meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

I Jesu namn

2014-01-01   
 
Nyårsdagen
Joh 2:23-25

Dagens text är hämtad från Johannesevangeliets 2:a kapitel, verserna 23 - 25. Så här står det:
Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan. Amen.
---
God fortsättning på det nya året!
Visst är det något speciellt med årsskiften! Fast egentligen år det ju inget speciellt. Jorden snurrar på hela tiden, varv efter varv runt sin axel, och vi får dagar att fylla våra liv med. Och den snurrar på hela tiden, varv efter varv runt sin sol, och vi får år att fylla våra kalendrar med. Och ändå är det något speciellt med årsskiften!

I går var det nyårsafton. Då låg det nära till hands att blicka bakåt; summera det gångna året och kanske sammanfatta det på något sätt. Det var inte så svårt. Vi kunde ganska lätt konstatera, att då och då hände det och det! Ja, kanske minnet svek lite grann ibland, men då gick det ju att slå upp i dagboken eller i tidningarnas årskrönikor eller helt enkelt Googla lite på nätet. Det som har hänt, det vet man ju; eller kan ta reda på.

Men idag är det nyårsdagen. Då ligger det närmare till hands att blicka framåt. Vad månde 2014 ha i sitt sköte? För att nu uttrycka sig lite högtidligt! Jag har bara ett riktigt bra svar på den frågan. Och det svaret är: "Jag vet inte!" Men "Jag vet inte", känns inte som något riktigt bra svar. Varken på frågan om vad 2014 har i sitt sköte eller på andra frågor. Vi vill gärna veta. Eller åtminstone försöka veta. Och om inte det går, så får vi nöja oss med att hoppas eller tro. Förra årsskiftet var det kanske många som hoppades att Sveriges herrlag i fotboll skulle gå till VM-slutspelet i Brasilien 2014. Idag vet vi att det hoppet grusades.

Och hur går det i alla valen i år? Ja, det är många som tror att de vet, och många som lägger ner stora summor på olika undersökningar för att ta reda på hur det ska gå. Det kommer att spekuleras och gissas och hoppas. Och en vacker höstdag får vi förhoppningsvis veta.

För om sådana här ting kan vi vanligen förr eller senare enas. När matchen är spelad, vet vi resultatet. Även om några kanske högst motvilligt kommer att ta det till sig.
---
En annan sorts frågor som man väl egentligen borde ha ett bättre svar på än "Jag vet inte" är frågor av typen: "Vad tror du innerst inne om livet? Om döden? Vad är meningen med allt? Finns Gud?"
Ja, nog är det svårt att veta allt i detalj om sådana ting! Och måste man förresten det? Ibland, i korta intervjuporträtt får folk frågan: "Tror du på Gud?" Det är inte många som käckt svarar "Jag vet inte" på den frågan. Åtskilliga svarar "nej". Men många svarar "ja", men med vetskapen om att frågan är laddad, så följer ofta en precisering eller någon sorts förtydligande.

Fast tro på Gud kan ju betyda rätt mycket. Egentligen allt från att tillhöra en rätt världsfrånvänd sekt till att helt enkelt bara tro att "någon eller något" på något sätt någon gång har gjort att den här världen är som den är.

Skandias chefsekonom fick nyligen frågan "Tror du på Gud?" Han svarade: "Ja", med tillägget "fast på ett väldigt ostrukturerat och icke-religiöst sätt."

Hmm. "Icke-religiöst sätt". Hör inte gud och religion väldigt mycket ihop. Eller vad är egentligen religion?

Efter någon timmes sökande på Internet efter svaret på den enkla frågan, så frestas man med en suck svara: "Jag vet inte."

Man tycks inte ens vara helt säker på ursprunget till ordet religion. Kanske betyder det något i stil med "god tro", "ritual" eller "hålla fast". Religion verkar alltså vara ett rätt stort, vidlyftigt begrepp. Så att svara nej på frågan "Är du religiös?" skulle väl närmast innebära att sudda ut sig själv. För något tror man väl på, eller håller fast vid!
---
Men vi gör ju ofta vår egen tolkning av religion. För den ene är religionen att vara en god katolik, för den andre att vara en trosviss pingstvän eller hängiven medlem i Equmeniakyrkan. Och visst anser sig den troende juden eller muslimen ha en religion?

I Henry Fieldings novell Tom Jones utbrister en av personerna: "Med religion menar jag kristendom, med kristendom menar jag protestantism, med protestantism menar jag den lagfästa Church of England." Vi kanske gärna byter ut den sista preciseringen mot vår egen favorit!

Websters New World Dictionary säger ungefär att religion är "varje specifikt system av tro och tillbedjan eller dyrkan, ofta förknippat med en etisk eller filosofisk kod". Hmm jaha. Lite friare tolkat möjligen: Det finns tydligen två väsentliga komponenter i religion: tillbedjan och någon sorts moraliskt ansvar. Det där speglas ju för övrigt rätt bra i de tio budorden. De tre första handlar i princip om vårt förhållande till Gud, och de sju sista om våra moraliska riktlinjer.

Att vi människor trots allt känner på oss, att vi har någon sorts ansvar för varandra och vår värld, är nog inte så ovanligt.

Lina Englund, skådespelerska, 37, fick nyligen frågan "Så vad är meningen med livet?", och hennes svar blev helt enkelt: "En tant på radion sa en gång att det är att vara schyst och snäll mot andra. Hon har rätt. Sedan lyckas man inte alltid vara det, man är ju människa, men det är en ambition man bör ha." Så långt Lina Englund.
---
Tänk om meningen med livet är så enkel; att vara schyst och snäll mot andra. Varför finns det då krig, fiendskap, tjuveri och hänsynslöshet? Det enkla svaret är väl: "Jag vet inte". Men kanske är Lina Englund svaret på spåret: Man lyckas inte alltid vara schyst och snäll, man är ju människa.

Det visste Jesus också. Och enligt texten vi läste, så "kände han dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan".

Så är det förvisso. Vi kan nog stå frågande inför mycket som rör oss själva, våra drivkrafter och val i livet. Och det finns många frågor som vi måste besvara med "Jag vet inte".

Tomas Sjödin sa i sitt vinterprogram i P1 för några dagar sedan, att han ofta får frågan, hur han och hans fru Lotta klarade av den svåra tiden, när två av deras tre pojkar var svårt sjuka och senare avled i tonåren. Han sa, att han brukar svara "Jag vet inte. För jag gör inte det."

Det kanske rent av inte skulle skada, att svara "jag vet inte" lite oftare. Att vara lite mera öppen inför mycket i världen och i livet. Vi försöker ofta formulera ett svar på frågor som har allt annat än självklara svar. Och har vi då en gång bestämt oss för ett "svar", så har det en tendens att ockupera vårt tankeutrymme, så att vi kanske missar att utveckla och fördjupa vår insikt i frågan.

Så var det en gång, när det självklara svaret var att jorden är platt. Det verkade ju vara ett bra och lättbegripligt svar, bara man inte funderade för mycket på vad som fanns vid kanten förstås. Det krävdes många iakttagelser, mycket funderande och - inte minst - stort mod för att ändra det svaret.

Så var det också i början av 1800-talet, när det självklara svaret var, att det var männen som hade rätten att lägga sina röster i valurnorna. Den något oklara tanken var väl, att det var de som begrep sig på sådant. Och vi i gamla ärorika Sverige var långt ifrån det första land i världen att ändra svaret på den frågan. Nå, vi var ju inte sist heller. I år blir det 30 år sedan lilla Lichtenstein, som såvitt jag förstår blev sist i Europa att ändra svaret på frågan, om vilka som får lägga sina röster i valurnorna.

Ja, det är inte alltid så enkelt att tänka nytt. Mer än en nyanställd entusiast, som kommit med till synes kreativa idéer på jobbet, har mötts av den iskalla kommentaren, att "så här har vi ju alltid gjort, och det har funkat bra!". Eller möjligen; "Ja du, det där försökte vi med för 20 år sedan!"

Ja, till och med självaste Einstein, som med sina relativitetsteorier brukar få symbolisera nytänkande och kreativitet; han höll fast vid det gamla, när den nya kvantmekaniken lanserades.

Så det är kanske inte bara mjölken och den prickiga korven som har "bästföredatum". Det kanske också några av våra kärt omhuldade och djupt ingrodda svar har. En vacker dag kan något av våra favoritsvar ha passerat sitt "bästföredatum". Det kan funka en tid därefter, precis som mjölken och den prickiga korven inte behöver kastas i komposten exakt på dagen. Men vi kanske så smått bör börja söka efter ett annat och bättre svar.
---
Men jordens platthet och politikens irrgångar är ju världsliga ting. I kyrkorna har vi väl beständiga svar? Med evigheten som hållbarhetsdatum?

Nja, så är det kanske inte riktigt? Det är bara drygt 50 år sedan vi i Sverige ändrade svaret på frågan om vilka som kan vigas till präst i Svenska kyrkan. Några år tidigare hade Svenska Missionsförbundet fått sin första kvinnliga pastor. Men fortfarande finns kyrkor och samfund, som håller sig kvar vid det gamla, beprövade svaret: "Bara män kan vara präster."

Men ibland ändrar vi oss. Successivt, nästan utan att vi märker det.

I en intervju i Uppsala Nya Tidning för ett par år sedan sa Tomas Sjödin: "Den gud jag tror på i dag är inte lik den jag trodde på när jag var en ung och lovande pingstpastor. Då trodde jag på den typiske guden där uppe. - Man skulle nå honom med bön och tillfredsställa honom med goda gärningar. Förr var gud någon att nå upp till, nu är det någon att falla tillbaka på. Det innebär en stor skillnad i min ansträngning."
---
I dag är det nyårsdag. Det är egentligen inget särskilt med det. Jorden snurrar på, som den alltid gjort.

Men ibland krävs det ett incitament för att ta itu med saker. Då och då kan det vara lämpligt att kolla kylskåp och skafferi för att eventuellt rensa ut några produkter som inte bara passerat "bästföredatum", utan även börjar verka otjänliga.

Ett årsskifte kan vara ett bra incitament för att kolla om våra favoritsvar fortfarande håller ett år till.
Du som har din barnatro kvar, släng inte bort den. Den kommer att vara dig till stor tröst och hjälp även under 2014. Men kolla lite! Den kanske skulle kunna uppdateras, ge dig mer av glädje och frid, ta din religion till nästa nivå! Var öppen, lyssna, läs, bed, samtala. Gud har alltid mer att ge!

Du som har förlorat din barnatro, sök den på nytt, och var inte säker på att finna den, där du tror att den finns, och där du kanske letat efter den. Gud vet vad som finns av längtan i dig. Var öppen, lyssna, läs, bed och samtala, och du kan se fram mot ett gott nytt 2014.

Och du som inte har någon tro alls, hur vet du det? Kanske ligger den fördold i ditt hjärta? Kanske har många besynnerliga religiösa svar på alla möjliga frågor gjort att du inte hittat din tro? Låt 2014 bli det goda år, då du vågar släppa fram din tro, leva med den och berikas av den! Var öppen, lyssna, läs, bed, samtala.
---
I gamla almanackor, som med Kungliga Vetenskapsakademiens uteslutande privilegium trycktes av Almqvist & Wiksells Boktryckeri, stod det varje år på raden över den 1 januari, när det nya året just börjat: "Giv, o Jesu, fröjd och lycka!" Och på raden under den 31 december, när det gamla året just förgånget var, stod det: "Lov, pris och tack ske dig, o Fader käre!"

Sådana visdomsord är det inte många kalendrar som offrar trycksvärta på idag. Men om vi nu ändå ska fira våra årsskiften, så kan det väl vara idé att lyfta fram de gamla fraserna, och vid tillbakablicken på det gamla året lägga det till handlingarna med ett tack till vår Herre för allt det gav. Alla våra planer och önskningar gick inte i lås, och många varför, får vi ödmjukt besvara med "Jag vet inte!" Men vår gud fanns där vid vår sida, inte att nå upp till, men att falla tillbaka på.

Och när vi blickar framåt och nyfiket prövar våra tankar och svar i den tid som för många av oss rusar fram med en förändringshastighet som vida överstiger alla rimliga fartbegränsningar, så får vi ändå trosvisst bedja; "Giv, o Jesu, fröjd och lycka!"


Låt oss bedja.
Herre, du som känner människan, och vet vad som finns i var och en av oss, av tvivel och obesvarade frågor, av längtan och av hopp, av möjligheter och nya verkligheter; hjälp oss, var och en, att förverkliga de liv som är oss givna; att lyfta fram de gåvor du gett oss, att se de möjligheter som vi inte själva vågar lita på.
Giv, o Jesu, fröjd och lycka!

Amen.

Så får vi då tillsammans sjunga psalmen 696. Du har ett liv som är dig givet...
 
Arne Svensson