meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Att växa i tro

2012-05-06   
 
Joh. 15: 10-12

Jesus sade: Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.
Jag skulle kunna fråga er: hur många har någon gång varit förälskade? Kanske många skulle räcka upp handen ganska frimodigt och säga: ja, det har jag. Men för andra kanske det skulle bli lite pinsamt. Man kanske har varit förälskad men inte fått sin kärlek besvarad. Det är inget man vill basunera ut för hela världen. Så jag ber er inte räcka upp handen. Men ni vet själva hur det känns att vara förälskad? Kärlek är något vidare, något som inte bara handlar om erotisk attraktion utan som omfattar mycket mer av våra liv och våra relationer. Om jag skulle fråga: hur många föräldrar som älskar sina barn skulle många händer komma upp i luften. Skulle jag fråga hur många av er ungdomar som älskar sina föräldrar skulle jag nog få samma gensvar. Börjar vi sedan tala om vilken musik vi gillar, vilken sport vi håller på med, om kompisar och annat, då kan det kännas naturligt att tala om att vi älskar något. Att älska är en viktig del i våra liv.
Varje söndag under året har en rubrik. Dagens rubrik är ”Att växa i tro” Att växa. De flesta barn längtar efter att bli stora. Det är nog bara Pippi Långstrump som aldrig vill bli ”stur”. Vanliga barn längtar efter att bli större, bli duktigare och att lära sig mer och mer. De flesta längtar nog efter att växa på längden. I den sommarstuga som mina farföräldrar en gång köpte och där jag tillbringade en stor del av min barndoms somrar, finns en vägg full med namn. Där finns mitt namn och mina syskons namn, de flesta av mina kusiners namn och namnen på en del vuxna. Alla namn står skrivna på flera ställen. För här kan vi följa från år till år hur vi växte till i längd. Nu planerar vi att sälja sommarstugan, men jag funderar allvarligt på att såga bort väggen med namnen på och spara den någonstans. Den är så förknippad med minnen och förhoppningar.
För att växa på längden behöver vi inte göra något speciellt. Det sker av sig själv. Att växa i visdom, eller som rubriken säger idag, Att växa i tro, fordrar dock en sorts medvetenhet från vår sida. De flesta barn funderar nog inte så mycket över vad det vill säga att växa till som människa. Kanske inte så många tonåringar heller. Men när vi börjar närma oss vuxenlivet blir frågan alltmer aktuell. Vad vill jag egentligen med mitt liv? Vilken sorts människa vill jag vara? Och nu finns det möjlighet för oss att påverka i vilken riktning vi vill att våra liv ska gå.
Och det finns många som talar om för oss hur vi borde vara och hur vi borde leva. Idag handlar det mycket om att vi ska ta hand om oss själva. Det är jag som är centrum i mitt liv, och jag ska må bra. Jag ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag ska vara vältränad och ha en vacker kropp. Jag ska sträva efter att bli den perfekta människan.
Lyssnar vi till vad Jesus säger så förändras perspektiven. Nu är det inte längre jag som står i centrum. Alla de som finns runt omkring oss blir lika viktiga. Jag läser vidare från det bibelord jag började med: Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.
Jesus talar här till sina lärjungar när han har berättat för dem att han snart ska dö. Han ger dem instruktioner för hur de ska leva vidare utan honom. De får ett bud som de ska följa, och det budet är: Ni ska älska varandra. Det handlar inte om att du ska ta hand om dig själv för att få så mycket som möjligt ut av livet. Det handlar inte om att maximera sin egennytta. Här handlar det om alla de andra.
Och hur ska man då leva. Det är inte så lätt att älska alla. Många vi har runt omkring oss tycker vi ganska illa om. Vissa beter sig förfärligt, andra är bara allmänt osympatiska. Hur ska jag kunna älska alla dem?
Där kommer vi tillbaka till den lilla dialogen vi lyssnade till. Det handlar inte bara om teknik. Vi ska inte i första hand lära oss vissa förhållningsregler eller vissa sätt att vara. Vi ska lära oss ett förhållningssätt. Helt plötsligt måste vi lära oss att koppla om från hjärna till hjärta. En del tycker att detta är besvärligt. Nu måste jag tänka själv och själv fundera över vad som är rätt och vad som är fel. Hur förhåller jag mig till mina kompisar, dom som jag umgås med och tycker om? Men också, hur förhåller jag mig till dom som jag inte umgås med därför att jag inte tycker om dem? Och hur i hela världen ska jag kunna älska alla dessa människor jag aldrig ser och som jag aldrig kommer att träffa?
Lyssna till ditt hjärta, så börjar en sång. Lyssna till dit hjärta, så säger Gud till oss. Se dig omkring och fundera på hur andra har det. Kan jag göra något för att andra människor ska ha det bra? Kan jag förändra något i mitt liv och i mitt sätt att leva för att andra ska få det bättre?
Allt kan vi inte göra. Det är lika bra att inse. Detta är inte en duktighetstävlan. Men något kan vi alla göra. Så får vi alla dra vårt lilla strå till den gemensamma stacken.
För att citera poeten Stig Dagerman:
Jorden kan du inte göra om
stilla din häftiga själ.
Blott en sak kan du göra
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler
en hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

 
Kristina Färdeman