meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Korset

2005-03-25   
 
Långfredagen
Mark 15:21-41

Dagens tema är korset. Korset som idag är en av de mest välkända religiösa symbolerna i världen. Hur kan det komma sig att Jesu lidande på korset kan vara ett uttryck för en gränslös kärlek och nåd? Hur kan det komma sig att detta kors är det som är centralt i den kristna tron?

Hela Jesu liv visar på en Gud som går tvärtemot våra mänskliga uppfattningar. Gud förmedlar i evangeliet ett tvärtombudskap. Jesus föddes av en jungfru i ett smutsigt och mycket enkelt stall, där långt bort ifrån den kungliga glansen drog Jesusbarnet sitt första andetag. Gud blev en av oss, Gud blev människa. Det är ursprunget till den kristna tron, Gud blev människa. Vilken annan religion visar på en gud som blir en av oss, mig veterligen ingen. Sedan visar oss evangeliet om Jesus Kristus, på en man som många gånger gjorde tvärtemot vad människorna förväntade sig av honom. Han lät barnen komma först. Han såg till de sjuka och handikappade. Han lät sina fötter bli tvättade av prostituerade. Han helade på sabbaten. Det finns otaliga exempel men kort och gott, Jesus gick sin egen väg, många gånger i motsatt till samhället och den rådande uppfattningen. Och det är precis samma sak som händer på korset. gudamänniskan Jesus Kristus går den motsatta vägen.

Det som leder fram till Jesu död på korset är Guds kärlek till oss människor: ”Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16) eller som det står att läsa i Johannes första brev; ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.” (1 Joh 4:10). I korsets mysterium uppenbaras det faktum att vi som enkla människor är Guds kärleksobjekt. Det är till oss han vill visa sin kärlek.

Där på korset visar Jesus oss på Guds gränslösa kärlek i det att han låter sig pinas, plågas, torteras och dödas, för att vi skall få räddning. Detta låter inte klokt i mänskliga öron, Paulus skriver i det första brevet till Korintierna: ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft” (1 Kor 1:18)

I ljuset av och tron på evangeliet blir detta ingen dårskap. I tron på evangeliet blir korset ett uttryck för en gränslös kärlek. Där på korset ställer sig Jesus i vårt ställe, där bär han alla våra synder på sina axlar. Där känner han i hela sin person hela mänsklighetens synd. Han blir ett med detta totala mörker och Gud kan inte längre vara honom nära. Det Jesus upplever på korset när han skriker: ”Eloi, Eloi lema sabachtani?(Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?)”(Mark 15:34) är den djupa ångest som visar på att Gud inte längre orkar vara nära. Men detta är inte ett uttryck för att Gud överger oss när vi hamnar i svårigheter och lidande. Nej det är ett uttryck och en stark bild på hur Jesus blev ett med synden, för vår skull. Detta belyses i andra Korintierbrevet: ”Han som inte visste vad synd var honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli ett med Guds rättfärdighet” (2 kor 5:21). Gud orkade inte i sin helighet möta denna totala synd.

Hela Jesu lidande och död på korset blir urbilden för en totalt självutgivande och djup kärlek. Vem annan älskar så mycket att han väljer en väg genom lidande, smärta och död för att uttrycka sin kärlek?

På detta sätt blir korset, det mest förnedrande och grymma av dåtidens tortyr- och avrättningsredskap, uttrycket för en gränslös kärlek och nåd. Detta blir ytterligare ett exempel på evangeliets tvärtombudskap, på Guds heliga mysterium.

I dagens episteltext skriver Paulus: ”Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd till att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre.” (1 Kor 2:7-8)
Denna djupt förborgade visdom som Gud förmedlar i korsets mysterium kan förstås genom tron på Jesus Kristus. Utan den tron blir detta obegripligt. Hur kan man annars förstå den minste som den störste eller den siste som den förste?

Korset som symbol har en knutpunkt, ett epicentrum. Där bjälken och pålen möts finns bärigheten. Ifrån det centrumet utgår evangeliet. Där förenar sig Gud med människan. Där i mitten på korset sammanfattas hela tillvaron. Synden döms med Jesus Kristus på korset och Gud deklarerar sin eviga, heliga fiendskap med den. Vägen mellan Gud och människorna öppnas.

Korset i sin symboliska uppbyggnad visar på Gud mysterium. Pålen i sin vertikala sträckning kan ses som den öppna relation som skapats mellan oss människor och Gud, mellan himmel och jord, genom Jesus Kristus. Förhänget har brustit. Det allra heligaste är blottat. Gud blev en av oss för att vi skall kunna skall kunna få leva i närhet till honom. Jesus säger ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.” (Joh 17:21) I korsets stora mysterium blir detta verklighet. Genom korset kan vi få leva i närheten med Gud och omslutas av hans väldiga nåd och kärlek. Det är det som Paulus skriver i Hebreerbrevet: ”Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss.” (Heb 10:19-20) Genom korset och evangeliet om Jesus Kristus, kan vi alla få del av Guds härlighet. Vi har genom detta blivit inbjudna att leva vårt liv i Guds varma omsorgsfulla famn.

Korset blir vändpunkten och det nya centrat i tron. Det är i korsets närhet och i begrundan över Jesu offer för vår skull, vi kommer nära Gud. Vid korsets fot finns livets centrum. Där kan man inte undgå gudomligheten, precis som officeren erfar: ”Den mannen måste ha varit Guds son” (Mark 15:39) Den mannen är Guds son, den mannen är gudamänniskan Jesus Kristus, som gav sitt liv för oss alla. Genom korstes mysterium visar han sin kärlek och öppnar vägen till det allra heligaste inre rummet i tillvaron, Gud själv.

Bjälkens horisontella sträckning blir ett tecken på Guds ständiga närvaro. Genom den blir Gud ständigt närvarande i våra liv. Han blir en del av vår vardag, och vi kan i alla stunder söka hans närhet. Genom den förverkligas vi som individer och får genom allas våra specifika gåvor förmedla evangeliet vidare. Denna bjälke sträcker sig ut mot människorna. Gunnel Vallqvist skriver om detta: ”Det är den Korsfästes gest som måste bli vår: en vidöppen famn mot allt som lever och allt som lider.” Precis som Jesu sista vandring, ”Via Dolorosa”, också kan ses som en förkunnelse av evangeliet. Där Jesus sargad, trött och slagen bär bjälken på sina axlar, genom folkmassorna på väg till sin egen död. En tydlig och illustrativ bild på hur tung denna kärleksfulla vandring var och men också bilden av den öppna famnen. På detta sätt blir också korset en uppmaning till oss att leva ut evangeliet. Den vidöppna famn som Jesus har givit oss, får vi föra vidare. Vi får fyllas av denna oerhörda kärlek och låta den rinna över vår bägares kant, så att den kan föras vidare till andra. Korset blir en uppmaning att leva vårt liv som en ständig förkunnelse av evangeliet, genom att älska varandra; ”Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste vi älska varandra.” (1 Joh 4:11) säger aposteln Johannes. Jesus inbjuder alla att ta del av det hans offer erbjuder. Han inbjuder alla ingen är utesluten. Hans kärlek är gränslös.

Korset blir utifrån det jag har sagt urbilden för Guds gränslösa kärlek och längtan efter en relation med varje människa. I korset flödar kärleken där finns tillvarons centrum. Men korset är också en uppmaning till oss att föra denna kärlek vidare. För Gud inbjuder alla till detta liv i gränslös kärlek.

Amen
 
Mats Holmberg