meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Döden och livet

2015-09-20   
 
Joh. 11:17-44

Från tid till annan ändrar man i handboken där vi finner förslagen till textläsning för de olika söndagarna. Denna söndag hade tidigare några andra verser ur Joh. 11. Därför har jag idag gett er ett längre textutdrag som vi ska läsa nu:
När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.” Jesus sade: ”Din bror kommer att uppstå.” Marta svarade: ”Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.” Då sade Jesus till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Hon svarade: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.”
Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: ”Mästaren är här och kallar på dig.” När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där.
När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.” När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: ”Var har ni lagt honom?” De sade: ”Herre, kom och se.” Jesus föll i gråt. Då sade judarna: ”Se, hur mycket han höll av honom.” Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?”
Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: ”Ta bort stenen.” Den dödes syster Marta sade då: ”Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.” Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.” Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut” Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”
Av början av denna berättelse förstår vi att Jesus var god vän med det tre syskonen Marta, Maria och Lasaros. Han hade besökt dem i andra sammanhang och det verkar som om han bodde hos dem när han besökte Jerusalem. Nu har systrarna sänt bud till Jesus att Lasaros är sjuk. Det kan verka lite konstigt att han inte skyndar sig till dem när han får höra hur det står till med Lasaros. Istället dröjer han sig kvar där han är i två dagar, nästan som om han ville komma fram först när Lasaros är död.
De två systrarna är förtvivlade. Också här förstår vi att de känner Jesus väl. Båda två dristar sig till att kritisera Jesus för att han inte kommit i tid. ”Hade du bara varit här”, säger först Maria och sedan Marta till honom.
”Hade du bara varit här…”händer det att också vi säger till Jesus när livet är besvärligt.
Visst vore det fantastisk om vi kunde få tillbaka dem som dött ifrån oss. Dem vi saknar av hela vårt hjärta. Nog kan vi drömma om det. Men dagen text handlar inte om det.
Uppväckandet av Lasaros är ett tecken. När Johannes berättar om de under som Jesus gör kallar han dem för tecken. Det första tecknet är när Jesus förvandlar vatten till vin vid bröllopet i Kana. Johannes berättar sedan om ytterligare 6 under eller tecken. Uppväckandet av Lasaros är det sista tecken Jesus ger oss. För Jesu samtida var inte under något konstigt. Det är snarare ett tecken på att den som utför undret har de övernaturliga krafter han påstår sig ha. Johannes berättar om under leder till något viktigare. De är inte bara ett tecken på att Jesus har övernaturliga krafter. Det är ett meddelande och en hälsning från Gud. Ett tecken på vad Han vill med sin mänsklighet. Han vill leda oss från döden till livet.
Jesus har kommit för att sjunga oss åter till livet, säger Peter Halldorf i något sammanhang. Jesus har kommit för att sjunga oss tillbaka till livet.
Det finns tider i våra liv då vi känner oss mer döda än levande. Något besvärligt har hänt och det känns som om något har dött inom oss. Man kan ha del i döden fast man lever.
I 5 Mos. Berättas det om hur Moses förbereder sin bortgång. Han talar till folket och där säger han bl.a.: Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så att du och dina efterkommande får leva. Du skall älska Herren, din Gud, lyssna till honom och hålla dig till honom, ty detta ger dig liv, och du får leva länge i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder Abraham, Isak och Jakob.(5 Mos. 30:19)
Du ska välja livet säger Moses. Vi kan också ställas inför sammanhang där vi bokstavligt talat kan välja mellan liv och död. Varje dag översköljs vi av nyheter om krig och förödelse. Vi hör talas om alla de unga människor som tror att de tjänar mänskligheten genom att ansluta sig till ISIS eller andra terrororganisationer. De har verkligen stått inför valet mellan livet och döden och de har valt döden.
Idag när vi firar en böndag för fred känns det än mer angeläget att påminna oss om att vi alla står inför det valet. Vi slipper kanske att välja om vi ska döda någon eller ej. Men vi får varje dag bestämma oss för om vi vill stå i livets tjänst. Vi möter människors och vi får välja hur vi vill bemöta dem. Ger vi dem ett positivt bemötande eller medverkar vi till att de känner sig ledsna och nedslagna. Ger vi en hjälpande hand eller går vi förbi den som behöver oss.
Vår skatt har vi i lerkärl har vi läst i episteltexten. Det är en sanning som vi alla lever med. Vi lever ständigt med skillnaden mellan våra ideal och vår verklighet. Vi möter ständigt våra begränsningar. Det jag vill det gör jag inte, som Paulus utbrister. Men Gud visar att Han vill vara med oss varje gång vi väljer livet. Varje gång vi i våra handlingar avspeglar livskraften i att vara människa.
”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” säger Jesus till Marta. Och nu kommer vi till anledningen till att jag ville att vi skulle läsa också dessa verser idag. Marta svarar: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.”
Det dröjde ett tag innan Jesu samtid förstod att det var han som var Messias. Det dröjde också innan Jesu lärjungar förstod att de var ute och vandrade med Messias. Teologerna gör en stor sak av Petrus Messias-bekännelse, men här har vi Martas Messias-bekännelse, den som det inte talas så mycket om. För dem som stod runt omkring och lyssnade måste detta ha varit något oerhört. De var nog ense om att Jesus var en fantastisk talare och lärare. Men att han verkligen var Messias var något oerhört. Kanske har vi förlorat känslan för hur oerhört det var. Och hur viktigt det var.
Jesus är den som Gud har sänt till oss här på jorden. Han är Gud själv som vandrar mitt ibland oss.
Det viktiga samtalet vi bör föra med våra medmänniskor är då inte huruvida de måste tro på Jesu under eller inte. Det viktiga är att berätta för dem att Gud har hållit sitt löfte och sänt sin son hit till oss. Den Sonen som hjälper oss att leva våra liv. Så när vi står där mitt i våra liv, i det ena valet efter det andra. Då finns han där för att visa oss var det verkliga livet finns. Han hjälper oss att se skillnaderna mellan det som leder till döden och det som leder till livet. Han finns här för att sjunga oss åter till livet.
 
Kristina Färdeman