meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Hjälparen kommer.

2013-05-12   
 
Söndagen före pingst
Psalmer & Sånger 841: När livet inte blir som vi tänkt oss.

Vi lyssnar först till dagens predikotext, som är hämtad från Joh. 16:23-33.

Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.
Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.” Lärjungarna sade: ”Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.” Jesus svarade: ”Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.”


När man har varit med så länge att man blivit pensionär – då har man en del att se tillbaka på – och för den delen också; en härlighet att se fram emot.
Livet är minsann en fantastisk resa, inte kanske i kilometer räknat, men i tid. Och precis som när man gör en helt vanlig tågresa – till vår vackra huvudstad till exempel – och ser landskapet svischa förbi, hela tiden bjudande på nya scenerier, så svischar tiden förbi oss på vår tidsresa genom livet.
Vad vi ser därutanför tågfönstret på vår stockholmsresa, det kan vi inte göra så mycket åt. Det får vi bara acceptera – och förhoppningsvis njuta av. Och tiden just nu kan vi inte heller göra så mycket åt – den kan vi bara förhålla oss till. Men tiderna ändras ju under vår tidsresas gång. Och i ett litet längre perspektiv gäller psalmens ord ”Tidevarv komma, tidevarv försvinna – släkten följa släktens gång…”
Vi som nu är lite äldre levde i en annan tid när vi var unga. Och våra föräldrar i en ännu mer annorlunda tid, när de var unga. Det händer att vi nostalgiskt ser tillbaka på den tiden med något drömmande i blicken och tänker att ”det var bättre förr”.
Och det var det kanske på sätt och vis, på ett sätt. Men det var också mycket då, som vi nu uppfattar som näst intill omänskligt.
Det är inte mer än sådär 100 år sedan som grabbar på tio, tolv år började arbeta i de småländska glasbruken. Det hände att dagens första uppgift för dem var att väcka mästaren klockan 6, och sedan dagen lång sköta sina sysslor som inbärare eller vad det nu kunde vara – för några få ören i timman. Och de hade stränga order att gömma sig om det kunde misstänkas att någon kontrollant från myndigheterna var i antågande. Så små barn skulle egentligen inte arbeta i hyttorna. Sådan var deras tid. Då.
Idag behöver inga grabbar i tio-tolvårsåldern slita ont i glashyttorna. De flesta glashyttorna är borta, och många ungdomar, långt upp i tonåren, kan idag bara drömma om att över huvud taget få ett jobb. Sådan är tiden. Nu.
Säkert präglas vi av tiden vi lever i. Den ger ju förutsättningarna för våra liv. Den ger oss de impulser som i stor utsträckning avgör hur vi hanterar våra liv.
Hyttpojkarna och pigorna i Älghult för 100 år sedan kände inte till mycket mer än socknen och några byar i närheten. Det var deras värld.
Men järnvägar byggdes. Och sakta vidgades horisonten. Men det var en osäker värld som fanns därute. En värld i krig. Ett krig, som vi i vårt land lyckades hålla oss utanför. Så blev det fred. Men kanske inte frid och fröjd precis, även om tiden efter det första världskriget ofta benämns ”det glada 20-talet”. Telefon och radio började dyka upp, till en början i några få hus i varje by eller samhälle. Världen krympte allt snabbare. Stora tekniska och medicinska framsteg gjordes. Allt flera bilar började synas på de slingrande grusvägarna. Penicillinet lanserades som en välsignelse. Och de som inte var bundna av ”syndkatalogen” släppte loss i jazz och charleston.
Men det glada 20-talet slutade med tidernas börskrasch. Miljoner dollar bara försvann, och arbetslöshet och svält spred sig. Och då, i den tiden, såddes de ogräsfrö, som lite senare skulle blomma ut i ytterligare ett världskrig! Så ”det glada 20-talet” var kanske i mycket bara en tröstens fernissa på ytan.
Idag behöver inga tolvåringar slita ont i gruvor och vid löpande band. Inte i vårt land i alla fall. Men det finns visst andra länder!
Men vi håller oss i Sverige ett tag till. Visst har utvecklingen gått framåt! Och visst är det rätt bra här. Naturligtvis har vi det olika bra. Det har nog folk i alla tider haft. Olika bra. Men åtminstone många barn har fantastiska leksaker att roa sig med istället för att slita ont i gruvor och fabriker. Och vi kan flyga jorden runt, om vi tycker att en tripp till vår vackra huvudstad är lite för futtigt.
Så allt är väl frid och fröjd? Eller?
För vem har gjort leksakerna som våra lyckliga barn och barnbarn leker med? Och vad är de gjorda av; vad finns det i plasten? Vem syr våra kläder, och vad finns i tyget? Och hur många ton olja kräver vår livsstil varje år? Och varför hittar inte alla bina hem till sina kupor, när de har varit på besök i rapsfälten? Och varifrån kommer alla vapen, som syns i TV-rutan så gott som varje dag?

Ja, sådana frågor kan vi ställa många. Och har egentligen gjort i åtminstone 50 år. Och visst vet vi svaren. Det står inte längre ”Gemla” eller ”Osby” på så många leksaker idag. Det lär vara så att bortåt 80 % av alla leksaker tillverkas i Kina i fabriker där miljö och arbetsförhållanden inte är de bästa. Men förhoppningsvis sker förbättringar.
Och plasten innehåller ofta så kallade hormonstörande ämnen. De är luriga, de. Och det är inte så enkelt att entydigt säga hur de påverkar oss och våra barn och barnbarn. Och inte heller hur man undviker dem?
De som skrev böcker om sådant här på 1970-talet kallades ofta domedagsprofeter. Men det var inte i kyrkorna man läste dessa profeter flitigast. Men idéerna slog i alla fall rot i vårt medvetande, och vill man vara med i matchen idag, så bör man ha ett miljötänk, spara energi och vara klimatsmart. Åtminstone i teorin.
Men vad gör vi då i praktiken? Hur skyddar vi oss själva och våra barn och barnbarn från de hormonstörande ämnenas lömska påverkan? Hur känner vi oss när vi köper en 3-pack strumpor ”Made in China” för 50 kr och vet att grossistpriset i Kina kanske var 10 kr, och att högst 2 av de kronorna gick till strumparbetaren. Och hur anpassar vi oss till vetskapen om att oljekällorna är ändliga? Oljan kommer inte att räcka hur länge som helst! Men i hela världen förbrukas 85 miljoner fat olja varje dag!

Texten vi läste inledningsvis kan verka lite snårig. Jesus samtalar med lärjungarna, och han talar om en tid då det verkar som om lärjungarna skulle kunna klara sig utan honom. Och man kan få intrycket att de först är helt med på noterna. ”Nu talar du med klara ord och inte i bilder”, säger de triumferande, men Jesus nästan tillrättavisar dem. ”Nu tror ni.” säger han och tillägger: ”Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam.” men han avslutar trösterikt: ”I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.”
Tiden som skulle komma till lärjungarna var inte långt borta. Det var då de skulle få del av Anden, Hjälparen, och de skulle få be i Jesu namn om vad de ville!

Det får bli Jesu ord också till oss denna majsöndag. Där vi färdas genom livet på våra tidsresor, i en tid då avstånd krymper, teknik blir föråldrad innan vi lärt oss använda den, vapen säljs som leksaker till makthungriga rörelser, kemiska ämnen som aldrig tidigare funnits på jorden sprids över klotet, jorden töms på sina oljereserver och andra resurser, och nästan 60 procent av världens alla strumpor tillverkas i en enda provins i Kina!
Då känns det bra att veta att vi har fått en Hjälpare vid vår sida, den Helige Ande. Må vi använda Hjälparen till att förhålla oss på ett rätt och riktigt sätt till denna värld och till de människor som finns där.
Må Anden leda oss rätt i våra beslut och handlingar. Hurdan värld morgondagens människor kommer att möta, det avgörs i hög grad av vilka val vi som lever nu gör. Tänk om Anden finge bli vår livscoach, för att tala nysvenska, en livscoach som finns vid vår sida hela tiden; varnar, hjälper och undervisar oss, så att vi till fullo tar vårt ansvar för den värld vi fått att förvalta.
Och må vi i Jesu namn be om insikt och klokhet i våra liv. Och när vanmakt och vilsenhet hotar att lura oss en gång till i denna svåröverskådliga värld, hjälp oss att då bevara tilliten som Kristus vunnit åt oss, och minnas Jesu förunderliga ord i texten: ”I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.”
Amen.

Herre, tack för att vi inte är lämnade ensamma här i denna världen. Tack för att du har sänt oss din Helige Ande till hjälp och stöd.
Vi ber i Jesu namn om vishet att handla efter dina bud och styrka att stå emot det onda i vår värld.
 
Arne Svensson