mätta alla. Det är inte brist på mat som är världens problem, det är bristen på vilja att dela så att det räcker till alla som är problemet.
Men här och där ser han dessa små pojkar med sina små korgar. Det finns, trots allt, en vilja att dela med sig, men det behöver finnas fler som gör det. Fler mänskor som vågar överlämna sina tillgångar till Gud, för att han ska förvalta dem och fördela dem. Världen behöver ett formligt lämmeltåg av små pojkar med små matsäckskorgar.
Men dagens text handlar inte bara om skillnaden mellan att vara mätt och att vara hungrig. Brödet är ju också en mycket använd symbol för Jesus själv. Tydligast ser vi det i nattvardens mysterium. Jesus själv ges till oss som ett litet bröd och en klunk vin. När vi läser om bespisningsundret kan vi också tänka oss att Jesus känner medlidande över den andliga nöden. I en annan berättelse talar Jesus om folket som ”får utan herde”.
Om vi återvänder till den barnsliga bilden av Gud där uppe på sitt moln, kan vi nog tänka oss att han suckar likadant. När han ser ner över vår värld idag ser han myriader av människor som irrar hit och dit i jakt efter en herde och efter mening i sina liv
Vår tid genomsyras av en tydlig andlig längtan. Den är så påtaglig att man nästan kan ta på den. Många känner sig kallade att fylla denna längtan. Vi har sett åtskilliga profeter anmäla sig under de senaste årtiondena. Men frågan är om någon av dem förmått att vara någon herde. Man får snarare en känsla av att det erbjuds en myckenhet av tomma kalorier. Vi bjuds mycket utanverk och många spektakulära upplevelser. Men var bjuds den verkliga födan, den föda som både mättar och ger oss den näring vi behöver?
Jesus känner medlidande med de hungriga människorna och ordnar så att de får mat. Maten kommer genom att den lilla pojken erbjuder sig att dela med sig av sina resurser. Även när vi talar om brödet i dess symboliska form, om Jesus som kommer till oss i brödet, ser vi betydelsen av den lilla pojken. Det behövs alltid någon som ställer sig till förfogande. Som delar med sig av sitt eget. Världen behöver inte bara ett lämmeltåg av pojkar med matkorgar, den behöver också ett lämmeltåg av människor som har sina korgar fyllda av Livets Bröd.
Jesus använder en liten varelse som säkert ingen lagt märke till. Sin vana trogen väljer han någon som vare sig har pengar eller makt, när han vill ge oss ett tecken på sin Kristusvärdighet. Som så många gånger förr väljer han helt oväntade vägar för att visa oss vem han är och vad han vill. Gör han likadant idag? Vilka är iså fall de fattiga och obemärkta i vår tid genom vilka Gud kan tänkas agera?
Ja, någonstans finns de. Och de kommer inte att göra något väsen av sig förrän det är dags. Så, helt plötsligt, utan att vi anar det, kan vi få vara med om att himlen öppnar sig. Vi kan också få leva med i mysteriet. Vi kan få snudda vid heligheten och känna Kristus själv röra oss och beröra oss. Det finns en stor chans att det sker då vi börjar lära oss delandets villkor.
Undret vi läser om idag har delandet som förutsättning. Man kan säga att välsignelsen har delandet som villkor. Vi vet det, men det kan vara svårt att ta till sig.
Det är inte lätt att avstå. Men samtidigt är jag övertygad om att talat om att avstå är vår tids evangelium. Vi kan glädjas över allt det vi äger och har, men samtidigt vet vi att många av våra ägodelar binder oss. Men vi kan få be till Gud att han befriar oss från vår bundenhet till våra jordiska ägodelar.
Den dagen då vi vågar oss på att ta vår lilla korg i handen och närma oss Jesus, då vi erbjuder honom allt vi äger och har. Den dagen kan vi få uppleva den välsignelse som ligger i att dela med sig. Det handlar inte bara om en rättvis fördelning av jordens resurser, även om det handlar mycket om det. Det handlar om att få leva med i en annan verklighet. Den verklighet där Jesus bestämmer förutsättningarna.
Vi får vara med och resa ett hoppets tecken. Hoppet för världen är inte en högre tillväxt och fler prylar. Hoppet för världen är den nya gemenskapen runt Jesus Kristus. Där vi vågar gå ner på djupet. Där vi vågar följa Honom ända fram till korset, där vi lär oss förstå delandets och utgivandets mysterium.
Jesus vill dela sitt liv med oss, och vi får dela våra liv med andra. Där får vi leva nära heligheten. Mitt i våra liv kan änglar landa. Mitt i våra liv delar Gud allt med oss och vi får dela allt med Gud.
 
Kristina Färdeman