meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Goda förvaltare

2014-08-17   
 
Luk. 16:1-13

Har ni tänkt på att kineserna inte använder toalettpapper? Det är kanske inte ett ämne vi dagligen funderar på, men exemplet med kineserna och deras brist på toalettpapper är en vanlig bild när vi ska tala om den orättfärdiga fördelningen av jordens resurser. Det är ett dystert faktum att den dag då alla kineser börjar använda toalettpapper då är det slut med alla världens skogar och vi står där alla utan den minsta bit av papper.
Denna typ av information matas vi ständigt med. Vi hanterar den lite olik, men ingen av oss undgår att påverkas av den. Vi ställs inför olika val och vi ställs till ansvar. Ibland kan det kännas som om vi ställs till ansvar för något vi inte kunnat påverka. Samtidigt måste vi inse att vi som människor ständigt står i valsituationer, ständigt måste ta ställning och därmed också görs ansvariga.
Jesus talar ofta om vårt ansvar. I dagens text är valsituationen tydlig. Men det är också ett val som går djupare. Här handlar det om vilken inriktning jag vill ha på mitt liv.
Berättelsen är lite knepig. Jesus berömmer den ohederliga förvaltaren för att ha varit fiffig. För oss kan den sensmoralen verka lite underlig. Menar verkligen Jesus att vi ska vara ohederliga småfifflare. Men kanske handlar det inte så mycket om att med fiffighet rädda sitt eget skinn utan om att vårt handlande nu hr betydelse för framtiden. Och det har betydelse inte bara för min egen privata framtid utan också för de människor som finns runt omkring mig, och även för många som jag aldrig mött och aldrig kommer att möta.
Jesu undervisning handlar om detta. Han uppmuntrar oss att ta våra liv på allvar. Och som alltid när Jesus undervisar uppmuntrar han oss att vara helhjärtade i allt det vi gör. I dagens text kanske det mest handlar om vårt handlande, men det handlar också om att vara närvarande och det handlar om vår fromhet.
Helhjärtad närvaro, helhjärtat tjänande och helhjärtad fromhet.
Helhjärtad närvaro. Det är kanske några av er som igår satt i TV-soffan och hejade fram vår färskaste guldmedaljör. Året om begåvas vi med olika TV-sända idrottsevenemang. Vare sig vi vill det eller ej så omges vi av förhandsspekulationer och medaljförväntningar. Vi får leva med i idrottsutövarnas med- och motgångar. Dagens idrottare har lärt sig att framgången inte enbart beror på den fysiska förmågan. Det är också viktigt att vara koncentrerad och mentalt närvarande. De ägnar mycket tid åt mental träning och även om vi kan känna oss lite tveksamma i mycket av tänkandet runt detta så har de en poäng i detta att det gäller att vara närvarande i det man gör.
Jesus har ungefär samma poäng i sitt tal om Gud och Mammon. Bara med den skillnaden, att nu handlar det inte om tillfälliga prestationer. Nu handlar det om mitt liv. Jag kan inte vandra mellan två helt olika livsprinciper. Jag måste bestämma mig och när jag bestämt mig måste jag vara närvarande i det jag gör. För ett gott resultat måste jag vara helhjärtat närvarande.
När Jesus utmanar oss med sitt tal om valet mellan Gud och Mammon handlar det inte bara om att välja, utan om att välja rätt. Det kan aldrig bli oväsentligt hur jag väljer. Valet mellan Gud och Mammon är aldrig ett neutralt val mellan två likvärdiga alternativ. Det är bara genom att välja Gud som jag kan leva ett helt och fullt liv.
Att leva som kristen handlar om att vara helgjuten och trovärdig. Att i vardagen leva efter de principer man säger sig stå för. Att vara hederlig och rättrådig även när ingen ser vad jag gör eller kan kontrollera mig. Det handlar om att leva sitt liv så att det hänger ihop, att det finns en konsekvens i allt det jag gör.
När vi reflekterar över hur Gud vill att vi ska vara kommer vi raskt över till den andra punkten:
helhjärtat tjänande. Man kan inte tjäna två herrar, säger Jesus. Man kan framförallt inte tjäna två herrar som står för diametralt olika ideologier. Mammon står för den världsliga makten och tron på att pengar kan lösa alla våra problem. Mammon står också för en sorts egocentrism. Jag blir helt upptagen av att planera frö mig själv, att se till vad jag behöver och med att trygga min egen framtid.
Att tjäna Gud ger tillvaron helt andra dimensioner. Nu handlar det inte första hand om att bevaka mina egna intressen. Jesus predikar hela tiden ett sorts omvänt värdesystem. Den som är den siste ska bli den förste. De minsta i samhället är de viktigaset i Guds ögon. För mig betyder det att det inte längre är mitt eget jag som står i centrum. När jag väljer att tjäna Gud hamnar jag automatisk i tjänst för min medmänniska. Istället för att vända mig inåt mot mig själv, vänder Gud mig utåt, mot alla er som är mina medmänniskor.
Helhjärtad fromhet. När jag sedan står mitt i mina uppgifter. När Gud har sänt mig ut i tjänst och min dag är fylld av olika aktiviteter, upptäcker jag snart att det inte går särskilt bra om jag inte tar Gud till hjälp. Jag behöver leva i en tät och innerlig gemenskap med Herren. Och det var den tredje punkten. Helhjärtad fromhet. När vi valt att leva med Gud och är helhjärtat närvarande i det. När vi står i helhjärtad tjänst för våra medmänniskor, då behöver vi den helhjärtade fromheten för at ha en källa att ösa ur.
Jag tror att vi alla har erfarenhet av att vi inte kan hålla på och arbeta bara av egen kraft. Den kraften tar slut. Vi behöver leva nära källan, hämta kraft ur bön och bibelläsning för att få ny kraft och ny inspiration.
Så får vi leva i detta underbara växelspel. Vi får stänga in oss på vår kammare för att umgås med vår Herre. Vi får leva i bönens gemenskap och vi får leva med bibeltexterna. Vi får låta oss helt fyllas av Guds närvaro och känna hur heligheten omsluter oss. Vi får mötas till gudstjänst och nattvardsfirande och leva i gemenskapen med andra kristna. Gemensamt får vi vända oss mot Gud och tillsammans får vi vänta på Hans tilltal till oss.
Sedan går vi för att leva i tjänst för andra. Vi får leva med de stora politiska frågorna, engagera oss i våra grannars problem och glädjeämnen. Vi får besöka våra sjuka vänner och ge den som behöver en hjälpande hand. Till allt detta får vi näring ur gemenskapen med Gud i bön. Att leva helhjärtat i gemenskap med Gud är inte ett krav utan en förmån.
Texterna vi läst idag talar allvar till oss. Gud har höga förväntningar på oss och på vårt sätt att leva. Men allt är inte bara krav. Nåden och kärleken är ständigt närvarande. Gud erbjuder sig själv till oss. Och vi får ge oss hän till honom.
Det ger oss möjligheten att leva i denna svåra balansgång. Vi kan se ansvaret i ansiktet utan att förskräckas och tyngas ner. Vi vet att det finns en uppsjö av kärlek och omsorg bakom allt detta som kan upplevas som idel krav. Och, så som det lilla barnet kastar sig i sin förälders armar i full förvissning om att bli mottagen, Så kan vi helhjärtat satsa oss själva i tjänst för Gud och för våra medmänniskor i full förtröstan om att Gud tar hand om oss.
 
Kristina Färdeman