meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Hängiven andlighet

2005-03-13   
 
Hängiven andlighet
Ja, så står det som rubrik för ett av de åtta kvalitativa särdrag som kännetecknar växande församlingar. Enligt det material, vi jobbar med i NFU - Naturlig FörsamlingsUtveckling.
Jag tror att många församlingar och enskilda, som gått in i detta projekt, NFU, gör det och har gjort det, med en bön och en längtan efter att hitta en linje i sitt eget liv som präglas av sund andlighet. Likaså att den lokala församlingen liksom hela vårt folk behöver hitta tillbaka till de livskällor, som tidigare generationer i så hög grad funnit. Vi kan känna med Fjodor Dostojevskij som utropade sin längtan angående det ryska folket: "Giv vårt folk evangelium, annars dör det". Vi är trötta på ord, vi är trötta på överord, vi är trötta på skyar som inget vatten ger. Vi längtar efter en andlighet med substans, med kraft att ge mening och mål och som i god mening är smittsam.

I. Vad är andlighet?
1. Andlighet kan stå för väldigt mycket. De senaste decennierna har vi hört mycket om den s.k. nyandligheten, som kan innebära nästan vad som helst, såsom TM, scientologerna, spådom, horoskop, fetischer och amuletter mm. mm. .Andlighet är att vända sig till något som man menar finns utanför eller inne i människan, något djupare och något gudomligt, något som kan ge vägledning. En andlighet som oftast skor sig på människors längtan och behov.
Givetvis är det inte denna form av andlighet jag vill lyfta fram idag.

2. Den sanna goda andligheten hör samman med tron på Gud som Skapare, Jesus Kristus vår Försonare och Frälsare och den helige Anden, som vill vara nära den som söker och längtar. "Nalkas mig, så ska jag nalkas er", säger Herren. Biblisk andlighet handlar om människans erfarenhet av att "när två eller tre eller fler är samlade i Jesu namn, där är Jesus mitt bland dem. Han lönar dem som söker honom. "När den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft att bli mina vittnen...", sa Jesus.
Tydligt är, att biblisk andlighet hör samman med en personlig relation med Jesus. Paulus var en levande och hängiven lärjunge och apostel. Han beskriver sitt andliga liv i termer: "Nu lever inte mer jag, utan Kristus lever i mig". Självklart levde han ett liv i sin kropp, han var tältmakare, han sov, han åt etc, men hans liv var i så hög grad präglat av Kristus i honom, en andlig gemenskap sprungen fram ur mötet med den uppståndne på Damaskusvägen. Detta andliga liv utvecklades genom att Paulus lät sig gripas och hänföras, lät den helige Anden inspirera och påverka tanke, ord och gärning. "Nu lever Kristus i mig.
Det blir en avgörande fråga för oss inför vår andlighet. Har vi del i denna personliga andliga gemenskap med Jesus? Det frågas inte efter duktighet och präktighet utan det handlar om öppenhet och att vara vänd till Jesus. Har vi ett andligt liv, som präglas av sparlåga, för att det inte ska slockna, eller vågar vi hänge oss åt Herren Kristus?
Paulus säger till församlingen i Rom: Anden vittnar med vår ande, att vi är Guds barn". Kristendom kan aldrig och får aldrig förkrympas till en lära eller ett beteende. Det är mer än så. Det är när en människa lever i Kristus och Kristus får fria händer att leva i oss genom den helige Ande som vi förvandlas och blir Guds levande barn.
Naturlig FörsamlingsUtvekling beror inte främst på renlärighet eller en fullfjädrad liturgi. Det handlar framför allt om att vi blir tända- brinnande. "Att göra sin plikt" står oftast som motpol till andlig hängivenhet. Det vilar ett tungt pust över det. Det lockar inte till efterföljd. När människor säger, att jag kan inte bli en kristen för jag klarar inte av att leva som ni i kyrkan gör. Ja, då är det framför allt pust och plikt, som man sett. Vi behöver utbe oss vishet hur barn och ungdom och andra som kommer i kontakt med det kristna budskapet ska delges tron. Andan, atmosfären i hemmet och vid köksbordet liksom relationerna människor emellan i kyrkan är avgörande liksom på arbetsplatsen. Finns det en omsorg och kärlek till varandra. Finns det en förväntan inför gudstjänsten? Den andan är lockande! Den tid man använder i bön och bibelläsning kommer i andra hand i jämförelse med att bön och bibelstudium är inspirerande upplevelser av andlig kvalitet.
Är hänförelsen och hängivenheten i sig en garant för sanningshalten i ett budskapet? Nej, måste vi konstatera. Det finns grupper och sekter med oerhörd entusiasm mitt i vrångheten, som har stora framgångar numerärt sett. Troligen är det hängivelsen som orsakar framgången. Renlärigheten ger i sig ingen tillväxt.
Om vi inte lär oss att leva ut vår tro och berätta vad Jesus betyder för oss i vardagen liksom i livets helhet, med en smittande entusiasm får vi ingen tillväxt. Inget kan ersätta en hängiven andlighet och tro.
Hur nära ligger hängivelsen fanatismen? De kan säkert tangera varandra, men i en gemenskap, en församling är det viktigt att lyssna på varann, att vi använder den andliga erfarenhet som finns, så vi visar varann rätt, om det drar iväg åt fel håll.

II. Hängiven andlighet ser vi spår av hos Maria. Vi läser Luk.1:39,46-49
Den kvinnan som möjligen har gett namn åt denna kyrka och församling, är ett uttryck för en hängiven andlighet.

1. Viljan att söka Herrens vilja med sitt liv. "Se jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt". Det uppdraget Maria fick behöver aldrig göras om. Maria står som en inspirerande gestalt för alla tider. Överlåtelsens människa. Här är jag. Gör du Gud med mig vad du vill. Jag böjer mig för din vilja, du vet vad som är bäst för mig. Guds vilja med ditt liv är inget hot, utan det är Guds välsignelse.

2. Maria lever i lovsång. "Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare". Om än alla besvärligheter kan komma över vårt liv, så finns det ändå skäl till lovsång, när vi tänker på och lever i Herren.
Till Filippi-församlingen skrev Paulus: "Gläd er alltid i Herren, åter säger jag er: Gläd er i Herren". Tänk vad lätt det är, när perspektiven förkrymps att det blir ack, ack, ack istället för tack, tack, tack. Håhåjaja istället för halleluja!

3. Maria drog inte benen efter sig i någon vägran och trotsmentalitet, i ett tungt plikttänkande utan bibeln berättar: "Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd, där Elisabeth var". Maria bars av en hängiven andlighet i den uppgift hon förts in i.
III. Hängiven andlighet kan ha att göra med Andens gåvor, enligt 1Kor 12. 9 st gåvor.
Att tjäna med profetia, tungotal, helandets gåvor mfl är viktigt, men frågan är, om det inte framför allt förutsätter Andens frukter. Sångförfattaren Emil Gustafsson gav oss orden "Ej dina gåvor heller har värde utan dig, blott du mig tillfredsställer, blott du är nog för mig. Som hjorten efter vatten jag längtar efter dig. Med Andens hela fullhet, o Gud, välsigna mig".
Paulus skriver till Galaterna om Andens nio frukter, karaktärsdanande frukter, mejslade fram i en personlighet genom att leva i Kristus. De är omistliga.
Sug på orden: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning.
Bilden av den växande församlingen ser vi för vårt inre öga. Vår bön blir: Gör det igen! Berör oss med din helighet! Tag oss i besittning med din gode helige Ande. Låt de korta år, som är vårt liv få präglas av dig, Jesus! . En andlig hängivelse genom kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Det är det världen ropar efter. Det är det församlingen åter behöver uppleva. Det är det du och jag behöver erfara i vårt eget liv!
Amen
 
Jörgen Ånfors