meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

ETT NÅDENS ÅR

2013-12-01   
 
Matt. 21: 1-9

Vad ser du framför dig när du tänker på framtiden? Vilken är din vision av ett gott liv? Och, känner du att du har någon möjlighet att påverka din framtid?
Den senaste tiden har jag engagerat mig i Omställningsrörelsen. Där möts människor som vill fundera över hur vi ska leva för att jorden ska ha en chans att överleva. Där möter jag människor som kan mycket mer än jag om miljö- och energifrågor. Frågor som i högsta grad är aktuella idag. Genom medierna får vi presenterat för oss många dystra tankar om hur det kan bli den dagen då oljan har tagit slut och vårt samhälle kollapsar. Hur hanterar vi det? Kan vi idag påverka utvecklingen eller måste vi förbereda oss på det värsta? Vilket samhälle bygger vi upp då? Hur ser den visionen om det goda samhället ut?
Samtidigt finns det andra som målar upp visionen om det goda samhället för oss. Den som tror på utvecklingen och på den materiella tillväxten försäkrar oss om att detta ska leda oss till framgång och fortsatt välfärd. De säger till oss att sluta oroa oss. Allt kommer att bli bra även i fortsättningen. Det här är bara två av alla de frågor som diskuteras idag. Jag skulle kunna presentera flera olika visioner för er Det finns många som funderar offentligt över hur vi ska forma vårt samhälle och forma våra enskilda liv för att leva så bra som möjligt.
Och nog har visionen betydelse för hur vi lever våra liv här och nu. Den har betydelse för hur vi gör våra prioriteringar, för hur vi bestämmer oss för var vi ska bo, vad vi vill arbeta med, hur många barn vi vill ha, om vi vill ha några alls. Livet är fullt av valsituationer. Ibland gör vi mycket genomtänkta och medvetna val. Ibland väljer livet åt oss, eller vi väljer helt omedvetet.
Men hur ofta händer det att vi gör en radikal omprioritering av våra prioriteringar. Hur ofta under live byter vi vision?
Så kommer då denne man som vi läst om idag. Han som kommer ridande på sin åsna, en uppenbarelse från en helt annan tid. Kan han verkligen ha något att säga till oss? Han gör ju faktiskt anspråk på att rida in i våra liv även idag. Han vill att vi ska öppna våra hjärtan för honom och låta honom ta över. Han erbjuder oss en ny vision för våra liv, en vision. Är det något för vår moderna tid? Är det något som moderna människor överhuvudtaget vill reflektera över?
Men finns det inte längst inne i oss alla en längtan efter en vision som lyfter sig över det som vi människor kan tänka ut? Något som lyfter över det vardagliga, något som får oss att fästa blicken framför och ovanför.
Vi kan måla upp skräckvisioner om framtiden. Vi kan fantisera om nya världsordningar. Vi kan ha politiska diskussioner om vilken färdriktning som bäst gynnar det samhälle vi vill leva i. Men kan något av detta mätta vår inre hunger efter en mening med livet?
Så kommer denna enkla man. Han har hela sitt liv levt i enkla förhållanden. Och nu när han vill framträda som Guds egen son visar han sig fortfarande som en enkel man. När han gör sitt bejublade intåg i huvudstaden väljer han fattigmannens djur, åsnan, för sin ritt. Här hör vi inga smattrande trumpeter eller klappret från stolta hästhovar. Stillsamt och lugnt kommer han ridande på ett arbetsdjur och människorna tar kvistar från träden för att smycka gatan där han rider fram.
Denna dag är allt glatt och trevligt, men ganska snart ska makten visa sitt rätta ansikte. Jesus kommer att fängslas och avrättas på det mest förnedrande sätt som hans samtid kände till.
Och det som denna enkla man som fått känna på den djupaste smärta som han kommer till oss idag. Och han kommer med hopp. Ett hopp om ett förvandlat liv för oss alla som individer. Ett hopp om en förvandling för världen. Och med ett hopp om en ny framtid för oss alla.

Jag vill avsluta min predikan med en bön som jag hämtat från ett keltiskt kloster på ön Iona utanför Skottland:

När världen låg i mörker
och staden var tyst
då kom du
och kröp intill oss.
Och ingen visste.
Bara ett fåtal vågade tro
att Gud kunde göra något helt annorlunda.
Kan du göra detsamma också denna jul, Herre?
Vill du komma in i denna dags mörker i vår värld, i vår tid:
inte bara till det goda mörkret
som när sömnen räddar oss från tröttheten
men till det skrämmande mörkret
där människor har förlorat tron på
att krigen kan ta slut
att mat ska nå fram
att statsmakter kan ändra sig
att kyrkan bryr sig?
Kan du komma till det mörkret
och göra något nytt och annorlunda
för att rädda människor från död och förtvivlan?
Kan du komma till tystnaden i denna stad/detta samhälle
inte bara till den goda tystnaden
som när älskade håller varandras händer
men till den skrämmande tystnaden
när telefonen inte ringer
när brevet inte kommer
när den bekanta rösten inte längre hörs
när läkarens ansikte säger allt?
Vill du komma in i tystnaden
och göra något nytt och annorlunda
inte för att förströ oss, men för att hålla om oss?
Och kan du komma till de mörka vrårna och de tysta rummen i våra liv?
Vi frågar inte för att vi är skuldmedvetna
eller för att vi vill vara det
utan för att vi ser att den fördjupning av våra liv som vi längtar efter
beror på om vi kan vara lika öppna och sårbara inför dig
som du var när du kom till oss,
klädd i blöjor
gav du förtroendet till människors händer
att bära sin skapare.
Vill du komma in i våra liv
om vi öppnar dem för dig
och göra något nytt och annorlunda?
När världen låg i mörker
och staden var tyst
då kom du
och kröp intill oss.
Gör det samma denna jul, Herre.
Gör detsamma denna jul.
Amen
 
Kristina Färdeman