meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Helgonen

2013-11-02   
 
Matt. 5: 13-16
Så sitter vi där på berget igen. Tillsammans med en stor folkskara lyssnar vi på Jesus. Han började sitt tal med att säga: saliga är ni som är fattiga i anden. Sedan fortsatte han med de övriga saligprisningarna. Alla vi som sitter här tillhör de som lite slarvigt kallas för vanliga människor. Vi är alla de som lever vanliga enkla liv. Som tycker om att gå till synagogan, som vill leva ett gudfruktigt liv. Alla vi som aldrig någonsin kommer att bli omskrivna i några historieböcker. Just till oss talar Jesus idag.
Och han säger inte bara att vi är saliga, vi är också ljus och salt i världen. Vi ska inte bara bli ljus och salt, vi är det redan nu.
Att vi är ljus är inte så svårt att förstå. Ljuset är något livsnödvändigt för oss alla. Vi behöver det när det är mörkt omkring oss för att kunna orientera oss. Mörker innebär fara och skräck. När vi lever i mörker ser vi ingenting. Men även när det bara är lite dunkelt, som nu i november, behöver vi ljuset för att muntra upp oss. Vi tänder våra stearinljus hemma för att skapa stämning och för att bli på gott humör.
Ljuset används också för att vägleda oss. Fyrar har lyst i alla tider och lett sjöfarare på rätt väg. Nuförtiden kan vi glädjas över gatubelysning som gör att vi inte behöver vandra i totalt mörker under den långa vintern.
Kanske kan de vara lite svårare att förstå saltets betydelse. Vad är det i oss som gör att vi är salt? Tänker Jesus på saltets förmåga att konservera? Det att vi med hjälp av saltet kan bevara matvaror under en lång tid. Eller tänker han på saltets renande förmåga? Att det bevarar matvarorna från att ruttna och förstöras.
Hur han än tänker så märker vi att han använder liknelser från vardagen. Han hämtar sina bilder från hemmet. Ja, han hämtar sina bilder från köket, kvinnans ansvarsområde. Saliga är ni, ni som är som salt och ljus i vardagen, i världen.
Eller är Jesus lite mer högtidlig och refererar till den religiösa kulten. Att saltet var viktigt vid offrandet i templet. I offerlagarna i 3:e Mosebok står det t.ex. Du ska strö salt på alla dina matoffer; saltet som hör till förbundet med din Gud får aldrig saknas i dina matoffer (3 Mos. 2:13) Saltet var en viktig ingrediens i förbundet med Gud. Det fanns med när man slöt viktiga överenskommelser. I 2 Krönikebokens offerbestämmelser sägs t.ex. Ni vet ju att Herren, Israels Gud, gett kungamakten över Israel åt David och hans söner genom ett saltförbund.(2 Krön. 13.5) Att sluta ett saltförbund betyder att sluta ett förbund som är ”fast och oföränderlig” Det syftar på saltets konserverande egenskaper och på den gemenskap som befäst när man delar en måltid tillsammans.
Ljuset är också en mycket vanlig metafor när man talar om Gud. Vi har läst idag från Jesaja: Herren skall vara ditt eviga ljus. Ljuset knyts också tydligt till profetian om Messias. Vi känner alla väl igen orden från Jes. 9:2 Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus.
Saltet och ljuset är två tydliga symboler, två innehållsmättade metaforer för Gud och för Gudsfolket. Och här sitter så vi tillsamman med alla andra som också tillhör det vanliga folket och får höra dessa ord direkt av Jesus själv. Ni är jordens salt. Ni är världens ljus. För dem som satt där på plats måste himlen ha öppnat sig. Vilken vision! Här fick de en alldeles tydlig plats i Guds verk. Här fick de erkännande som Guds medarbetare och som viktiga medverkande i Gudsriket på jorden.
Vi som lever idag får inte sitta vid Jesu fötter så där bokstavligt. Men vi får ta till oss Jesus ord. Vi är också ljus och salt i världen. Och så som Jesus säger: nu finns vi där och vi syns för hela världen. Staden som ligger där uppe på berget är synlig för alla. Det är inte bara några utvalda som kan se den. Och när Jesus talar om världen i detta sammanhang då använder han ordet kosmos, ordet för alla människor som bor på vår jord. Det är inte ordet aión, den fallna världen som är motsatsen till Gud och hans kärlek.
Hela världen, utan undantag, ser ljuset som Gud har satt som i sin ljusstake på hyllan hemma i köket. Där är de tänkt att vi ska finnas. Jesus talar inte om några speciella egenskaper som vi ska tillägna oss för att bli goda lärjungar. Han menar att vi redan är ljus och salt. Och det är vi därför att vi är ett återsken av Gud. I våra liv får vi återspegla en liten återglans av vad Gud är. Vi får vara det ljus som lyser upp världen, långt in i dess dunklaste vrår. Vi får vara saltet som ska bevara världen från förruttnelse. Återglansen från Gud själv tränger in i alla skrymslen. Det renar och rensar bort alla orenheter. Vi får vara en katalysator för Guds handlande i världen. Bara vi ställer oss till förfogande.
Idag lyser 9 extra ljus emot oss från vårt nattvardsbord. De är vackra att se på men de står inte där i första hand för att ge oss lite ögonfägnad. De står där som symboler för enskilda personer. När vi ser ljusen ser vi inte bara 9 st stearinljus, vi ser 9 eller fler personer med de liv de levde har på jorden. Ljusen symboliserar var och en, en alldeles speciell person. Ni minns kärlek och omtanke. Ni minns dagar av glädje och skratt. Men ni minns också sorger och besvikelser, dagar som man helst inte vill komma ihåg. Det är allt det som formar en människas liv.
En dag kommer våra egna ljus stå där och lysa. Måtte de ljusen symbolisera ett liv som var till för andra, som skänkte glädje till dem som levde nära oss. Måtte mitt ljus en dag få symbolisera det ljus som är en återglans av Guds härlighet. Och måtte det få lysa för alla som är i huset.

O Herre Jesus Kristus,
låna mig bara ett litet grand av ditt ljus.
Låt mig ta med det hem,
så att det kan lysa för andra
och inte bara för mig.

Låna mig bara ett litet grand av din ro.
Låt mig ta med det hem,
så att det kan ge frid till andra
och inte bara åt mig.

Låna mig bara ett litet grand av din glädje.
Låt mig ta med det hem,
till lycka för andra
och inte bara för mig.

Låna mig bara ett litet grand av din vilja att ge.
Låt mig ta med det hem
så att allt jag får räcker åt andra
och inte bara åt mig.

O Herre Jesus Kristus,
låna mig bara ett litet grand av allt detta
och mycket annat du äger och har
och låt mig få lysa och lugna,
glädja och ge – dej till ära
och medmänniskor till välsignelse.
 
Kristina Färdeman