meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Kristus är uppstånden

2012-04-08   
 
Matt. 28: 1-20

”Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, han utlämnades efter Guds beslut och plan och ni lät laglösa spika fast och döda honom. Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle behålla honom i sitt grepp."
”Hela Israels folk ska vara fast förvissat om att Gud gjort honom till Herre och till Messias, denna Jesus som ni har korsfäst.”

Så talade Petrus till folket på den första pingstdagen, och så fortsatte lärjungarna att tala när de började vandra runt och predika. Denna Jesus som korsfästes, han är den utlovade Messias. Det var budskapet. Jesus från Nasaret var den som Gud hade lovat sitt folk sedan generationer tillbaka. Detta är Guds stora löftesuppfyllande och ändå sker det så enkelt och obemärkt. Allt sker utan några större åthävor. Med lite otur hade ingen märkt mad som skedde. Vi kan undra varför Gud låter det ske på detta vis. Han som har alla möjligheter i världen. Han hade kunnat sända änglar i mängder eller gjort spektakulära under. Varför agerar han inte med pukor och trumpeter så att världen verkligen förstår att det är Gud som talar?
Genom kyrkoåret följer vi Jesu liv, alltifrån den enkla födelseplatsen i Betlehem, genom hans enkla liv i Nasaret och på vandringarna i Galliléen, fram till avrättningen som vilken kriminell som helst. Ingenting visar egentligen på att det är Gud själv som vandrar omkring här på jorden. Jesus gör verkligen inge vidare reklam för sig själv. Den som sysslar med evangelisationskampanjer eller vilka andra kampanjer som helst måste ju fråga sig hur Gud egentligen tänker. Allt hade kunnat sluta där, när Jesus tas ner från korset, om det inte hade varit för kvinnorna. Om ingen hade upptäckt at graven var tom, till vilken nytta hade allt det andra hänt.
V kan bara fundera över om vad som hade hänt om kvinnorna hade gett upp och bestämt sig för att stanna hemma? Tänk om de resonerat som så, det är ändå ingen idé att vi går. Romarna har placerat ut massor av soldater. Vi kan aldrig komma i närheten ens av graven. Om kvinnorna hade resonerat så som de felsta antagligen resonerade. Hade vi då någonsin hört talas om denna Jesus från Nasaret? De olika evangelisterna berättar lite olika om händelsen vid graven.
Matteus lägger stor vikt vid att judarna låter försegla graven. Kvinnorna kan därför inte gå dit för att smörja kroppen och förbereda den som inför en begravning. Ändå går de dit, bara för att titta på gravplatsen. Där får de vara med om sin livsomvälvande upplevelse. De får se den uppståndne Jesus. Så får vi läsa om hur Gud fortsätter sin strategi. Hela berättelsen om Jesus handlar om hur Gud agerar från ett underifrånperspektiv. Allt utspelar sig i en vanlig, enkel miljö bland tämligen vanliga, fattiga människor. Jesus predikar för, och umgås med, mäniskor som ingen jude skulle vilja beblanda sig med. Och nu, de som ska berätta för världen att Jesus har uppstått, är några kvinnor. Kvinnor vars röster aldrig blev hörda, de som inte kunde vittna inför domstolar. Det är dessa kvinnor, utan talan, som nu ska tala om för lärjungarna vad som hänt. Jesus går inte direkt till lärjungarna i detta skede. Varför gör han inte det? Kvinnorna får vara vittnesbärarna. Som tur är så lyssnar lärjungarna. De avfärdar inte kvinnornas berättelse som fruntimmersprat utan lyssnar till vad de har att säga.
Och Jesus sänder dem tillbaka den till Galliléen, platsen där allting började. Tillbaka hem, men också bort. Bort från Jerusalem, symbolen för den etablerade judendomen med alla sina fariséer och sadducéer, skriflärda och överstepräster. Bort från överheten och bort från makten. Det är inte här som det nya ska börja. Det nya ska börja i Galliléen, tillbaka bland vanliga bönder och fiskare. Där Jesus har levt sitt liv, där vill han ge uppdraget till sina lärjungar.
Han sänder dem också tillbaka upp på berget. Berget som genom hela bibeln är platsen där Gud och människa möts. Lagen gavs på Sinai berg och många viktiga delar av Jesu liv har utspelats på berg, Saligprisningarnas berg, Förklaringsberget och platsen för bespisningsundret. Jag tror att lärjungarna förstår att nu ska något speciellt hända. Vi vet inte exakt vilket berg som Jesus sänder sina lärjungar till, men symboliken är klar. Nu ska Gud tala.
Och så får lärjungarna vara med om hur Jesus sluter ett nytt förbund. Det gamla förbundet, det som Israels folk lever med, det slöts på berget Sinai. Nu är det dags för det nya förbundet. Det nya förbundet som ska omfatta hela världen.Guds handlande är nu inte begränsat till en enda folkgrupp. Nu vill han vara Gud för hela världen. Det som Jesu lärjungar förkunnar från och med nu är att Jesus är Guds Smorde, Jesus är Messias, Guds utvalde och Guds utlovade. Och det är genom honom som vi kan få frälsning.
Vad betyder detta för oss idag? Vad betyder det för oss, Guds uppenbara förtjusning i det enkla och anspråkslösa? Om vi skulle översätta bibelns berättelser till nutid, var och bland vilka skulle vi befinna oss?
Det får vi fundera på och också fortsätta att samtala om i församlingen. Hur gestaltar vi Jesus uppdrag här och nu? Vilka är ”dessa mina minsta” som Jesus refererar till? Hur förkunnar vi den uppståndne Frälsaren in i vår värld?

Bön:
Herre Jesus,
här är dina lärjungar
– dina sårade händer och fötter i dagens värld.
Ibland har vi varit de räddhågsna, stannat på avstånd,
bekymrade för vår säkerhet och rädda om vårt rykte.
Men du kommer oss nära, med friden och utmaningarna, öppnar för våra möjligheter och gör oss fria.
Ibland har vi varit de tvivlande, när bekännelsen är konfliktfylld, när trosvissheten lämnat oss.
Men du kommer oss nära och låter oss säga vårt hjärtas mening,
tar emot oss utan förbehåll och gör oss fria.
Ibland har vi varit de förvirrade känt oss långt borta från dig
med frågor utan svar.
Så i väntan på din uppståndelse lyssnar vi efter din röst.

Den uppståndne Kristus säger till oss:
”Min frid ger jag er
som fadern har sänt mig, sänder jag er!”
Vi är Kristi kropp låt oss fatta varandras händer.

I VÅR RÄDSLA, I VÅRT TVIVEL,
I VÅR FÖRVIRRING,
LÅT OSS FORTSÄTTA DET ARBETE JESUS GJORDE
OCH BEGE OSS UT PÅ MÅNGA VÄGAR,
BEFRIADE OCH FÖRENADE,
I DEN UPPSTÅNDNES KÄRLEK.
 
Kristina Färdeman