meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

GUD - Fader, Son och Ande

2012-06-03   
 
Matt. 11:25-27

Det är inte lätt att ändra sig. När man väl har skaffat sig vanor fortsätter man lätt i dem. Oftast reflekterar man inte ens över sina fasta vanor. Hur många av er här har, t.ex., packat med er knäckebröd i resväskan när ni åkt på utlandssemestrar? För att inte tala om kaffet. Har ni någonsin varit med om ett sammanhang tillsammans med svenskar där man kunnat hoppa över förmiddagskaffet? Omöjligt, skulle jag vilja säga. Vi har ju alla våra vanor.
Nu kan ju livet ställa oss inför större krav på förändringar än att avstå från knäckebröd några veckor. Det vet alla som varit med om svåra sjukdomar eller svåra olyckor. Alla som varit tvungna att lämna sitt hem och alla som förlorat anhöriga.
Även på det existentiella planet kan vi ställas inför stora förändringar. De flesta av oss lever nog med ungefär samma världsbild hela livet igenom, men det finns andra som har fått revidera hela sin livsuppfattning och som skaffat sig en helt ny världsbild. Det är inte lätt.
Jesus ställer sina judiska syskon inför en liknande omprövning. Han hör hemma i en värld som vet mycket väl vad de tror på. Och det vet lika väl vad de inte tror på. Under historiens gång har deras religion blivit attackerad av andra trosuppfattningar, men de har stått fast vid det som de lärde sig som barn.
Alla judar lär sig att recitera Herren vår Gud. Herren är en. Runt omkring dem bodde folk som tillbad andra gudar. De flesta av dem hade en hel uppsättning av gudar för olika tillfällen i livet. Det är nog det vanligaste sättet att se på Gud. Men judarna håller fast vid sin stränga monoteism. För dem finns det bara en enda Gud. Den uppfattningen har de fått strida för genom generationer. Och så kommer denne Jesus och säger att Gud är två, Fader och Son, och att just han är en del av den gudomliga uppenbarelsen.
Det är inte så konstigt att han blir avvisad av sitt eget folk. Visserligen har man väntat på Guds Messias sedan många generationer tillbaka. Det fanns många föreställningar om hur denne Messias skulle vara. Under Jesus tid väntade man nog mest på en ny kung som skulle kunna driva ut romarna ur landet. Men ingenstans fanns föreställningen om att Messias skulle vara Gud själv. Guds utsände, ja. Profet eller kung, ja. Men inte Gud.
Jesus kommer och vänder upp och ner på judarnas föreställningar om Messias. Han vänder också upp och ner på världen på många andra sätt. Hans sätt att tala om lagen väcker anstöt. Man förstår inte hur han väljer vilka människor han umgås med. Han blir till ett hot som man till slut måste eliminera. Vad betyder då Jesus för oss? Jag kan ibland bli lite fundersam när jag hör kristna mäniskor argumentera för att man ska vara kristen. Och jag tänker reflektera lite över det nu. Jag är medveten om att jag kommer att vara lite obegriplig, men är det så, säg till mig efter gudstjänsten så får vi fortsätta samtalaet då.
Vi som är uppvuxna i Sverige och som har några år på nacken, vi är vana vid att behöva argumentera för att det finns en gudomlig verklighet överhuvudtaget. Det började en diskussion på 50-talet om religionens vara eller icke vara som präglade kyrkorna och som satte tonen i hela debatten. Vi som är kristna utmålades, om inte som mörkermän, så åtminstone som dumma och aningslösa. Den diskussionen klingade ut efter ett tag, men nu börjar den komma tillbaka. Organisationen Humanisterna gör allt vad de kan för att måla upp religionens förödande inflytande över samhället. På dem verkar det som om det enda som religionen kan åstadkomma är förtryck och elände. Så befinner vi oss ständigt i en miljö där vi får argumentera för religionens berättigande och får försvara tron på att det finns en gudomlig verklighet.
Men vad gör vi då när vi möter troende människor som tillhör en annan religion? Eller när vi möter kristna som med stor övertygelse hävdar att de tror på reinkarnationen? Sverige har en stor muslimsk befolkning idag. I den gruppen finns folk av alla de slag. Några är tämligen sekulariserade, ungefär som en vanlig svensk. Andra är djupt troende. Vad vi än tror om deras gud, kan vi inte ta ifrån dem att de upplever en gudsgemenskap och en gudsnärvaro. Deras religiösa liv är lika viktigt för dem som vårt är för oss.
Hur talar vi med dem om Kristus? Hur förklarar vi att deras gudskontakt inte är lika giltig som vår gudskontakt? Hur vet vi att det inte är samma Gud som vi lever i gemenskap med? I dagens text läser vi: Och ingen känner Sonen utom Fadern, och ingen känner Fadern utom Sonen, och den som Sonen vill uppenbara honom för. I den kristna tron säger vi att Jesus Kristus är den enda vägen till Gud. Det är vad han själv säger när han talar med lärjungarna i sitt avskedstal. ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Detta är den stora förändringen som var svår för hans tids judar att ta till sig. Nu är Gud inte längre en odelbar helhet. Nu finns det olika uppenbarelser av Gud och de olika uppenbarelserna talar till oss på olika vis. Men vilken betydelse har det för oss som lever nu? Hur upplever vi att vi närmar oss Gud genom Jesus Kristus?
I Apostlagärningarna läser vi ”Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.
Det kan vara svårt för oss att hantera, men judarna ställdes inför en total helomvändning i sin tro. De var tvungna att förkasta det mesta de tidigare trott på och se tillvaron på ett nytt sätt. Det är tur för oss att några vågade sig på den helomvändningen, annars hade Jesus reducerats till ytterligare en avrättad upprorsmakare i historien och vi hade troligtvis aldrig hört talas om honom.
Och det är kanske tur för oss att Jesus själv insåg att vi knappast skulle kunna hantera denna fråga på ett intellektuellt plan. Att vårt möte sker på en mer direkt, intuitiv nivå. Jag tackar dig Fader att du dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Det finns en gemenskap med Jesus som inte grundar sig på att vi har läst många böcker eller att vi kan förstå många komplicerade resonemang. Det finns den gemenskapen som vi kan uppleva i vårt inre, en intuitiv känsla av att Gud är nära oss och att han har gett oss Jesus som en hjälp att förstå.
Berättelserna om hur Jesus levde här på jorden hjälper oss att få vår tro att landa just här på jorden. Vi får hjälp att upptäcka Gud mitt i vår vardag, i allt det som sysslar med i vårt vanliga liv. Vi behöver inte få insikt i olika mystiska riter därför är gemenskapen öppen för alla. Den kristna gemenskapen är en öppen gemenskap. Vi behöver inga särskilda, uppenbarade kunskaper för att få höra till. Det räcker med ett enkelt: jag tror, för att få tillträde till Gud och hans rike.
Och som en ytterligare hjälp har vi fått den Heliga Anden. Så fullbordas den treenighet vi talar om i dag på Den Heliga Treenighetens Dag.
Den intellektuella förståelsen av treenigheten kan vara besvärlig. Men vi får trösta oss med att vi inte behöver vara intellektuella. Gud har skänkt oss två hjälpredor som hjälper oss att närma oss Honom. Med Jesus landar vi på jorden. Vi kan spegla oss i hans liv. Vi får ha honom som vår förebild i våra egna vardagsliv. Vad skulle Jesus ha gjort? säger många ungdomar. Vi kan köpa armband och andra attiraljer med den engelska förkortningen för devisen. Och det kan väl vara en praktisk devis för våra egna liv. Vad skulle Jesus ha gjort? kan vi fråga oss, i våra vanliga vardagligheter, men framförallt när vi ställs i besvärliga situationer, situationer som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera.
Så får vi också bjuda in den Heliga anden in i våra liv. Den Hjälparen som Jesus lovade sina lärjungar. Den Hjälparen som också vi kan behöva. Och låt oss komma ihåg att vi behöver anden rakt in i vår vardag. Inte i första hand för spektakulära andliga upplevelser, men för att rätt kunna hantera de som är vår vardag. Men vill vi, så kan Anden vara med oss alla dagar. Vi måste nog bara bjuda in honom genom att ägna oss åt stillhet och bön med regelbundenhet.
Så lever Gud, Fader, Son och Ande med oss. Vi som inte behöver kvalificera oss genom intellektuella meriter. Vi som inte behöver uppleva särskilda andliga upplevelser. Han finns här för oss som lever våra vanliga liv i den vanliga vardagen. Just här finns Gud för att leva med oss. Jag tackar dig Fader att du dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.
 
Kristina Färdeman