meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Den gode herden

2013-04-14   
 
3:e söndagen i påsktiden
Joh. 10: 11-16
I mitten av 50-talet, när jag just hade börjat skolan, blev vi bjudna på bröllop. Min morbror, min mammas enda bror, skulle gifta sig. Jag och min syster fick vara tärnor. Så var det bröllopsmiddag och det skulle bjudas på kyckling. Ni som var med då vet att kyckling var festmat. Jag hade nog aldrig ätit kyckling i hela mitt liv. Min lillebror, som då var 5 år, hade definitivt aldrig ätit kyckling. Men nu viste han vad som vankades och han hade tydligen sett fram emot det. För när faten med kyckling bärs in, då hör man en liten späd röst som säger: men ska det här verkligen vara kyckling? Vi kan nog tänka oss vad han väntat på, några små ulliga, gulliga kycklingar och inte de stekta köttbitar som han såg.
Samma relation har de flesta moderna barn till får och lamm. De flesta stadsbarn som ser levande lam för första gången blir ganska besvikna. Istället för de ulliga rena små lamm vi sett på toalettpapperspaketen, så möts de av ett ganska lortigt djur med pälsen full av stickor och strån. Kanske är det likadant med vårt förhållande till bilden av Jesus som herde. Vi är vana vid bilden av den milde herden, som i ett vackert landskap bär ett vitt och ulligt lamm i sina armar. Herdejobbet framstår som en trevlig söndagspromenad med hunden.
Sanningen är snarare att herdejobbet är ett hårt och farligt jobb. Trots det har det i alla tider och i de flesta kulturer varit ett arbete för barn. Det finns mängder av vuxna, nu levande personer, som har erfarenhet av att valla får och andra smådjur. Kanske är det flera av er som har den erfarenheten.
På Jesus tid vandrade herdarna långa vägar med sina hjordar på jakt efter bete. De hade ansvar för att djuren skulle få både mat och vatten. Deras ansvar var att lämna tillbaka alla fåren till deras ägare, friska och välnärda. Herdarna och deras djur mötte många faror. Vilda djur smög p dem för att få ett skrivmål. Ohederliga människor drog sig inte för att stjäla djuren. Herden måste försvara sin flock mot både människor och djur. Det var nog inte ovanligt att en herde fick sätta livet till i försvaret av sin hjord.
Bilden av Gud som en herde är inte något som Jesus hittar på. Idag har vi ju t.ex. läst ur Hesekiels bok om hur Gud lovar sitt folk en ny herde, den nye kung David. Folket på Jesu tid var vana vid den liknelsen och förstod genast vad Jesus syftade på när ha talar om sig själv som herden. Hesekiel levde under den stora Babyloniska fångenskapen. Han hade varit med om att bli deproterad bort från sitt hemland, att leva i exil, men att sedan få återvända hem och få vara med om att bygga upp templet igen. Medan han fortfarande är kvar i Babylon får han profetior från Gud.
En av dem har vi läst idag. Han börjar med en kritik av det israeliska ledarskapet. Kritiken består i att herdarna inte sköt sitt jobb oh tagit hand om sin hjord när den behövde hjälp. Herdarna har inte tagit hand om de svaga, de skadade och de sjuka. Inte ens de starka fåren har de behandlat väl. De har bara utnyttjat dem, tagit ullen, mjölkat dem och slaktat dem. De har inte varit goda herdar utan bara brytt sig om sig själva. Den gode herden kan alltså inte bara vara en vacker ung man med ett ulligt får runt halsen. Livet är sällan så prydligt och vackert. Livet är för de flesta av oss en kamp och en strid. Vi behöver den herde som är beredd att ta strid mot ondskan i världen. Vi behöver den herde som är beredd att beskydda oss från livets faror och som inte bara tänker på sig själv. Och så som världen ser ut har han fortfarande mycket att göra.
Och som världen ser ut idag kan denne herde behöva medhjälpare. Berättelsen om den gode herden läser vi ofta så att vi är hjorden som blir omhändertagen och beskyddad, och det är naturligtvis en relevant tolkning. Men vi kan också läsa den som en uppmaning till oss var och en att vara de goda herdar som världen behöver, var och en i sitt sammanhang. Runt omkring oss finns fortfarande människor som far illa på olika sätt. Barn som inte finner sig tillrätta i skola och kompisgäng. Ungdomar som skadar sig själva eftersom de inte har någon tro på framtiden. Vuxna som blivit tilltufsade av livet och som har förlorat hoppet.
Det finns många som behöver någon som förmedlar hopp och tro till dem. Vi som har upplevt herdefamnen, vi kan hämta kraft i den. Men sedan är det inte meningen att vi ska ligga kvar där och njuta av värmen. Gud har gett oss en uppgift, till var och en. Så när vi styrkt oss av värmen i Jesus famn då får vi vandra ut i världen för att dela med oss av den värmen.
 
Kristina Färdeman