meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Guds Rike är nära

2013-12-08   
 
Mark. 1: 14-15

Vi är ett folk på vandring, sjunger vi i en psalm. Och Guds folk har alltid varit på vandring. Gud kallade Abraham och han vandrade iväg. Gud kallade sitt folk ut ur Egypten och fick vandra i 40 år.
Jesus vandrar också. Nästan varje gång jag sätter mig ner och förbereder en predikan så läser jag om hur Jesus är ute och går. Han vandrar från plats till plats. Medan han vandrar undervisar han sina lärjungar. Enligt evangelisterna tycks det som om Jesus nästan aldrig sitter still när han undervisar. Samtalen med lärjungarna sköter han medan de går från plats till plats.
Dagens text är starten på detta vandrande. Jesus har nyss blivit döpt av Johannes. Nu ska han börja sin långa offentliga vandring. Han har tillbringat 40 dagar och 40 nätter i öknen där han blivit frestad av djävulen. Och nu är han redo. Han ska ut på den vandring som kommer att vara under 3 år och sluta på Golgata. Ganska säkert vet han vad som väntar honom.
Alla evangelierna är en sorts vandringberättelser. Kanske borde vi döpa om dem till ”Vägen till Jerusalem” Jesus vandrar mot sin död, samtidigt undervisar han om livet. Han vandrar mot lidandet, men undervisar om glädjen i Gud. Han talar om riket som ska komma, det rike som väntar oss någonstans i fjärran, men ändå inte långt borta.
Jesu undervisning handlar mycket om att mötas. Att leva med Gud är att leva med sina medmänniskor, säger han. Att leva ett kristet liv är att leva i ständiga möten med dem som lever med oss här och nu. Men framförallt talar Jesus om det viktigaste mötet, mötet med Gud själv. Nu när han ska inleda sin offentliga verksamhet så talar han om allvaret i livet. Tiden är inne. Guds rike är nära. Omvände er och tro på budskapet. Vänd om för att möta Gud. Vänd er om för att komma på rätt väg, den väg som leder till Guds rike.
Vad är då Guds rike? Vi har talat om det under tiden före advent. Då har vi läst texterna om vaksamhet och väntan. Det finns en viss skrämsel i att närma sig de texterna. Det har varit vanligt under tidigare epoker av kyrkans historia att man mer skrämt än lockat människor att söka sig till Gud. Man har hotat med de eviga straffen för den som inte sköter sig här på jorden. Andra har kanske inte attraherats av berättelserna om himlen. Att sitta på en molntapp och spela harpa under en hel evighet har inte känts lockande. Det är svårt att föreställa sig evigheten.
Men det finns andra bilder av himmelriket. Låt oss återvända till vårt textsammanhang. Johannes sitter i sin fängelsecell. Han får rapporter genom sina lärjungar om vad Jesus säger och gör. Han funderar och han undrar. Så sänder han iväg sina lärjungar till Jesus för att fråga: Är du den vi väntat på eller ska vi vänta på någon annan? Alltså, är det verkligen du, Jesus från Nasaret, som är den Messias vi väntat på, eller har vi tagit miste än en gång?
I evangelisten Lukas version av samma händelse, (kap. 7) svarar Jesus. Gå och berätta för Johannes vad ni sett och hört. Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.
Så låter förebudet om Guds rike. När Riket är här är vi inte längre beroende och begränsade av våra jordiska kroppar. Då hindrar oss inte längre några sjukdomar. Där kan alla gå och stå, se och höra utan några begränsningar. Paradiset är den plats där min kropp fungerar så som det var tänkt att den skulle fungera. Det är den plats där jag får blomma ut som den jag var ämnad att vara, där jag får vara fullt ut människa.
Där betyder det inte längre något om livet gick snett för mig här på jorden. Jag är inte längre beroenda av hur jag behandlades av mina föräldrar. Jag är inte beroende av hur andra ser på mig och bedömer mig. Mina misslyckanden och tillkortakommanden räknas inte längre. Guds rike är den plats där jag får lägga av mig allt som plågade mig här. Där jag inte längre behöver komma ihåg de kränkningar jag utsattas för här, där jag inte begränsas av mina mindervärdeskänslor, eller av min rädsla för vad andra ska säga och tycka. Det enda som betyder något är hur Gud ser på mig och Guds blick är fylld av kärlek och respekt.
Guldet blev till sand, sjunger Robert i musikalen Kristina från Duvemåla. Deras sökande efter guld gav dem bara sand som rann bort mellan deras fingrar. Många människor har fått uppleva sina liv så. Att komma till Guds rike är raka motsatsen. Där får vi uppleva hur sanden förvandlas till guld. Med full frimodighet får jag komma med all min trasighet. Allt detta som liksom rann bort mellan fingrarna förvandlas till en rikedom Därför att i Guds ögon är vi alla värdefulla. Gud förvandlar våra liv.
Så när vi idag läser den korta texten om hur Jesus inleder sin offentliga verksamhet, finns där en stor utmaning till oss. Om vi nu tror på den vision om Guds rike som jag försökt måla upp, vågar vi då tro att något av detta ska förverkligas redan idag? Alla vi som redan vänt om och påbörjat vandringen mot Gud och hans rike, vågar vi ta till oss Guds vision med sin skapelse?
Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor är Domsöndagens löfte. Den nya jorden som präglas av rättfärdighet kan vi börja förverkliga redan här och nu.
Gus kärlek behöver utrymme redan nu. Runt omkring oss finns många som skulle behöva få uppleva upprättelse och förvandling. Uppmaningen till omvändelse kan vi alla ta till oss. Gud kallar oss att ständigt leva med honom och att arbeta tillsammans med honom. Och om vi någon gång känner oss otillräckliga för detta uppdrag kan vi läsa vad Paulus skriver i sitt första brev till församlingen i Korinth: Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihete
 
Kristina Färdeman