meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Änglarna

2012-09-30   
 
Luk. 10:17-20
Det är examensdags för den stora lärjungagruppen. De har vandrat med Jesus, lyssnat till när han undervisar dem och lyssnat när han undervisade folkmassorna som kom för att lyssna. Men aldrig har de fått göra något själva.
De har varit med om att Jesus sänt ut en mindre grupp. Den första grupp som får gå på egen hand innehåller de 12 apostlarna. Här blir de också nämnda vid namn, alla 12. Talet 12 har en djup symbolik i det judiska samhället. 12 var de stammar som bildade det judiska folket. Nu kommer Jesus och samlar 12 män omkring sig. Det var nog ingen i hans samtid som missade det budskapet. Här kommer en som vill återupprätta judarnas rike med de 12 stammarna.
Innan de beger sig iväg får de förhållningsorder av Jesus. Man får en känsla av att han vill understryka att det är bråttom. Gudsriket är nära och alla behöver få veta det. De ska inte bära med sig något i onödan. Man ska inte stanna och småprata om man möter vänner och bekanta på vägen. Man ska inte bekymra sig för mat och logi. Det kommer att ordna sig. Men man ska inte heller vara för kräsen. Man ska ta emot det som bjuds både av mat och husrum. Jesus predikar en enkelhetens förnöjsamhet, som vi nog känner igen från andra religioners ledare. Det är inte fråga om askes utan om en förnöjsamhet som gör budbäraren effektiv. Han har med sig Kristi frid. Det förstås också att lärjungarna ska kunna bota sjuka och göra andra under. Undren understryker budskapet och visar på att lärjungarna kommer i Guds ärende.
Och nu är det dags igen. Nu är det en stor grupp som Jesus skickar iväg. 70 eller 72 stycken. Antalet varierar beroende på vilken översättning man har använt sig av. Även den här siffran är symbolisk. I 1 Mos. 10 får vi berättat för oss om Noas söner och hur de förökar sig och breder ut sig över jorden. Där nämns 70 folkslag som härstammar från dem. I den grekiska översättningen av GT nämns 72 olika folkslag. Därav förbistringen mellan olika översättningar, 70 eller 72. Det viktiga är dock symboliken, 70 folkslag var hela jorden. Nu sänder Jesus ut sina lärjungar till alla folkslag.. Även detta förstod hans samtid. Nu blir budskapet universellt. Alla ska nås. Nu ska man också predika för hedningarna
Instruktionerna som Jesus ger är i stort sett desamma som när han sände ut de 12. Även nu får man en känsla av att det är bråttom. Alla ska hinna få del av det glada budskapet. Ingenting får komma i vägen, inte ens judiska matrestriktioner. Han understryker att de ska ta emot den mat som ställs fram åt dem. De ska inte bekymra sig om att söka efter mat som är tillredd efter judiska regler. De ska anpassa sig till den omgivning de befinner sig i. De ska lära sig att ”Att tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin.” som Karlfeldt uttryckte det.
Men Jesus vet också att tillvaron inte är så enkel. Jag skickar er som lamm in bland vargar, säger han till dem. Och instruerar dem att bara besöka dem som verkligen vill ta emot dem. När de kommer till en stad som är fientligt inställd, då ska de vända om och gå till någon annan plats. Just nu ska de tydligen bara ägna sig åt dem som verkligen vill ta emot dem och lyssna till vad de vill säga.
Nu har lärjungarna varit borta en tid, hur länge de vandrat runt får vi inte besked om Och de kommer tillbaka och ska redogöra för vad de varit med om. De är strålande glada. Till och med demonerna hade lytt dem när de uttalat Jesu namn, berättar de. De har fått göra under och är glada och lyckliga över sin förmåga.
Blir vi förvånade över att Jesus inte gratulerar med och uppmuntrar dem till nya underverk och till nya framgångar? Här kommer ju hans lärjungar och de börjar tydligen bli fullfjädrade förkunnare och botare av sjukdomar. Istället börjar han tala om hur han sett Satan falla ner från himlen.
Detta med andar och demoner är kanske något som vi i vår tid inte känner oss så bekväma med. Vi talar inte gärna om demoner och övernaturliga väsen. Det känns som om det hör till en förgången tid. På Jesus tid var det mer en vardaglig realitet. Man tolkade mycket i tillvaron som ett resultat av övernaturliga händelser. För oss har det övernaturliga försvunnit och många av oss känner oss obekväma när vi i kristen förkunnelse hör för mycket om under av olika slag. Kanske vi till och med känner oss som om vi inte var tillräcklig bra kristna om vi inte har förmågan att be fram det minsta lilla under. Hur ska vi kunna hantera alla andar och demoner som förekommer i Bibeln?
Satan och demonerna symboliserar ondskan i världen. När Jesus ser Satan falla ner som en blixt från himlen, då är det ondskans makt som faller ner. När vi kan trampa på ormar och skorpioner då är vi verkligen under Guds beskydd. Den 91:a psalmen i Psaltaren handla om ha sin trygghet i Gud. Den som bor i den Högstes skydd och vilar i den Väldiges skugga, han säger Herren är min tillflykt och min borg v.13 Över lejon och ormar går du fram, du trampar på vilddjur och drakar.
Vad upplevde då lärjungarna? De var trygga för att Gud var med dem och de kämpade tillsammans med Gud mot ondskan i världen. Demonerna lydde dem när de uttalade Jesu namn. Där kanske också vi kan känna oss bekväma med ormar och demoner, som ett utryck för ondskans plats i världen.
När Jesus sänder ut oss, moderna tiders lärjungar, sänder han också oss att identifiera det utrymme som ondskan har i vår tid. Var behövs de någon som i kraft av Jesu namn ser till att Satan faller ner från sin upphöjda plats.? Jag tror att vi alla, var och en för sig, kan komma på ganska många områden bara medan vi sitter här i kyrkbänken. Var sak har sin tid, brukar vi säga. Även kampen mot det onda måste få ta sig olika uttryck i olika tider. Satan är uppfinningsrik och kommer på nya knep för varje ny tid. Tyvärr kan vi vara förvissade om att kampen kommer att behövas i alla tider. Här behövs Jesu lärjungar med nya krafter för varje ny tid.
Vad Jesus framförallt säger till sina lyckliga lärjungar är Gläd er över att era namn är skrivna i himmelen. Gläd er över att Gud har sett er och att han räknar med er här på jorden för att sedan ta emot er i himmelen. Även detta gäller oss. Gläd er över att era namn är skrivna i himmelen. Det är inte makten över andarna eller förmågan att göra under som ger oss den platsen. Det finns alltid en risk at vi tror att vi skulle kunna meritera oss till platsen hos Gud, med goda gärningar eller med makt över andarna.
Men Gud menar något annat. Ringheten som gör oss helt beroende av Gud, det är vår plats. Vi får vila i den Väldiges skugga. Och vi blir rikets arvingar, söner och döttrar till Gud, arvtagare till riket. Hans barn både nu på jorden och i det rike som kommer. Det är det stora för oss. Detta är vår stora skatt. Medarbetare till Gud i kampen mot ondskan och medarvingar till hans härlighet
 
Kristina Färdeman