meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN

2014-04-20   
 
Luk. 24: 1-12
Ingen var på plats när tidernas största händelse ägde rum. Ingen såg vad som hände. Världens förändrades i grunden, men ingen människa var med och såg på.
Nu är det vardag igen. Sabbaten är förbi. Alla människor har hållit sig i stillhet och firat högtiden. Det judiska påskfirandet är över och allt återgår till det vanliga. Man kan undra hur många människor som funderar över det som hänt under påsktiden. Var avrättningen av tre personer en händelse som man fortsatta att samtala om, eller var folket avtrubbat? De hade troligen bevistat många avrättningar. Det finns berättelser som talar om tider då man kunde se hundratals kors på en plats med upphängda upprorsmän till allmänt beskådande. Korsfästelser hade de sett förut, men var just denna händelse något speciellt?
Det fanns definitivt en grupp för vilka den gånga helgen var livsomvälvande. Alla de som följt Jesus på hans vandringar stod nu inför en helt ny situation. Vad skulle de nu göra av sina liv? Gå hem eller vandra vidare? Vad betydde Jesu död för dem?
Men det fanns några som fortsatte vardagslivet som vanligt. Kvinnorna hade sina uppgifter vid ett dödsfall och kvinnorna gjorde som de alltid gjort. De förberedde kryddorna de skulle använda och gav sig iväg till graven. Vi kan föreställa oss hur de samtalar med varandra under vandringen. De funderar över om de ska orka rulla bort stenen. De kanske samtalar om långfredagens händelser. Och så kommer de fram. Stenen är bortrullad och ingen kropp ligger där i graven. Vi kan undra vika tankar som flög igenom deras hjärnor. Men så finns ju de båda männen i skinande kläder där. De påminner kvinnorna om vad Jesus sagt under sin sista tid. De påminner dem om vad Jesus sagt om att han ska uppstå. Så dem samlar ihop sina saker och går tillbaka in i stan igen.
Vi kan ju också fundera över hur Gud tänker. Gång på gång samma sak. Händelser som borde ge genklang i hela världen smyger han undan i en liten avkrok. Inga himmelska manifestationer. Inga jublande änglar och klingande trumpeter. Jag misstänker att det var så som människor på den tiden förväntade sig att Gud skulle ge sig till känna. Men nej. När Gud själv stiger ner till jorden som den vanlig människa då föds han i en fattig familj. Hans mor får föda i ett stall.
Och nu när allt är fullbordat, när människor äntligen skulle fås att förstå att Jesus verkligen var Gud, när alla skulle få se att Gud kunde uppväcka honom från de döda, då sker det vid en tidpunkt när ingen människa är närvarande. De första som får budskapet är en grupp kvinnor. Kvinnor som vid den tiden inte hade något att säga till om i offentliga sammanhang. Kvinnor som inte kunde vittna inför domstolar t.ex. Vem skulle lyssna till en grupp kvinnor?
Inte ens deras egna vänner trodde ju på dem. Fruntimmersprat var den kommentaren de fick. Och om inte Petrus gett sig iväg för att se med egna ögon, är det frågan om vi hade känt till uppståndelsen idag. Och ytterligare en gång får vi höra berättelsen om lärjungarna som har svårt att förstå och svårt att ta till sig Guds handlande. Det behövs att Jesus visar sig för dem flera gånger för att de ska förstå undret. Jesus har verkligen uppstått. Det som var deras största sorg har nu vänts till deras största glädje. Men först efter Pingstdagen är de beredda att dela med sig av sina erfarenheter. 50 dagar behövde på sig för att vara beredda för att gå ut offentligt och berätta om Jesus.
Det som är kärnan i lärjungarnas förkunnelse på den första pingstdagen är just detta. Jesus har uppstått. Och de säger: ”Denna person, Jesus från Nasaret, som myndigheterna avrättade som en upprorsmakare, han har uppstått från de döda och detta är tecknet på att han är den Messias som Gud har utlovat till sitt folk.”
Så småningom ger sig lärjungarna ut utanför Jerusalem för att predika. De som tidigare har suttit bakom gömda dörrar av rädsla för myndigheterna, de står nu på torgen och predikar. Efter ytterligare en tid börjar Paulus resa runt och predika för icke-judar. Men budskapet är ett och detsamma. Denna Jesus från Nasaret som avrättades genom korsfästelse, han har uppstått. Detta bevisar att han är Messias eller Kristus, som man säger på grekiska. Jesus är Kristus, Jesus Kristus är uppstånden. Många lyssnar till budskapet, men överallt möter de också motstånd. Inte bara de första lärjungarna, inte bara Paulus som blir slagen sönder och samman på plats efter plats. Kyrkan växer från land till land. Överallt kommer den att möta motstånd. Motståndet ser olika ut i olika kulturer, men budskapet får framgång.
Efter många hundra år når så budskapet fram till våra vilda förfäder här långt uppe i nord. Dessa starka män och kvinnor har svårt att förstå att en Gud kan vara så mild och stillsam som denna Jesus från Nasaret. Varför ska man vända andra kinden till, när man kan ta ut sin rätt med svärd i hand? Hur ska man kunna tro på en Gud som låter sig tillfångatas och avrättas på ett så nesligt sätt? Men trots alla motsägelser så vinner den kristna tron terräng. Även våra förfäder blir kristnade så småningom och den kristna tron brer ut sig över nästan hela världen.
Vad är det då idag i den kristna tron som kan möta motstånd? Vad är det som är svårt att ta till sig för en modern svensk? Vi kanske skulle tro att det är den gamla konflikten mellan tro och vetande. Det är fortfarande svårt att tro på jungfrufödsel och Jesu under.
Men jag tror att det svåraste att ta till sig är Guds sätt att använda dem som är svaga och utan röst i samhället. Kanske till och med vi i den kristna församlingen har svårt att ta till oss den vetskapen. Även vi vill ju vara duktiga och få beröm för det vi åstadkommit.
Talet om korset är fortfarande en dårskap i alla kulturer. Ingenstans tycker man att talet om lidande och död är något upplyftande. Men världen är fortfarande i lika stort behov av evangelium.
Så, vem är det, som idag kommer med de omvälvande nyheterna från Gud? Vem i vår tid är tillräckligt liten och obemärkt för att få vara Guds röst in i vår samtid? Och, frågan till oss, har vi våra sinnen inställda på Guds våglängd så att vi förmår höra när Gud talar? Eller har vi fortfarande svårt att förstå hur Gud arbetar?
Påskdagens texter utmanar oss. ”Jesus Kristus är uppstånden” är fortfarande ett omvälvande budskap. Det är fortfarande ett budskap som möter motstånd på många håll. Och det är fortfarande ett budskap som kan förvandla enskilda människor och hela nationer. Det största av alla budskap kom till oss med hjälp av någon av alla hans minsta. Vilka är ”dessa mina minsta” idag, i vår värld?
 
Kristina Färdeman