meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Kristi återkomst

2012-11-25   
 
Matt. 25:31-46
Yttersta dagen en glädjedag bliver. sjunger vi i en psalm. För många kan det låta som en märklig utsaga. När kan någonsin en domedag bli en glad dag? Snarare känner vi en stor olust inför tanken att ställas till doms. Alltid är det väl något vi kan anklagas för.
Mycket av våra uppfattningar om livet beror på vilken utgångspunkt vi har. Lever man tryggt och välmående blir ens syn på livet annorlunda än om man lever i fattigdom och otrygghet. Ser man på världen utifrån ett i-landsperspektiv blir bilden en annan än om man står i ett s.k. u-land. Kvinnor och män får olika perspektiv. Barn ser annat än vuxna ser.
Men idag på Domsöndagen påminns bi ändå om att det finns ondska i världen och att Gud har en synpunkt på detta. I dagarna når oss nyheten om att kongolesiska rebeller intagit staden Goma. Snart kommer berättelserna till oss igen, om våld och övergrepp, och om hur människor måste lämna allt och fly, och om hur barn skiljs från föräldrar, hur de föräldralösa lämnas åt att klara sig själva, Kort och gott, hur tillvaron rämnar för ytterligare en grupp människor.
Det är inte första gången dessa berättelser når oss. Vi har hört dem om och om igen. Det går från land till land, från den ena världsdelen till den andra. Ibland kan det kännas som om man lagt kalkerpapper mellan berättelserna. Ondskans ansikte ser förvånansvärt likartat ut från tid till tid och från plats till plats.
Ikväll kommer vi att få möta en av alla dem som ändå försöker göra något gott mitt i allt detta lidande. Leah Odongo har bjudits in av Sveriges Kristna Råd för att resa runt i vårt land och informera om hur flyktingsituationen ser ut i Östafrika och vad som ändå görs för att lindra nöden. Hennes berättelse möter oss häri vår vardag. Många av dem som flytt från Somalia och Sudan de senaste åren bor nu här i Katrineholm. Fler kommer det att bli eftersom förutsättningarna nu finns för att förena familjer som skiljts åt under flykten.
När Jesus kommer ner hit till jorden kommer han med ett nytt budskap till sitt folk. Det är aldrig lätt att vara den som vill förändringar. I det judiska sammanhanget var det nog svårare än på andra håll. Judarna var medvetna om sin historia och sin utvaldhet. De ansåg sig förmer än andra just därför att Gud hade utvalt dem. De som förmedlade traditionen och som vakade över den var de skriftlärde, fariséerna framförallt. Jesus för, under sin aktiva tid, en oavbruten diskussion med fariséerna om vad som är Guds plan för sitt folk och om hur folket ska leva med sin Gud. Den judiska tron bygger mycket på att man gör de rätta gärningarna. Jesus förnekar inte att man ska göra goda gärningar, men han varnar hela tiden för att gärningarna blir till tomma ritualer. ”Låt hjärtat va´ med” var hans ständiga refräng. Kärleken är den överordnade principen för allt mänskligt liv. Kärleken bryter lagen när det blir nödvändigt.
Det fanns ytterligare ett tema där Jesus och fariséerna var oense. Judarna väntade visserligen på att Gud skulle hålla dom. Men sedan var det slut. Det väntade inget evigt liv med Gud i deras trosuppfattning. Livet på jorden var allt, och under det skulle man leva rättfärdigt. Med Jesus kommer förhoppningen om det eviga livet. Genom att tro på honom och leva med honom skulle man få komma till Gud och leva i evighet med honom.
Men när vi läser dagens text kan det verka som om Jesus och fariséerna är överens. Det handlar ju verkligen om gärningarna.
Det finns dock en viktig skillnad i synsätt. I den judiska tron är gärningarna förutsättningarna för tron. I kristendomen blir det tvärtom, tron blir förutsättningen för gärningarna. I Jesu tal och i Paulus undervisning ligger det som en underton; den dagen du fått uppleva frälsningen i Kristus då strömmar kärleken ur dig och med den börjar du göra goda gärningar. De goda gärningarna blir ett spontant utflöde av den nya tron och glädjen i att ha funnit Jesus.
Kanske har vi tappat något på vägen i den frikyrkliga traditionen. Vi har betonat så starkt glädjen i att finna Jesus och att blir frälst att vi gjort halt där. När vi väl tagit emot Jesus som vår frälsare då är allt annat löst. Då kan vi vila tryggt i Jesu armar tills dess att han hämtar oss hem till Gud.
Då kommer berättelsen om hur det kommer att gå till vid Kristi återkomst som en korrigering för oss. Jesus säger inte ett ord om hur mycket vi bett, ingenting om hur ofta vi varit på gudstjänst, ingenting om skötsamhet och präktighet. Vad Jesus kräver av oss är att vi ser vår medmänniska och hennes behov. Det han kommer att fråga efter är hur vi behandlat dem som behöver hjälp.
Trots det stränga budskapet, och trots att världen är full av människor som inte levt upp till kraven, så kan vi inte läsa denna text som en berättelse om fördömelse i första hand. Snarare som en text om upprättelse. Nu råder Guds tid och då råder rättvisa och ordning. Nu står de i centrum, alla de som lidit här på jorden. Alla dem som lider under krigets vånda just idag och alla de som lidit under tidigare år. De som flyr undan rebellerna i Goma. De som bor under extremt enkla förhållanden i stora flyktingläger utan hopp om att få flytta hem. Nu står de i centrum som kommit hit till vårt land på flykt undan krig och förföljelse. Då ser vi plötsligt alla ungdomar som säljs som handelsvaror runt om på vår jord. Nu får jag lämna av mig det som jag upplevt som orättvisor i mitt eget liv.
Och alla de som har medverkat till att verkligheten ser ut som den gör, får höra Jesus röst som frågar vad de har gjort för en av dessa minsta bröder.
De som lidit här får sin upprättelse då. Det som är oordning i vår värld blir till ordning när vi kommer hem till Gud.
Och då får vi inse att vi alla har ett ansvar. Vi vet vad kärleken säger till oss att göra. Vi vet hur Guds vision för sin mänsklighet ser ut. Vi kanske inte kan ändra de stora världsskeendena, men vi kan åtminstone sluta blunda för de stora orättvisorna och det stora lidandet. Och i vår omedelbara närhet finns alltid någon som behöver en hjälpande hand och ett vänligt leende. Vi har alla ansvaret att granska de politiska partierna och deras program för att kunna ge vår röst till dem som bäst medverkar till rättvisa och ordning i landet. Vi kan vara goda föredömen för barnen vi har omkring oss och förmedla till dem att en bättre värld är möjlig.
Efter fattig förmåga är vi kallade att gestalta Guds vision med världen mitt här i våra liv. Det kanske känns som en övermäktig uppgift. ”Vad kan lilla jag göra?” Då får vi koma ihåg att det aldrig var meningen att ”lilla jag” skulle gör allt ensam. Gud hr gett oss medmänniskor att samarbeta med och Gud har framförallt gett sig själv till oss.
Så kan även domsöndagen få fungera som inspiration för oss. Nästa söndag går vi in i ett nytt kyrkoår. Denna vecka kan vi använda till att fundera över hur vi vill använda detta nya år. Vad i mitt liv behöver förändras för att jag ska kunna leva mer efter Guds vilja? Hur går jag vidare? Hur går vi vidare som församling? Vägen finns där och Gud går med oss. Så får vi fatta varandras händer och vandra vidare. Gud är med oss.
 
Kristina