meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Kampen mot ondskan

2013-03-03   
 
Mark. 5:24-34
Var tid har sina seder. Vi insuper med modersmjölken de regler som gäller för vår egen tid. Alla vet vad som gäller och de flesta har inga problem med att leva så som alla andra anser att man ska leva.
Så länge vi stannar hemikring är det inga problem, Men så fort vi blir tvungna att byta miljö kan det bli besvärligt. Vi behöver inte förflytta oss särskilt långt för att möta dem som har helt andra uppfattningar om vad som är självklart och naturligt. För den som är tvungen att byta land kan hela tillvaron vändas upp och ner. Helt plötsligt blir måste man lära sig nya koder för det sociala samspelet. Det jag lärde mig som barn fungerar inte längre.
Även Jesus levde i en bestämd tid med tidsbundna uppfattningar om vad som var naturligt och självklart.
Det var självklart att kropp och själ hänger ihop. När man på hans tid hälsade varnadra med ”shalom”, det som vi på vårt språk översätter med antingen med ”frid” eller med ”fred”, menade man både och. Man önskade varandra både frid och fred, både välbefinnande för själen och för kroppen. Allt hände ihop. Allt hade ett sammanhang. När de läste i Skriften om att Gud kommer med frälsning till sitt folk, då läste man om att Gud skulle ge, både kroppsligt helande, andligt välbefinnande och frihet från förtryck och orättvisa. Det Gud önskade för sitt folk var alltså att de skulle få leva i fred, både med sina grannar i omgivande länder, sina grannar hemmavid, med sin egen kropp, och sist men inte minst, med sin egen Gud. Bilden som Gamla testamentet målar upp om den ideala tillvaron för den som fruktar Gud, är en mänska som lever i harmoni, en människa som lever i goda relationer med både sig själv, med andra och med Gud.
Men vi vet alla att världens normaltillstånd sällan är lycka och harmoni. Allt för ofta kommer det in något som stör harmonin och som raserar det som Gud vill ge till sina barn.
Kvinna som vi läst om i dagens text, kände naturligtvis också till hur hon förväntades uppträda. Hon visste att en an inte samtalade offentligt med en kvinna han inte var släkt med. Hon visste att det var viktigt med de religiösa renhetsreglerna. Hon visste att hon , som kvinna, var oren varje gång hon fick sin menstruation, eftersom allt som hade med blod att göra ansågs orent. Hon visste att en sjukdom sågs som ett straff för en synd som någon begått, man själv eller ens föräldrar. Hennes sjukdom handlade dessutom om blod. Hon vet allt detta, ändå ger hon sig ut för att söka upp Jesus. Hon hittar honom, men vågar inte nära sig honom framifrån. Hon kommer smygande bakifrån, rår vid hans mantel och kraften strömmar ut från honom. Hon blir frisk.
När hon nu är frisk är det inte bara det kroppsliga lidandet som har lämnat henne. Sjukdomen hade stängt henne ute från all social gemenskap, eftersom hon var oren så länge hon blödde. Nu är hon fri och kan kommat tillbaka till det hon varit utestängd från. Nu kan hon äntligen få leva i harmoni igen, ifred med sin kropp, i frid med sin familj och med sin omgivning. Hon får uppleva Guds shalom. Hon blir en av dem som tillhör Guds rike.
Så de under som Jesus gör blir inte bara ett medicinskt faktum utan de blir till de tecken som Johannes talar om. Tecknet på att Guds rike är nära och erbjuds till alla. Utan att Jesus ens har sett kvinnan, än mindre talat med henne, så är hon återupprättad. Hon har gått från döden till livet. När de sedan talar med varandra är det mest för att konstatera faktum. Din tro har hjälpt dig, säger Jesus till henne. Samtidigt som Jesus förkunnar om det himmelrike som ska komma, visar han att Guds rike finns här och nu. Det finns där människor helas och återupprättas.
Vi befinner oss mitt i fastetiden. Under den här tiden befinner sig Jesus på vandring. Och han går från livet till döden. Snart ska han vara en förödmjukad och torterad man. Fråntagen all mänsklig värdighet och behandlad sämre än ett djur. Han får mycket påtagligt uppleva att ondskan finns i vår värld.
Och Gud använder ondskan uttryck för att frälsa världen. Han agerar i världen på ett sätt som ingen väntade sig. De som levde på Jesus tid blev tvungna att tänka om. De fick omvärdera sina uppfattningar och vänja sig vid att se på världen med nya glasögon. Jesus utmanar sin tids invanda föreställningar genom att tala med kvinnor, äta med tullindrivare och att vända sig till dem som stod längst ner på samhällsstegen. Han kommer med budet om Guds rike och återställer Guds skapelse till som den ursprungligen var tänkt som. Jesus förlåter synder, något som bara Gud kan göra. Han kommer med liv.
Också hans sista stora kamp mot ondskan bryter mot alla invanda mönster. En Gud kan inte dö, alltså är den som dör inte Gud. Men Gud vill annorlunda. Så får den hemska avrättningen bli ett tecken på seger. Slutligen har livet vunnit över döden. Guds folk är befriat från slaveri under synden. Guds shalom råder.
Och där är vi nu. Befriade från synden, men plågsamt medvetna om ondskans närvaro runt omkring oss. Kallade att föra ut budskapet om förlåtelse från synden, vilket också betyder befrielse från förtryck och orättfärdighet. Kallade att förkunna Guds vilja med världen, nämligen att shalom ska råda.
 
Kristina Färdeman