meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Skapelsen

2012-06-24   
 
Joh. 1:1-5
Viska du vind om en bättre värld, sjunger Elisabeth Hermodson i en av sina sånger.
En bättre värld. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, så börjar den storslagna berättelsen om Gud och hans folk. Sedan får vi berättelsen om hur Gud skapar de olika delarna av världen. Först tar han kommando över kaosmakterna. Han skiljer vattnet från torra land. Sedan gör han skillnad mellan dag och natt. Och så kommer alla detaljerna. Döda ting och levande varelser går ut ur Guds hand. Till sist skapar han människan. Han placerar henne i paradiset, ett gott hem för människorna. Han tänkte sig nog att människor i alla tider skulle bo kvar där, där fanns ju allt som människor kan behöva. Men människorna ville mer och paradistiden tog slut. Sedan dess har vi stått utanför paradisets portar.
Under den förra veckan samlades makthavare i Rio de Janeiro till ett möte som kallades Rio+20. +20 kallas den för att påminna om att det är nu 20 år sedan länderna möttes förra gången i Rio. Då som nu handlade om klimatet. Alltsedan paradistiden har människor fortsatt att önska sig mer av allting. Vi har lärt oss mer och mer, och vi har skaffat oss en allt högre levnadsstandard. Och med tiden har vi vant oss vid att kunna leva över våra tillgångar. De flesta kännare är överens om att vår jord inte tål mer. Därför samlas nu företrädare för de flesta nationerna på jorden för att enas om hur vi ska kunna leva tillsammans utan att förstöra våra gemensamma tillgångar. Men det är svårt. Det är alltid svårt att avstå. De flesta politiker vill lova mer och mer till sitt folk, inte mindre och mindre. Och resultatet från detta Rio-möte blir inte bättre än från andra toppmöten om klimatet. Det tycks som om vi inte är beredda att offra något av vår bekvämlighet. Vi står fortfarande utanför paradiset, men det tycks som om vi tror att vi kan skapa ett eget paradis av egna krafter.
Skapelseberättelsen målar upp för oss bilden av Gud som lämnar över sin skapelse. Först ordnar han och styr och ställer. Han placerar ut hav och berg, skogar och sjöar. Han placerar ut levande varelser i landskapet. Och när allt är ordnat så placerar han människorna mitt i allt. Han överlämnar sitt verk i våra händer och låter oss få ansvaret för hela verket. Frågan är hur väl vi skött vårt uppdrag. Inte så strålande om vi får tro dem som kan de här frågorna. Skapelsen lider, miljön håller på att falla samman. Frågan är hur människor mår mitti allt detta.
En annan vers i Elisabeth Hermodsson sång lyder:
Viska du vind om en jord så skön
där snålheten givit vika
Där människa svarar på människas bön
där alla vill dela lika
Människan missbrukade ganska snabbt sin ställning i paradiset. När de tvingades att leva utanför dröjde det inte länge förrän de började konkurrera med varandra. Så var det första brodermordet snart ett faktum Kain blev avundsjuk och slog ihjäl sin bror Abel. Vem är det som Gud tycker mest om? Sedan kommer frågan, vem är det som Gud gynnar mest? Många fler människor under årtusendena har ställt frågan: ska jag ta vara på min broder? Varför ska jag bry mig om hur det går för de andra? Jag har nog med att sköta mig själv.
Den bättre världen är en värld där alla människor känner att de har en plats och att de blir väl behandlade. Istället tycks vi skapa motsatsen. I vårt eget land är vi bortskämda med att ha det bra. Men allteftersom tiden går blir de ekonomiska klyftorna allt större. Fler och fler barn måste växa upp under ekonomiskt knappa förhållanden. Man kan ju bli lite förvånad över att en organisation som Majblomman fortfarande behövs. Vi kunde tro att den hörde hemma i det gamla Fattigsverige. Skillnaden mellan fattiga och rika länder minskar något men är fortfarande stor.
Där människa svarar på människas bön. Där människa ser människa och inser att i grunden är vi alla lika. Där människa ser människa och ser gudslikheten i den andres uppenbarelse. Vi är skapade av samma Gud och borde se varandra som bröder och systrar. Vi delar samma verklighet som medvandrare och vi delar samma verklighet som bärare av Guds visioner med sin mänsklighet och som bärare av hoppet.
Viska du vind om en bättre jord
där mänska är människans like
Där Gud är bröd på den hungriges bord
och makten ej är hos den rike
I begynnelsen var Ordet, så börjar Johannes sin berättelse om Messias. Det stora perspektivet öppnar sig och vi placeras rakt in i evigheten. I begynnelsen fanns Gud. I begynnelsen fanns Kristus, som är Gud. Han har funnits där i all tid och han är hoppet för oss. Hoppet som är något mer än en from förhoppning om att allt kommer att gå bra. Vår hopp är knutet till Gud. Gud som kommer ned, rakt in i vår värld. I början tog Gud kommandot över kaoset, när han ljuset lysa upp mörkret. Nu är det Ordet som är det stora ljuset som ska lysa i mörkret. Kristus är den som betvingar kaosmakterna i våra liv och som kommer med ljuset till oss. Från evighet till evighet finns han där och han talar till oss rakt in i vår nutid, rakt in i vår verklighet. Vi får vara med i detta stora mysterium. Här finns hoppet för vår värld.
Jesu verksamhet här på jorden handlar mycket om återupprättelse. Han återupprättar enskilda människor. Många av undren handlar om att befria människor från deras bundenhet i sjukdomar eller andra bekymmer. När de blir fria från sin sjukdom får de också en väg tillbaka in i den sociala gemenskapen. Han umgås med människor som inte var socialt accepterade i sin samtid. De fick också en upprättelse och en väg tillbaka in i sitt sammanhang.
Jesu ankomst till jorden handlade också om en återupprättelse av relationen mellan Gud och hans folk. Guds förbundsfolk hade under långa tider farit runt på egna vägar. Nu kommer Jesus för att skapa ett nytt förbund mellan Gud och alla jordens folk. Där får också vi vara med, vi som är ättlingar till barbarerna långt upp i norr. Så har vi också blivit guds medskapare, ansvariga för hans skapelse och bärare av hoppet som har sin grund i Gud.
Det är nog slut med att viska om den bättre världen och bara hoppas att vinden ska föra vårt budskap vidare. Vi behöver tala högt om Guds avsikter med sin skapelse och om vår del av ansvaret. Så får vi vara bärare av hoppet. Hoppet om en bättre värld. Hoppet om en värld där Gud fortfarande är en aktiv skapare. Hoppet om en värld där Jesus fortfarande vandrar vid vår sida. Då kan vi våga tro på en verklighet som inte bara är beroende av våra enskilda krafter. Som inte bara beror på om du och jag är tillräckligt energiska och flitiga. Vi får tro på en värld där alla har en plats och där alla har en uppgift.
Så får vi tro på visionen att Gud inte har gett upp hoppet om sin skapelse, men att han har utsett oss till sina medskapare och till sina förvaltare. Vi får gå ut i världen och tala om Gud. Vi får tala med alla om Guds visioner. Vi får tala med alla om Jesu närvaro. Vi får tala med alla om hoppet som bär rakt in i evigheten.
Tala Guds folk om en bättre värld!
Där Gud är ett bröd på den hungriges bord.
Där människa svarar på människas bön och alla vill dela lika.
 
Kristina Färdeman