meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Behovsorienterad evangelisation

2005-04-17   
 
Matt.28:18-20, 2Kor.5:11a
Vad tänker du, när du hör ordet "evangelisation"? Jag tror, att många av oss här idag, tänker på väckelsekampanjer, AKO-offensiven, John Hedlunds korståg, mötesserier på några veckor, då ofta någon främmande talare kom och främst vände sig till människor som ännu inte tagit ställning för kristen tro. Kanske du tänker på Frälsningsarméns torgmöten eller någon som delade ut traktater med ett närgånget kristet budskap.
Jag är född i väckelsemötesatmosfär. Det var i den miljön jag kom till tro på Jesus. Min hemförsamling hade evangelisationskampanjer både vinter och höst liksom tältmöten på sommaren. Människor kom bevisligen till tro. Skulle jag be om handuppräckning här och nu, så skulle det säkerligen bli flera, som kan bekräfta, att så var omständigheterna, när man kom till tro. Guds Ord hade bevisligen framgång, människor lät sig frälsas. Det var då en behovsorienterad evangelisation. Mycket av förkunnelsen gick ut på att tala om att:
1. Du är en syndare och behöver bli frälst.
2. Jesus älskar dig och vill frälsa dig.
3. Du måste vända om och öppna ditt hjärta för Jesus för att få frälsningens gåva.

Det är fortfarande ett sant budskap. Vem kan hävda något annat utifrån Guds Ord? Men vi märker att i hög grad har respekten och kunskapen i Guds Ord förändrats. För många är bibeln en bok bland alla andra böcker.
Vi erfar att livet har förändrats under de senaste 30-40 åren. Sekulariseringen, den s.k avkristningen har brett ut sig på sådant sätt, att vi knappast kan kalla Sverige för ett kristet land, om nu ett land kan vara kristet. Det andliga klimatet har förändrats, blivit bistrare. Skarorna kommer inte till en baptistkyrka eller missionskyrka bara för att vi lyser ut ett väckelsemöte. Man kanske reagerar tvärt om. Man vill inte bli väckt. Man vill sova vidare. Sova är skönt.
Många tycks inte tillåta sig att lyssna inåt mot de andliga behoven. Materialismen breder ut sig som en livsåskådning. Köp mer och större, så blir du lyckligare!
De andliga behoven låg på något sätt mer öppna förr. Det fanns människor som gick och väntade på vintens väckelsekampanj, för man hade bestämt sig, att då ska jag lämna mig åt Gud. Då svarade dessa former mot de behov som ofta fanns.
Man har spekulerat varför Sverige kommit så långt i avkristningen. Beror det på att vi slapp andra världskriget och att vi haft och har så stor välfärd, beror det på "tro och vetande-debatten" signerad Ingemar Hedenius på 1950-talet, vilket ledde till att många fick för sig att man måste lämna förståndet om man skulle tro på Gud. Kar de Mumma sa fyndigt vid den tiden med adress till Hedenius: "Det är bättre att veta, att man är troende, än att tro att man är vetande".
När man i gamla tider frågade rakt ut: Hur har du det med tron, tror du på Jesus, så upplevdes det inte som påfluget. I rätt anda, i rätt tid så svarade det mot de behov som fanns i tiden.
Eller det s.k. bänkfisket, detta att gå i bänkarna i väckelsemötet och tala med människor om Gud. Visst skedde det övertramp, ofta av eftersägare som antog andras metoder. Det finns många exempel på situationer och människor som var öppna och längtade efter att någon skulle tala med dem om Gud. Jag säger alltså inte att väckelsemötet har spelat ut sin roll i alla församlingar, men ett av skälen att väckelsemötet inte fungerar som tidigare, beror på det glapp som finns mellan dagens människor. Vi lever inte så nära varann längre. Våra församlingar är tyvärr inga undantag från det.

Hur ser vi på vår granne? Är det en människa, som vi har ett ansvar för att be för, att ha ambitionen att vinna för Gud? Eller är det likgiltigt? Ber vi, bjuder vi in, samtalar vi med dem i denna anda, bär vi dem på vårt hjärta i bön?
Behovsorienterad evangelisation?! Vad är behoven idag?
Det finns trots, kanske också tack vare, den förkvävning av de andliga behoven som sker i vårt samhälle, en hunger och törst efter grund, mål och mening med livet.
Många har sökt överallt och inte funnit det hjärtat ropar efter. Karriären, pengarna, makten, sexismen, drogerna ledde bara in i återvändsgränder - gav inte svar på livets mål och mening. Det fanns ingen trygghet, inget svar på de existentiella frågorna i livet.
Det är kanske därför Alphakurserna har spridit sig som en löpeld över världen med miljontals deltagare. En gammal idé i lite ny tappning. Att få undervisning, få veta vad Guds Ord säger, få tillfälle till samtal med andra. Det låter som en beskrivning på ett stugmöte under konventikelplakatets dagar på 1700- och 1800-talets dagar i Sverige.
Barn- och ungdomsverksamhet med tydlig målsättning att presentera Jesus, ja över allt där människor möts, där kan det bli behovsorienterad evangelisation.
"Evangelisation är när en hungrig talar om för en annan hungrig, var det finns bröd". Den överlägsna auktoritära stilen har aldrig gått hem i dessa sammanhang, men när någon berättar sitt livs resa, sitt vittnesbörd, vad man funnit i Kristus och vad det innebär att vara funnen i Kristus Jesus, ja då berörs vi. Då är den behovsorienterade evangelisationen ett faktum.
Förra söndagens NFU-tema påvisade vikten av den helige Anden inspirerade gudstjänster. På samma vis är vi i det andliga samtalet, i Alphagruppen, och vid köksbordet beroende av den helige Anden för att kunna ge ett vittnesbörd som berör.
Alla kristna är inte födda till evangelister, att i den meningen vara spjutspetsar i evangelisationen, men varje kristen har att utifrån missionsbefallningen, med de gåvor vi fått, söka Herrens vilja med sitt liv. "Gräv där du står" - brukar vi säga. Du ska kanske inte till Afrika för att evangelisera. Börja där du bor, där du finns. Bed för din granne. Behoven och längtan finns där. Förr än du anar får du tillfälle att möta behov och längtan med ditt vittnesbörd om Jesus.
Vill du vara med i detta spännande äventyr?
 
Jörgen Ånfors