meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Prövningens stund

2015-02-22   
 
Matteusevangeliet 4:1-11

Gud har ett annat perspektiv på tid än vad vi människor har. Vi har ofta så bråttom. Jesus som vi möter i dagens text har hunnit fylla ungefär 30 år och än så länge har han hållit en rätt så låg profil. 30 år är en lång tid, men uppenbarligen behövdes denna förberedelsetid, även om vi inte får veta vad det var som hände i bakgrunden under alla dessa år. Men någonting var det och nu börjar det sakta. När man läser i Matteus berättelsen som finns några rader före dagens text så ser man att Jesus just har blivit döpt av Johannes och när Jesus kommer upp ur vattnet kommer Anden ner över Jesus och förkunnar att han är Guds son. Snart börjar Jesus att undervisa och bota människor. Snart. Men först behöver Jesus bestå ett prov. För det driver Anden Jesus ut i öknen. Där får Jesus stanna i 40 dagar och 40 nätter, i nästan sex veckor. Vid slutet av denna tid, när Jesus är som svagast och kanske inte är så alert längre, då kommer frestelserna. Och det är rätt så typiskt. När är vi mest benägna att göra dåliga val i våra liv? Det är oftast när vi är stressade och trötta. När livet känns jobbigt eller när vi är arga. Ibland krävs det lite ansträngning, ett extra steg för att göra bra val, att vara varsam och att undvika att falla för frestelser. Att göra bra val är någonting som vi kan träna upp och då blir det lättare att göra det automatiskt även om vi inte är så alerta.

Vad var det nu för frestelser som Jesus utsattes för:

"Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd". Jesus hade fastat i nästan sex veckor och han var hungrig. Han måste han varit i stort behov av mat och kanske längtat efter just en bit bröd. Jag tror att Jesus hade kunnat förvandla stenarna till bröd, annars hade det inte varit någon frestelse. Däremot tror jag inte att det hade varit principiellt fel att förvandla sten till bröd. Jesus förvandlade senare i sitt liv vatten till vin. Felet ligger i motivationen. Det var fel anledning att göra det. Även en i princip bra sak kan vara fel om man gör det av fel anledning, med fel motivation: När jag läste juridik i Tyskland hade jag en klasskompis. Vi bodde i samma hus och tyvärr hade vi svårt för varandra. Jag upplevde det som om jag ofta hamnade i underläget och jag visste inte riktigt vad jag skulle kunna göra åt det. En vacker dag pratade jag med en väninna om det. Hon läste psykologi. Hon förslog att jag skulle kunna börja ge min kollega presenter, någonting som hon verkligen gillade. Då hade jag med jämna mellanrum kunna påminna henne om detta. Kanske anklaga henne vid några tillfällen att hon inte visade tillräcklig mycket uppskattning för mina gåvor, ge henne dåligt samvete. Jag gjorde inte det men det var under detta samtal som jag insåg att min motivation är viktig. Det hade varit hel fel anledning att ge bort någonting. Det är inte alltid så uppenbart när vi drivs av tveksamma motiv. Just därför är det viktigt att vi då och då vågar stanna upp och vara självkritiska och granskar våra motiv: Varför gör vi vad vi gör?

Den andra frestelsen som Jesus utsätts för handlar om att sätta Gud på prov. "Om du är Guds son, så kasta dig ner från muren". Ibland är det nödvändigt att lämna sin trygghet, ta risker och våga ta ett steg ut i det okända. Jag hade inte blivit pastor om jag inte hade vågat ta ett steg ut i det okända. Och lite grann kändes det som om jag kastade mig ner från en mur. Och när Jesus kallar sina lärjungar så lämnar de sina familjer och sin sociala trygghet för att följa Jesus. Det är inte fel att ta risker och sätta sin tillit till Gud. Också här är det motivationen som gör skillnad: Varför gör jag det jag gör? Gör jag det tillsammans med Gud och därför att jag litar på Gud? Eller gör jag det för att testa om Gud verkligen är med mig? För att sätta Gud på prov och därmed visa att jag inte riktigt litar på Gud? Tillit är ingenting som sker på en gång, utan den växer sakta fram och behöver ibland upptäckas på nytt. Ibland har vi behov av att få bekräftelse, få känna att vi blir sedda och älskade. Det gäller alla relationer, också vår relation till Gud. Men det finns bättre sätt att få denna bekräftelse än att försöka provocera fram den. Man kan be om den och ibland blir vi bönhörda. Det som är mest allvarligt med den andra frestelsen är att man försöker vända på rollerna: att det är jag som vill bestämma och Gud ska följa efter och göra det jag vill. Det fungera inte.

Båda frestelser börjar med "om du är Guds son". Men vem ska Jesus visa det för? För Gud behöver vi inte bevisa någonting. ”Visa om du verkligen är det” är en manipulativ utmaning. Den talar direkt till vår osäkerhet och den som utmanar tar sig rätten att bedöma mig. Att manipulera och att skapa och utnyttja osäkerhet är mekanismer som inte kommer från Gud. Ibland utmanar man sig själv: Att vilja bevisa någonting för någon annan, kanske någon som man inte ens gillar, kan vara frestande: Vem har inte någon gång tänkt när man har blivit sårad att en dag, minsann, en dag då ska jag visa honom eller henne. Men när man tänker efter så blir det nästan lite absurd om man gör någonting för någon som man inte ens gillar.

Man kan enkelt motverka sådana manipulationer genom att skapa trygghet. Trygga människor låter sig inte så enkelt manipuleras. Här har församlingen en viktig plats. Vi kan stärka och uppmuntra varandra och i bästa fall får var och en tillfället att bidra med det man kan. På så sätt får man visa vad man kan, men man gör det under positiva tecken och man bidrar till en helhet. Det är så det ska vara i min drömförsamling. Där man ser varandras styrkor och där man stöder och uppmuntrar varandra. Då blir det en resurs att vi är olika, även om det skaver lite. Jag tycker att det är vackert med tulpaner men om det bara är tulpaner överallt och inga andra blommor då blir det lite enformigt och tråkigt.

Jesus tredje frestelse är ett erbjudande att få regera över hela världen. Och här lovar frestaren nog mer än vad han kan hålla. Det är bara när och så länge vi är villiga att samarbeta som han har makt. Och i slutändan är det Gud som står överst och har sista ordet. Ljuset är starkare än mörkret. Alltid. Men vi människor behöver bestämma oss för att tände ett ljus. Vi behöver välja, varje dag.

För att komma till slut: Ibland kan vi vara osäkra på hur eller vad vi ska göra konkret. Det är inte alltid så lätt att välja rätt, varken som enskild person eller som församling. Ibland behöver vi stanna upp och fråga oss vart vi är på väg, och kanske ändra riktningen något. Vi kan behöva granska våra motiv. Men vi är aldrig ensamma i denna process. Jesus är med oss. Vi har en levande och kärleksfull Gud vid vår sida. Alltid.
 
Petra Jonsson