meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Jesu dop

2016-01-10   
 
”Man kan älska någonting trots att det inte uppfyller alla krav man har på det och trots att det inte kan göra allt som man vill att det ska göra. ” Och ibland behöver vi våga göra saker som andra kan tycka är konstiga, därför att det är rätt just för mig, just i den situation som jag befinner mig i.

Dessa två meningar skrev en god vän till mig för några dagar sedan. Och hon lade till, att det skulle kunna vara en bra början för en predikan någon gång. Hon råkade skriva dessa ord precis när jag hade tänkt att jag borde börja jobba med min predika och jag kan inte annars än att ta dem på allvar och börja min predikan med dem. Jag borde kanske lägga till att min vän inte är kristen. Hon är ateist. Ändå är det djupa och kloka ord och jag är övertygad om att hon talade profetiskt just i detta ögonblick, även om hon själv skulle ställa sig tveksamt till min verklighetsbeskrivning. Gud talar till alla människor och kan använda vem som helst för att föra fram ett budskap.

”Ibland behöver vi våga göra saker som andra kan tycka är konstiga, därför att det är rätt just för mig, just i den situation som jag befinner mig i.”

Bibeln är full av berättelser om människor som gör just det, som vågar göra saker som andra kan tycka är konstiga eller opassande. Till exempel faraos dotter som räddar livet på ett litet barn. Detta barn kommer senare i livet bli en av de viktigaste personer i Gamla testamentet: Moses. Fem av Bibelns böcker är uppkallade efter honom. Det är Moses som får de tio budorden av Gud och det är Moses som kommer att rädda sitt folk och föra ut det ur egyptiskt slaveri. Faraos dotter, vi får inte veta hennes namn, hon gör det som är rätt just då, även om det för andra kunde se ut som mycket märkligt. Det var ju hennes pappa som hade befallt att alla hebreiska gossebarn skulle dödas. Och när hon ser barnet i vassen så tänker hon genast att det måste vara ett av dessa barn som på något sätt kom undan. Men istället för att göra det som ligger närmast till hands, det som vore rimligast i hennes situation, nämligen att låta barnet vara eller överlämna det till vakter så att också det kunde dödas så bestämmer hon sig för att rädda livet på det. Hon väljer att trotsa sin far och ta hem ett dödsdömt barn, hem till palatset. Hon var nog inte medveten om hur stor hennes insats var och vilken betydelse den skulle få i framtiden. Hon vågade följa sitt hjärta och göra det som var rätt. Även idag finns det barn och familjer som är ute på farligt vatten och riskerar att dö och vi vet vad som är det rätta att göra och jag vill tro att vi som gemenskap aldrig ger upp att gemensamt försöka hitta lösningar.

Om vi tittar på den andra av dagens texter så möter vi Johannes döparen. Johannes är också en sådan människa som vågar göra konstiga saker. Han lever i öknen, iklädd i kamelhårmantel och äter vildhonung och gräshoppare. Och så uppmanar han folk med skarpa ord att omvända sig och döper dem i Jordan. Folk tyckte att han var konstig, ”att han var besatt” för att använda Bibelns ord. Om vi tänker modern församlingsutveckling, strategier och marknadsföring så finns det nog ingen konsult som skulle rekommendera en sådan strategi för att nå framgång. Om man verkligen vill vara framgångsrik och nå ut till så många människor som möjligt så borde man göra på ett helt annat sätt, skulle man tro. Man sätter sig inte i öknen när man vill nå folk, för att börja med. Istället borde man ju kolla vad det är folk letar efter, vad de vill ha, för att kunna svara på deras behov. Eller hur? Men folk kom, de strömmade ut i öknen för att bli döpta av Johannes. Trots att han gjorde som han gjorde. Eller kom de för att han gjorde som han gjorde? Människor kom för att Johannes gjorde det som var Guds vilja. Det är inte Johannes som drar till sig människor utan det är Gud som drar dem till sig och Johannes vågar vara ett verktyg i Guds händer.

Om det bara fanns ett enkelt sätt att få reda på Guds vilja, så kunde man ju helt enkelt göra det som Gud vill. Men ofta är det rätt så krångligt att få reda på vad Gud vill och uppenbarligen är det så det ska vara. Vi ska inte vara marionetter eller nickedockor. Vi ska leva och använda vår fria vilja. Gud tvingar oss aldrig att göra någonting som vi inte vill göra. Men ibland får vi upptäcka att vi vill någonting som vi inte själv visste om att vi ville, och ibland sker det på ett sätt som vi inte hade valt själv om vi fick bestämma allt.

Jesus, vår största förebild, är också en människa som gör saker som andra kan tycka är märkliga. I dagens evangelietext börjar han med en märklig sak: Jesus låter sig döpas. Jesus dop är en sorts installationsakt och den markerar att det är någonting nytt som händer nu. Johannes döparen skulle bana väg för Jesus och Jesus låter sig döpas av honom, som om det vore tvärtom. Som om Jesus vore en av Johannes efterföljare. Jesus börjar sin karriär ödmjukt och erkänner det som den som har gått före honom har gjort. Men han stannar inte där. Han går vidare.

Jesus möter folk där de befinner sig och går in under deras villkor, under våra villkor. Han låter sig döpas som alla andra som längtar efter förändring. Och på det sättet fortsätter Jesus. Jesus söker sig inte till makteliten, han söker sig inte till människor som har pengar och inflytande och som skulle kunna finansiera hans resor och hans arbete för Guds rike. Dessa människor är så klart också välkomna att vara med, men det är inte de som är viktigast. Jesus börjar i andra ändan, han söker först Guds vilja och då ordnar sig allt det andra.

För att komma till slut: Jesus försöker nå människor, alla människor, var och en av oss och han möter oss alltid där vi är. Jesus går steg för steg även genom det svåraste, döden på korset. Vi får följa honom och hans exempel, och gå sakta steg för steg, även genom situationer som kan kännas ovant och obekvämt. Och förhoppningsvis leder oss varje steg vi tar närmare Gud.
 
Petra Jonsson