meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

LIVETS KÄLLA

2014-01-19   
 
2:a sönd e trettondedagen Joh 5:31-36

I dag, den andra söndagen efter trettonhelgen, är temat Livets källa. Vi få stanna upp inför mysteriets Gud, som ger liv och ljus åt allt levande.

Vi läser dagens evangelietext från Johannesevangeliet (Joh 5:31-36), sid 1140 i psalmboken.
---
Vem är Jesus? Vem och vad är han? Den frågan har mänskligheten ställt sig i över 2000 år. Det var också den frågan som dominerade under Jesu vandring på jorden. Vem är han? Han som talar så annorlunda. Som gör sådana märkliga under. Som visar på ett helt annat sätt att leva än det som annars väckte respekt och gav status. Vem är han egentligen? Och vem är ett trovärdigt vittne?

När Johannes skriver sitt evangelium, från vilket dagens evangelietext är hämtad, så har det gått ganska många år sedan Jesus korsfästes. Evangelierna av Matteus, Markus och Lukas finns redan. Johannesevangeliet har också en annan karaktär än dessa tre, som brukar kallas de synoptiska evangelierna. Till mycket stora delar innehåller de samma berättelser. Och de skrivs i en episk form, som berättelser i kronologisk ordning om vad som tilldrog sig under Jesu vandring på jorden.

Johannesevangeliet har en annan karaktär. Visst innehåller det också en hel del berättelser som också återfinns i de synoptiska evangelierna. Men aposteln Johannes, den lärjunge som Jesus älskade, har ett delvis annat syfte med sitt evangelium. Det är i första hand teologiskt, dvs försöker systematiskt förklara Jesus och den kristna tron. Berättelserna kommer därför i en annan ordning än i de synoptiska evangelierna. Och de kompletteras med teologiska resonemang. Detta innebär också att Johannesevangeliet blir i sin helhet ett starkt budskap om vem Gud är och vilket ärende Jesus har på jorden.
---
Dagens evangelietext, där Jesus ställer frågan sin egen trovärdighet, är ett som ett crescendo. En slutpunkt för berättelserna i de fem första kapitlen i Johannesevangeliet. Som tillsammans utgör ett starkt vittnesbörd om honom. Låt oss steg för steg begrunda lite närmare vad dessa texter berättar och innebär:

Kap 1: Johannesevangeliet inleds med den sk Johannesprologen:
”I begynnelsen fanns Ordet och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh 1:1-5)

Här får vi alltså veta att Jesus fanns före all tid och att han är ursprunget till både skapelsen och livet. Och att hans ljus är starkare än mörkret. Alltså att Guds kärlek övervinner ondskan.

Lite längre fram i texten får vi också veta att Jesus ger alla, som tar emot honom, rätten att bli Guds barn (v 12). Att det inte är prestationer som avgör. Utan att Guds Rike är öppet för alla som vill. Alla som söker det.

Johannes döparen vittnar om detta. Johannes var en respekterad och betrodd man. Hans vittnesmål vägde därför tungt. På flera ställen i inledningen av Johannesevangeliet återkommer utsagor från Johannes döparen om Jesus. Om att han är ljuset (v 7f). Om att Jesus fanns före allt tid. Om att Jesus är Guds utvalde, som skall döpa i helig ande (v 33f).
---
På denna inledning följer i Johannesevangeliet berättelsen om hur Jesus kallar de första lärjungarna. Att han, redan då när han kallar dem, vet allt om dem. Och att han kallar dem genom att be dem ”följa med och se” (v 39). Här förstår vi att efterföljelsen av Jesus inte är ett intellektuellt projekt. Inte grundat på försanthållande baserat på vetenskapliga och teoretiska föreläsningar. Utan att efterföljelsen är en mycket konkret och praktisk fråga. ”De verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.” (Joh 5:36), säger Jesus i dagens evangelietext. Och vi förstår att den Kristna tron har sitt fundament i det som verkligen har hänt. I det konkreta. I det påtagliga.
---
Nästa avsnitt i Johannesevangeliet handlar om Bröllopet i Kana (Joh 2:1-11). Där Jesus förvandlar 600 liter vatten till det ljuvligaste vin. Här förstår vi att Gud inte bara en gång skapat världen, utan att han har makt att omskapa och nyskapa tingen, även i vår tid.

Kap 2 fortsätter sedan med berättelsen om hur Jesus renar templet. Om hur han slänger ut alla som säljer och handlar där (Joh 2:13-17). Och vi förstår att Gud vill att människans liv ska inriktas på helt andra saker än kommersialismen. Och att vi måste vara rädda om det heliga.

Det andra kapitlet avslutas sedan med att Jesus förutsäger sin egen död och uppståndelse. Redan här visar han alltså på huvudskälet till att han kommit till jorden. Att han skall utplåna dödens makt över allt levande.
---
I det tredje kapitlet i Johannesevangeliet läser vi om hur Nikodemus söker upp Jesus för att fråga honom om vem han är (Joh 3:1-12). Nikodemus är farisé och lärare för Israels folk. Men i sitt möte med Jesus förstår han, att det han hittills har förstått om Gud bara är fragment. Och vi får påminna oss om att Gud alltid är större än våra bilder och erfarenheter av honom.

Kapitel tre fortsätter med att Jesus förklarar att det är av kärlek han kommit till jorden. För att rädda den. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under, utan ha evigt liv” (v 16). Här anar vi något av djupet och höjden, bredden och längden av Guds kärlek. Den som är större än vad vi någonsin kan föreställa oss.

Avslutningen av kap tre innefattar ett nytt vittnesbörd av Johannes döparen, där han särskilt stryker under att Gud har makt över allt, att Gud har sänt Jesus till jorden samt att det Jesus säger och gör är sant (v 31-36).
---
I kapitel 4 återfinns berättelsen om Jesus och den samariska kvinnan. I deras långa samtal uppmärksammas vi på flera saker, bl a:
- att Jesus inte värderar kvinnor lägre än män
- att hans uppdrag inte inskränker sig till det judiska folket, utan gäller alla folkslag
- att den kristna församlingen är världsvid
- att han redan vet allt om oss
- att vi, när vi tar till oss vem han är, kan lämna våra bördor bakom oss (kvinnan lämnar sin vattenkruka när hon springer in till byn för att berätta om Jesus)
- att våra vittnesbörd är viktiga för utbredningen av Guds Rike

Kapitlet fortsätter sedan med berättelsen om hur sonen till en romersk ämbetsman botas (Joh 5:43-54). Här betonas igen att Jesu verk gäller alla folk och är världsvitt. Vi förstår också att Jesus har makt över liv och död. Makt att hela, upprätta och rädda människorna.
---
Samma tema återkommer i inledningen av kapitel fem, som handlar om hur Jesus botar en sjuk man vid Betseda. Och om hur detta upprör judarna, eftersom det skedde på en sabbat. Igen uppmärksammas vi på att Gud har makt över allt på jorden. Inte bara över materien, utan också över allt levande. Även över sjukdom och död. Och att Gud står över människornas regler och föreställningar. Samt att kärleken är vägvisaren i allt kristet liv.

Till sist i kapitel fem försöker Jesus förklara för judarna att han är den han är – Guds son. Och därmed jämställd med Gud. Att han både kan och ska utföra Guds verk på jorden. Detta väcker förfäran och avund. Och vi inser hur lätt det är för oss människor att avvisa det som är bortom den verklighet som vi känner och kan förstå.
---
Johannesevangeliets 5 första kapitel är en glimrande beskrivning av vem och vad Jesus är. Hans person, hans uppgift och hans verk. Genom att begrunda dessa texter kan vi ana något av Guds stora mysterium. Och samtidigt inser vi att det handlar just om detta – ett ofattbart mysterium. Som vi får böja oss under. I tro och i tillit den Gud som är, och var och som skall komma. Som är alltings ursprung och mål. Livets källa. Och som älskar oss besinningslöst. Inte för vad vi gör. Utan för vad vi är.
 
Torgerd Jansson