meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Hjälparen kommer

2014-06-01   
 
Söndagen före Pingst.

Vi lyssnar till dagens predikotext, som är hämtad från Joh. 16:12-15.
Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.
Amen.
Under några år gick Jesus omkring och samtalade, undervisade och, ja, till och med predikade. En del av detta är nedtecknat i evangelierna, och under nästan 2000 år har människor i många länder tagit del av det som utspelade sig där borta, i ett litet land, i en utkant av det stora Romerska riket.
Jesus riktade sig till de människor han mötte. Han förkunnade Guds rike för dem. Han predikade omvändelse, botade sjuka och förlät synder.
Men han skrev ingen bok!

Han skrev ingen bok som skulle ha kunnat bli översatt till världens alla språk och slagit alla upplagerekord. Istället sa han, strax innan han lämnade sina lärjungar: "Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu." Och han skrev inte ner det i någon bok!
Istället sa han: "Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen."
Det var inte illa! Tänk att få bli vägledd med hela sanningen utan att behöva läsa och tolka och förstå en tjock mastodontbok.

Vad är det då för en sanningens ande, som ska vägleda oss? Några verser innan dagens text började säger Jesus: " Det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är."
Här talar Jesus om Hjälparen. Sanningens ande är vår hjälpare. Vem behöver inte en hjälpare? Det grekiska ordet för hjälparen lär vara parákletos, och det ska betyda ”den man kallar på för att stå vid ens sida”. Motsvarande ord på latin är för övrigt advocátus, och det låter ju lite mer bekant. Visst är det bra med en advokat, när problemen hopar sig. Hjälparen, den helige Ande, står vid vår sida och hjälper oss att lösa våra problem.
Vad behöver vi då hjälp med? Det enkla svaret är kanske "allt". Men den självgode svarar kanske istället: "ingenting. Jag fixar det själv! "
Troligen finns det mycket mer som vi behöver hjälp med, än vad vi kan komma på. För det är ju verkligen inte lätt att veta vad som i alla lägen är det rätta . Men med Hjälparen vid vår sida bör det gå bättre. I texten läste vi: "han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske".

Hjälparen, den helige Ande, är alltså någon vi bör sträva efter att få kontakt med. Idag är det söndagen före pingst. Och vid pingst brukar det talas mycket om Anden i kyrkorna. Den helige Anden. Som det faktiskt kan vara lite svårt att få grepp om utan år av fördjupade studier i teologi. Söker man efter Anden på det så populära nätet så får man till livs både andedop, andens frukter, andens gåvor och andeutgjutelse. Inte helt självklara ting för en vanlig Svensson!
Men idag är det söndagen före pingst, och dagens rubrik är Hjälparen kommer. Och hjälparen är den som vi kallar på för att stå vid vår sida. Visst är det gôtt att ha tillgång till en advokat som har hela sanningen och vill ge oss den!
Så det gäller bara att lyssna. Och sedan göra!
Men ibland är det lite svårt att lyssna. Det märker man tydligt så här ett valår. Nästan varje morgon är det två personer i radion som har olika åsikter om något. Det är möjligt att de lyssnar på varandra, men av det märker man inte så mycket. Oftast är de helt inriktade på att föra fram sina egna åsikter, helst på ett så tilltalande sätt som möjligt samtidigt som den andres åsikter avfärdas eller ignoreras.
Så hur lyssnar vi på Hjälparen, vår advokat? Hör vi Hjälparens budskap? Tar vi det till oss? Eller laddar vi om med ett: "Jo, men du vet, det är ju så här också..."
Ja, det är lätt att fastna i sitt eget tänk.
Så hade det ändå inte varit bättre om Jesus skrivit en bok! Där det klart och tydligt hade framgått hur vi ska bete oss. Fast visst, ja! Vad skulle han skrivit om flygresor och besprutade bananer? Eller koldioxidutsläpp och assisterad befruktning? Eller ..... Ja, ni hör! Det hade ju inte gått att skriva en bok för tvåhusen år sedan om sådant vi funderar över nu! Det hade ju i så fall behövts nya, utökade upplagor hela tiden. Och det var kanske något i den stilen som låg bakom meningen han sa: "Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu." Så han skickade oss Hjälparen, vår advokat i livets svåra frågor. Klokt gjort, Jesus!
Så nu gäller det bara att lyssna på Hjälparen. Och sedan göra!
Men att höra och se är inte alltid så lätt. Särskilt inte att se och höra rätt.

1877 publicerade chefen för observatoriet i Milano, Schiaparelli, en karta över planeten Mars. Där framgick att det på planeten syntes 79 linjer. Canali kallade han dem på italienska. Något senare flyttade den amerikanske matematikern och amatörastronomen Lowell till Arizona, 2000 meter över havet, för att specialstudera planeten Mars. Han observerade c:a 200 "kanaler" på planeten och gav dem latinska namn och gav i början av förra seklet ut tre böcker om Mars och dess kanalgrävande befolkning.
Schiaparelli och Lowell var inga dumhuvuden. De var ansedda vetenskapsmän, Schiaparelli gjorde flera insatser och fick medaljer och var medlem av Kungliga Vetenskapsakademien. Men när de tittade på planeten Mars, så såg de vad de ville se.
Det finns flera exempel på sådant. Man grips av tidsandan, ser och hör vad man ska se och höra. Just då.

Så det är nog inte alltid så lätt att med öppna, jag höll på att säga nytvättade, öron lyssna på vår Hjälpare. Vi har ju i många fall redan svaren på åtskilliga av de mest brännande frågorna ekande i våra öron. Media, vänner, grannar, vårt parti och helt enkelt vad vi skulle kunna kalla för tidsandan basunerar ju hela tiden ut de till synes "rätta" svaren på tidens stora frågor. Men de här svaren är kanske bara de som mest gagnar lösnummerförsäljning och tittarsiffror? Eller som ökar vår popularitet och får oss att smälta in i mängden? Eller som gynnar oss själva så mycket som möjligt?
Och de här till synes självklara svaren förändras hela tiden. Och de är låter ofta olika från land till land. Så det media, vänner, grannar och vårt parti basunerar ut kan väl knappast vara lika med "hela sanningen".
Så det får bli dagens läxa: Lära oss lyssna till sanningens ande så att vi verkligen hör hela sanningen genom det tidens brus som sköljer över oss?
Det kanske inte alltid går av sig självt. Vi kanske måste lära oss det. Träna. Öva. Inte ge upp.

Efter realskolan praktiserade jag två månader på Alstermo Bruk i Hohultslätt i Småland. Efter avslutat värv fick jag ett par hundra kronor i gratifikation. Det räckte till att köpa en radiomottagare, en pastellblå Conserton. Och med en extra lång ståltråd som antenn kunde jag ratta in kortvågssändningar från hela jordklotet.
Ja så klart, med den primitiva utrustningen funkade det ju riktigt bra bara med de starkaste och kraftigaste sändarna; Radio Moskva, Riga, Warschawa, Voice of America, Radio Italia, Vatikanradion och t.o.m Radio Peking var lätt att höra.
Men det fanns tidskrifter att köpa, DX-aktuellt tror jag den hette, där det stod uppgifter om vilka våglängder även andra stationer sände på. Det var en utmaning att försöka ratta in även några av dessa stationer. Det var ofta inte lätt. En stark sändare på en näraliggande våglängd kunde ibland ta över och störa ut det svaga ljudet. Men ibland gick det bättre, och efter några olika försök kunde det gå riktigt bra. Ofta började en sändning med en sorts signaturmelodi eller identifikationssignal några minuter innan själva programmet. Därför var det bra att börja letandet då. Den där signalen trängde igenom bra och var lätt att känna igen. Då visste jag att jag hörde den stationen jag sökte!

Kanske får vi gå tillväga på liknande sätt när vi gör dagens läxa. Här (i Bibeln) finns anvisningar på hur vi bäst tar del av Hjälparens budskap. Sedan gäller det att tillämpa det, när vi lyssnar. Likt Elia ska du kanske finna att det inte är i den rasande stormen eller i det mäktiga jordskalvet eller i den sprakande elden budskapet finns.
Vad kommer du då att höra, när du efter trägen övning till slut lyckas förnimma den helige Andens, din Hjälpares, goda råd?
Ja, jag tänker inte falla för frestelsen att tala om för dig, vilket budskap Hjälparen har till just dig. För det är nog så, att vår gode advokat nog anpassar sina råd till oss efter våra förutsättningar. Han vet sanningen om oss, var och en. Och han ger oss de råd vi behöver i den situation vi befinner oss just nu.
Så lycka till med uppgiften att lära dig lyssna till din Hjälpare! Och förvänta dig inte att höra hans röst i de dånande mediestormarna. Inte heller i politikens omstörtande populistiska budskap. Ja, inte ens i nitiska agitatorers flammande appeller finns vad du söker. Herren talar till dig som en stilla susning, när du är redo att lyssna. Kanske när du släckt sänglampan och lämnat dagens slit och vånda bakom dig. Eller kanske i det knappt hörbara stilla lövsuset i Guds natur en förunderligt ljuvlig sommardag.

Låt oss bedja:

Tala till oss, helige Ande,
ge oss din sannings ord.
Hjälp oss att vara dig nära,
och lyssna till rösten från dig.
Visa oss vägens riktning,
ge våra frågor svar.
Stå vid vår sida alltid,
redo att ge oss ditt stöd!
Amen!
 
Arne Svensson