meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Trons kraft

2013-10-06   
 
19:e Sönd. efter Tref.
Joh.9:1–7,24–39

I den här texten möter vi ett känt problem, frågan om brott och straff eller synd och straff, ja t.o.m. kan man komma att tänka på arvsynd. Hade det ofödda barnet syndat eller var det mamma och pappa eftersom mannen straffats med att födas blind. Lärjungarna var osäkra och undrande i frågan om sjukdom som straff för synd. Många människor har kämpat med dessa frågor. Än i dag kan man höra människor säga att jag måste ha gjort något ont eftersom jag drabbats av allt detta. Jag kan förstå att man tänker så. I samhället fungerar det på det viset. Blir ett brott upptäckt får man stå till svars för sina handlingar, man straffas. Man ska gottgöra.

Jesus som själv kände skrifterna och visste vad folk tänkte och trodde, hade inte problem med förhållandet synd och straff. Att någon ska straffas p.g.a. en annans onda sätt att leva är i kristendomen en omöjlighet eftersom Gud är både förlåtelse och kärlek och varje människa är skapad till Guds avbild. Därtill unik och älskad av Gud själv. Jesus förkastar båda teorierna i texten det är varken den blinde mannen eller hans föräldrar som syndat. Visst kan det finnas ett samband mellan lidande och synd, för illa gjort eller illa levt, kan skapa stor plåga men det är en annan sak. Ta något så vanligt som röka. Jag skuldbelägger inte dem som gör det men alla vet att det är mycket skadligt. Vana eller handling kan skapa stort lidande. Också tänket att Gud skulle hittat på blindheten för att visa sin makt att kunna bota är märkligt. Det är varken den här mannen eller hans föräldrar som syndat men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Varje gång vi står inför ett under förundras vi mitt i glädjen. Gud kan låta lidande leda till något gott. Vår text är en sådan berättelse. Den här mannen som inget ser får möta Jesus och får sin syn. Så omtumlande att se människors ansikten, titta i någon annans ögon, se markens alla växter, fåglar och djur. Resultat av detta fysiska under i en människas kropp blev, början till tro. Något mycket positivt. När vår kyrka fram mot vårkanten får besök av Elise Lindqvist som trots 77 år varje fredag kväll/natt går med Gud på Malmskillnadsgatan i Sthlm för att hjälpa prostituerade, så kommer vi att möta en kvinna som har haft svåra upplevelser och lidanden i sin barn- och ungdomstid men som gripits av trons kraft och i dag uträttar så mycket gott. Hennes lidande har förvandlats och buren av sin tro vågar hon göra det väldigt få av oss kan tänka oss göra.

Gudsmötet förändrar människor. Mötet kan ske oväntat, plötsligt. Människor kan stå frågande inför vad som sker och fälla omdömen. Ibland som det här: Aldrig trodde jag väl att han skulle gå och bli religiös. Kraften från Gud skapar nytt. Trons födelse i en människa är oerhört stort. Det leder ofta till starka vittnesbörd om att jag som förr var blind nu kan se. Där får begreppet blindhet en andlig dimension. Det finns både fysisk och andlig blindhet. En som är född blind har fått förlita sig på känsel och andras välvilliga stöd. Andlig blindhet verkar breda ut sig i många samhällen. Argumentation utifrån vetenskapliga rön som ändå är mänskliga teorier griper stort omkring sig i åtminstone i vissa kretsar. Å andra sidan är gudstro stark och man rubbar svårligen en övertygad troendes åsikt som grundar sig på Gudsmöte och övertygelse. Där religion styr är det ofta svårt ändra på saker och ting. Exempel kan tas från olika religioner: kristen, muslimsk, judisk, buddistisk osv. Traditionell religion kan ibland utesluta en människa som av någon anledning inte anses passa in. En människa kan också utesluta en traditionell religion som man inte tycker ger något. Han som är världens ljus, Kristus, kan kasta nytt ljus över vissa uppfattningar man menar vara sanning men som kanske inte är det. Ofta kan det vara så att den som menar sig se klart och tydligt och förstå vad sanning är låter fördomar eller egen stolthet förblinda så de inte ser sanningen.

När mannen i dagens text möter Jesus, får sin syn och börjar tro, blir livet med den traditionella tron ställd på sin spets och dess ledande företrädare arga och snäsiga de t.o.m. körde ut honom, fullständigt utan förmåga att glädjas med en människa som fått ett helt nytt liv. Samtidigt fanns det ett spår av nyfikenhet, Vad gjorde han med dig? Både Jesus och den omtumlade seende mannen anklagas för att vara syndare, mannen får förklara minst 2 gånger vad som skett. Sinnena stängdes till och man vägrade lyssna till berättelsen om undret som förändrade livet. Om Jesus är en syndare som det påstås vet jag inte, säger mannen, men det vet jag, att jag som var blind nu kan se. Ett starkt och trosfriskt vittnesbörd.

Glädjen grumlas ibland av olika anledningar, stelbenthet eller rent av avundsjuka. Man söker en anledning till klagomål. Jesus anklagas för brott mot sabbatsbudet, det var lördag den där dagen. Ska man inte få göra gott på lördagen? Rädda en människa till människovärdigt och funktionsdugligt liv? Jo visst får man det. Kärleken och livet står över mänskliga lagar.

Ur mötet med Jesus växer tro fram. Ibland trevande. Jesus frågar ”tror du på människosonen? Trevande kommer svaret, ”vem är han, Herre? Jag vill tro på honom. När Jesus sedan säger ”det är han som talar med dig kommer trosbekännelsen flödande över läpparna ”Jag tror, Herre”.
Jesus Kristus, världens Frälsare till tro och upprättelse för att de som inte ser ska se och de som menar sig se ska bli blinda.

I Nasarets synagoga läste Jesus vid ett tillfälle ur profeten Jesaja bok; Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge den förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Låt oss be om seende och tro och avge vår trosbekännelse. Jag tror Herre.
Amen
 
Aina Rasmussen