meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Nåd och tjänst

2016-01-24   
 
Dagens tema är ”Nåd och tjänst”. Nåd och tjänst är inte samma sak som tjänst och nåd. När vi vänder på ordningen och sätter tjänsten först, kan det lätt bli fel. Då kan vi börja tro att vi ska tjäna och slita och när vi inte räcker till så finns det nåd och vi är förlåtna för att vi är så odugliga. Det är just då det blir så fel. Det är Nåden som kommer först. Alltid. Vi är älskade av Gud, utan att ha gjort någonting för att förtjäna det. Vi alla, var och en av oss, vi är älskade av Gud för vår egen skull. Som ett barn är älskad av sina föräldrar, i alla fall i de bästa av världarna. Barnet är älskad bara för att det finns. Gud älskar oss, därför att vi finns. Gud ville ju vårt liv och det är där allting börjar. Och så har Gud lagt gåvor i var och en oss och vill att vi ska använda dem, för att tjäna Gud, för att tjäna kärleken. Och först då kommer tjänsten in.

Men dagens evangelietext säger ingenting om nåd eller kärlek. Texten talar bara om tjänst. Däremot är vår text inbäddad i en särskild situation och man behöver läsa texten utifrån sitt sammanhang. Så är det nästan alltid: Något som man säger i en situation kan vara riktigt opassande i en annan situation Om vi rycker texter ur sitt sammanhang kan det lätt bli fel och vi missar vad den egentligen hade att säga till oss.

Om vi läser i Lukasevangeliet och läser några rader före vår text så ser vi att Jesus talar till sina lärjungar. Lärjungarna har fått smaka på hur underbart det är att få vara en del av Guds rike och de vill ha mer. Jesus talar om förförelser och om trons kraft och makt: ”Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni säga till trädet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.” säger Jesus strax före vår text. Direkt därefter kommer vår berättelse om tjänaren som får slita så hårt. Berättelsen är inte en uppmaning att slita ut sig, berättelsen är en varning, en sorts broms. Jesus talar inte till någon som befinner sig på botten och har tappat all hopp. Jesus talar till någon som har fått smaka på makt och hjälper dem att komma ner på jorden igen. Han påminner dem att det inte är deras egen förmåga som gör det möjligt att undren kan ske utan att det är Gud som verkar i dem. Lärjungar är bara odugliga tjänare, men Gud kan göra storverk och lärjungarna får vara en del av det. Vi alla är inbjudna att vara med. Vi alla är inbjudna att bidra med våra gåvor och våra förmågor.

Vi får inget tack när vi tackar ja till denna inbjudan. Det behövs inte. Att få tjäna Gud, att få vara med i en gemenskap är själva belöningen. Ibland kan det vara slitsamt att tjäna Gud, ibland är det glädjefyllt. Det är som att ha en riktigt god vän, eller när man har träffat sitt livs kärlek. Man gör mycket för en människa som man älskar och man gör det inte för att man vill ha ett tack och få känna sig duktigt. Man gör det för att det är så det ska vara, för att vi är vänner. – Det är vissheten av att ha gjort någonting viktigt som räcker och bär. Vi ser kanske inte alltid när någonting vi gör är viktigt. Små saker kan ha stor betydelse även om vi aldrig får reda på resultatet. Ett leende till en okänd människa kan vara det som behövs att denna orkar leva en dag till, eftersom människan plötsligt blev sedd av någon. Det är inte alltid det som syns mest som är viktigast. Oftast pågår det som är riktigt viktigt under ytan.

Jag vill avsluta min predikan med en ny tanke: Texten ger oss också ett svar på frågan hur vi kan få större tro: Svaret som vi får av texten är enkelt och svårt samtidigt: Svaret är: ”jobba på.” Ge inte upp. Gå på gudstjänster, läs Bibeln, be regelbundet dvs. prata och umgås med Gud, även om du inte upplever att du får några svar. Stanna upp och lyssna. Guds skriker sällan, oftast är det bara en öm viskning om att du är älskat. Prata med människor som du litar på om din tro och dina tvivel och var ärlig. Ge inte upp. Det kommer en tid där du får äta och dricka.
 
Petra Jonsson