meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Jesus förhärligad

2013-07-14   
 
Kristi förklaringsdag
Mark. 9:1–13
Vem är han/hon? Tycker mig känna igen henne men vet inte säkert. Han har förändrats. Ja, ibland undrar vi och ibland upptäcker vi nya sidor hos en person vi umgåtts med och undrar kring det.
På förklaringsberget gör lärjungarna nya erfarenheter av vem Jesus är. Allt var inte nytt. De hade hört och sett förut. När han steg upp ur dopet hade Guds röst låtit höras. Visst kände de till de orden. Detta är min älskade Son, han är min utvalde. Jag återkommer till orden.

Jesus förvandlas på berget och det så mycket att de knappt kan se honom. Ljuset är totalt bländande. Inget blekmedel i världen kan åstadkomma något så vitt. Jesus visste förstås i förväg vad han tog med Petrus, Jakob och Johannes på. En vandring upp på ett högt berg, Tabor eller Hermon, man har litet olika uppfattningar om vilket berg det var, men det har mindre betydelse. Jag tror det var Tabor. Jag älskar bergsupplevelser. Utsikten, tystnaden, vindens sus växterna och kanske hörs där fågelkvitter. Det vackraste i bergen är en ömhet så outsäglig att den blott kan anas, skrev Erik Blomberg i en av sina dikter.
Upp på berg långt bortom vardagsslamret, dit gick Jesus o lärjungarna ofta. Så långt var det inget speciellt med den här vandringen, men det skulle bli. Ljus och förvandling skulle komma att sätta outplånliga spår i dem alla. Ljus är helt nödändigt för allt levande, för att se, förstå och växa. Ljuset klargör, genomlyser, bländar och värmer. Jesus förvandlas till en ljusgestalt och dessutom framträder folkets gamla ledare som varit döda mycket länge, Mose och Elia och de står och pratar med Jesus. De båda hade sina ljusupplevelser återgivna i GT. Mose som vaktade får på berget Horeb (det berg som på andra ställen kallas Sinai) upplever förbryllad att den brinnande busken inte brann upp. Gud talade med honom. Ljuset var så starkt att han måste skyla sitt ansikte. Han kunde inte titta. Mose o Gud umgås vid flera till fällen på berget. Berättelserna finns beskrivna i 2 Mos. 33:20 ff. ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva. Här bredvid mig finns en plats, ställ dig där på klippan! När min härlighet går förbi ska jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. Då ska jag ta bort handen och du ska få se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.” Det fysiska ögat kan inte se Gud som är ljus och helt utan mörker.
Elia på berget Horeb läser vi om i 1 Kung 19 . Han skylde sitt ansikte med sin mantel när han stod inför Guds ansikte. Elia hade gjort upp med Baalsprofeterna och gömde sig undan hämndens män. Han önskade sig döden. Herrens ängel rörde vid honom och såg till att litet vatten och en glödkaka blev till mat som stärkte Elia till fortsatt vandring i 40 dygn och det väntande uppdraget. Läs gärna texterna!
Så tillbaka till när Jesus förvandlas till ljusgestalten på berget. Förklaringsberget, där den gudomliga härlighetens underbara ljus och Gud Faderns röst klargör vem Jesus egentligen är. De tre medvandrarna Petrus, Jakob och Johannes har rätt mycket erfarenhet av att vandra med Jesus. Det hände alltid förunderliga ting t.ex. blindas ögon öppnades för ljuset. De hade sett och hört, förstått men ändå inte. Härlighet från Gud hade de bevittnat när människors liv förändrades på ett ord eller ett berörande.
Människor förändras av att vara nära den Helige. När Mose gick ner från berget lyste hans ansikte men han visste inte det. Du kanske känner någon som du sett förvandlats i ett Gudsmöte. Själv fick jag som tonåring en ny pappa där svordomarna var borta efter att han blivit kristen.

Att komma inför Guds ansikte är ett vanligt förekommande uttryck i gudstjänster och bönesamlingar. Vi närmar oss Gud och Han närmar sig oss. Nära Gud är det spännande att vara. Kanske vill vi som Petrus bli kvar där länge. Herre vill du så gör jag tre hyddor här på berget. Varsin åt Jesus, Mose och Elia. Jesus samtyckte inte till att bygga fast sig på berget. Nej, tillbaka till verkligheten nedanför berget hos folket skulle de. Det är gott och spännande att vara i Herrens närhet. Det är starkt att erfara något av hans härlighet, uppleva Guds ljus som avslöjar och förvandlar, men i förklaringsbergsstunder får vi inte stanna. Upplevelser tillsammans med den Helige ger styrka och mod att möta vardagen och medmänniskorna i sin ensamhet, lidanden, besvikelser, sjukdom, död och sorg.
Fler upplevelser, förklaringsbergsupplevelser, där vi får en bättre insikt om vem Jesus är gör oss bättre rustade att möta det vanliga livet och människorna som saknar troserfarenheter eller behöver stärkas i sin tro. Guds röst på berget kunde de tre känna igen. Med Guds röst brukar det vara så att när man hör honom tala brukar man också bli säker på att ”det där var Gud” som tilltalade mig. Det var samma budskap som Guds röst framförde när Jesus tidigare steg upp ur dopvattnet och han var på väg in i sitt speciella uppdrag.
”Detta är min älskade Son”!
”Lyssna till honom”!
Matteus version av förklaringsberget har också med ”Han är min utvalde”.
Heliga stunder, heliga ord kan upplevas som omvälvande och förskräckande. De tre lärjungarna har sett ljuset, lagt märke till hur Jesus förvandlats och blivit som vanligt igen. De har hört Guds röst. Jesus har blivit ännu litet tydligare och ändå är det svårt att förstå.

Frågetecknen reste sig också inför Jesus, som ju borde vara mån att sprida budskapet om Frälsaren. Han förbjuder de tre att berätta om sina erfarenheter tills han uppstått från de döda.
Vi bär med oss minnen, ord vi hört av någon annan, som vi inte till fullo förstått, men bär med som heliga eller åtminstone värdefulla.
Gud sa:” Lyssna till honom”!
Gud säger: ”Lyssna till honom”!
Min kommentar till de orden blir ”Låt så ske”.
Amen.
 
Aina Rasmussen