meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Guds mäktiga verk

2012-03-25   
 
Luk 1:26-38

Vi firar i dag bebådelsedagen. Bebådelse är ett ovanligt ord, som vi sällan använder. Men det betyder att Maria får veta att hon skall bli gravid med Jesusbarnet. Han som sedan kommer att födas om 9 månader – på juldagsnatten.
Men Jesusbarnet är ett ovanligt barn. Han har inte en vanlig pappa, en sån som alla andra människor har. Jesus är Guds son – har Gud själv till far. Och Josef, han som Maria är förlovad med, kommer att bli Jesus ”plastpappa”, för att använda ett modernt ord.
Och det är klart att Maria blir förvånad när ängeln säger allt som ska ske. Ändå tvekar hon inte. Hon litar på Gud – att han kommer att se till att det går bra. Låt det ske, säger hon. Hon tänker nog ungefär som ni sjunger i en av era sånger i dag:

Att leva på jorden är tårar och skratt
Här växlar vår tid, efter dag kommer natt
Och natt vänder över till dag sen igen
Vår Gud följer med oss som syskon och vän

Det finns en gammal berättelse som handlar om hur Gud fader en gång satt och talade med sin son Jesus om hur det var på jorden. Det är förfärligt, sa de. Så många människor far så illa, skadar sig själva och andra. Man slåss och bråkar, stjäl och ljuger. En del snor åt sig allt de kan, och struntar i hur fattiga och sjuka har det. Så hade vi ju inte alls tänkt oss att det skulle vara på jorden, säger de. Meningen var ju att det skulle vara ett paradis.
Då säger Jesus – låt mig få gå till dem. Kanske kommer de att lyssna på mig och ändra sig. Så att det kan bli bra på jorden igen. Gud fader tvekar, men säger till sist – ja, så får vi göra. Gå du till dem. Låt det ske.
Och här möter vi miraklet. Det största mirakel som någonsin skett på vår jord. Detta att Gud själv väljer att komma till oss som en människa och leva med oss här på jorden. För att visa oss hur vi ska leva. För att vinna över ondskan. För att till och med vinna över döden och ge oss evigt liv. Jesus är vår världs största mirakel.
Men alla människor är också ett Guds mirakel. Den kristna tron säger att varje människa har blivit till för att Gud ville det. Att varje människa är skapad just så som Gud ville det. Och att Gud har en plan för varje människas liv.
Det är precis som ni sjöng i den första sången: att Gud är här och Gud oss ser.
Kan vi tro det? Vågar vi tro att vi, var och en, är skapade så underbart? Att hela kyrkan här i dag är full av Guds mirakel?
Nog finns det många människor som klagar. Som tycker att vi skulle vara annorlunda. Kanske tycker vi också själva ibland att vi inte duger. Att vi skulle vara vackrare, klokare, gladare eller snällare. Det finns så mycket i livet som vill få oss att deppa och tycka att loppet är kört, sjunger ni i en av sångerna i dag. Men då är det viktigt att komma ihåg att vi är skapade precis så som Gud ville det och för att likna honom. Att det vi ska göra helt enkelt är att försöka behålla denna likhet. Och då är Jesus vår bästa lärare och förebild.
Varje människa är ett Guds under. Men så är också allt levande.
Jag har här i min hand en avokadokärna. Den som finns mitt inne i frukten avokado. Och i min andra hand har jag en sten. En vanlig gråsten. När man ser kärnan och stenen kan man tycka att de är ganska lika. Båda är runda, släta, kalla och ungefär lika stora. Men det finns en jättestor skillnad. Inne i avokadokärnan finns ett frö. Ett frö som innehåller liv. Inne i stenen finns ingenting annat än död sten.
Planterar vi avokadokärnan kommer den att växa upp till ett stort träd. Om vi sätter den i bra jord och sköter om den noga med vatten, ljus och näring. Men om vi planterar stenen händer ingenting. Det hjälper inte hur mycket vi vattnar och sköter om den.
Skillnaden ligger just i att avokadokärnan innehåller liv. Liv som på många sätt är ett mysterium. Vi människor kan göra jättemycket. Vi kan bygga fina hus, åka flygplan och till och med gå på månen. Men vi kan inte skapa liv. För att liv ska kunna växa krävs att det finns ett frö, en kärna, ett ägg. Något som i sig själv innehåller detta liv.
Allt liv är egentligen ett mirakel. En Guds gåva till oss. Men vi har ansvar för att vårda och värna detta liv. I alla dess former. Bara om vi gör det kan livet växa och gå vidare här på jorden. Det är därför det är så viktigt att vi tar hand om varandra och hjälper varandra när det behövs. Precis som era mammor och pappor hjälper er. Men det är också viktigt att vi bryr oss om andra människor och är rädda om dem. Och att vi tar hand om vår jord så att den inte förstörs. Här har vi alla människor vårt stora och viktiga uppdrag från Gud.
Det är precis som ni sjunger i sången:
Vi vill kämpa för det goda, våga vara positiva
Vi vill vara med och göra det vi kan
Vi vill säga ja till livet
I kampen för det goda gör vi allt vi kan

Varannan söndag har vi söndagsskola här i kyrkan. I samband med gudstjänsten. Då är alla välkomna. I söndags planterade barnen frön. Sen ska de sköta om dem så att de växer upp och blir jättefina blommor. Och det kan ni barn också göra. Nu är rätt tid att plantera frön, nu när det håller på att bli vår. Be er mamma eller pappa om att få köpa en påse frön. Tagetesfrön till exempel – de brukar gå jättebra. Plantera dem i lite jord i en kruka. Vattna och se till att de får sol och värme. Så kommer ni att få ser att ur det lilla fröet, som ser så obetydligt ut, kommer en fin blomma att växa upp.
Och när ni ser det kan ni tänka på det mirakel som livet är. Det mirakel som finns i Jesus, i alla växter och djur. Och alldeles särskilt i er själva.
AMEN
 
Torgerd Jansson