meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN

2016-03-27   
 
Matt. 28: 1-20

”Jesus från Nasaret, en man ars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, han utlämnades efter Guds beslut och plan och ni lät laglösa spika fast och döda honom. Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle behålla honom i sitt grepp.” ”Hela Israels folk ska vara fast förvissat om att Gud gjort honom till Herre och till Messias, denna Jesus som ni har korsfäst.”
Så talade Petrus till folket på den första pingstdagen enligt berättelsen i Apostlagärningarna, och så fortsatte lärjungarna att tala. Denna Jesus som korsfästes, dog och som sedan uppstod, han är den utlovade Messias. Den som Gud hade lovat sitt folk sedan generationer tillbaka. Så predikade Petrus och de lärjungar som vandrat med Jesus. Så predikade Paulus på sina resor runt om i romarriket.
Detta är Guds stora löftesuppfyllande och ändå sker det så enkelt och obemärkt. Vi kan undra varför Gud låter det ske på detta vis. Han som har alla möjligheter i världen. Varför agerar han inte med pukor och trumpeter så att världen verkligen förstår att det är Gud som talar?
Genom kyrkoåret följer vi Jesu liv, alltifrån den enkla födelseplatsen i Betlehem, genom hans enkla liv i Nasaret och på vandringarna i Galliléen, fram till avrättningen som vilken kriminell som helst. Ingenting visar egentligen på att det är Gud själv som vandrar omkring här på jorden. Den som sysslar med evangelisationskampanjer eller vilka andra kampanjer som helst måste ju fråga sig hur Gud egentligen tänker. Allt hade kunnat sluta där, när Jesus tas ner från korset, om det inte hade varit för kvinnorna.
Vad hade hänt om kvinnorna hade gett upp och bestämt sig för att stanna hemma? Om de resignerat inför vetskapen om vakterna som bevakade graven och om den stora stenen som de omöjligt kunde rubba? Om kvinnorna aldrig gått till graven, hade vi då någonsin hört talas om denna Jesus från Nasaret?
De olika evangelisterna berättar lite olika om händelsen vid graven. Matteus lägger stor vikt vid att judarna låter försegla graven. Kvinnorna kan därför inte gå dit för att smörja kroppen och förbereda den som inför en begravning. Ändå går de dit, bara för att titta på gravplatsen. Där får de vara med om sin livsomvälvande upplevelse. De får se den uppståndne Jesus. Så får vi läsa om hur Gud fortsätter sin strategi. Hela berättelsen om Jesus handlar om hur Gud agerar från ett underifrån perspektiv. Allt utspelar sig i en vanlig, enkel miljö bland tämligen fattiga människor. Jesus predikar för, och umgås med, mäniskor som ingen jude skulle vilja beblanda sig med. Och nu, de som ska berätta för världen att Jesus har uppstått, är några kvinnor. Kvinnor vars röster aldrig blev hörda, de som inte kunde vittna inför domstolar, de ska nu tala om för lärjungarna vad som hänt. Jesus går inte direkt till lärjungarna i detta skede. Kvinnorna för vara vittnesbärarna.
Så sänder Jesus tillbaka dem till Galliléen, platsen där allting började. Men också bort från Jerusalem, symbolen för den etablerade judendomen med alla sina fariséer och sadducéer, skriflärda och överstepräster. Det är inte här som det nya ska börja. Det är i Galliléen, bland vanliga bönder och fiskare, som Jesus vill ge uppdraget till sina lärjungar.
Tillbaka upp på berget. Berget som genom hela bibeln är platsen där Gud och människa möts. Lagen gavs på Sinai berg och många viktiga delar av Jesu liv har utspelats på berg som Förklaringsberget, Saligprisningarnas berg och platsen för bespisningsundret. Så, för en sista gång får lärjungarna se sin Mästare. Han tar adjö av dem och försvinner från dem. Men nu är det inte en grupp ängsliga människor han lämnar efter sig. De kommer inte längre att gömma sig bakom stängda dörrar. Snart är det deras tur att gå ut i världen och berätta om allt de varit med om.
Och tack vare det sitter vi här i dag. Vi som vill följa denna mästare som levde för så länger sedan. Han levde, dog och uppstod. Och han lever idag.
Han finns här för oss. Och vi får leva med honom.

Så får vi alla delta i den bekännelse ni fått utdelat på en lapp.

Herre Jesus,
här är dina lärjungar
– dina sårade händer och fötter i dagens värld.
Ibland har vi varit de räddhågsna, stannat på avstånd,
bekymrade för vår säkerhet och rädda om vårt rykte.
Men du kommer oss nära, med friden och utmaningarna,
öppnar för våra möjligheter och gör oss fria.
Ibland har vi varit de tvivlande,
när bekännelsen är konfliktfylld, när trosvissheten lämnat oss.
Men du kommer oss nära och låter oss säga vårt hjärtas mening,
tar emot oss utan förbehåll och gör oss fria.
Ibland har vi varit de förvirrade känt oss långt borta från dig med frågor utan svar.
Så i väntan på din uppståndelse lyssnar vi efter din röst.
(tystnad)

Den uppståndne Kristus säger till oss:
”Min frid ger jag er
som fadern har sänt mig, sänder jag er!”
Vi är Kristi kropp låt oss fatta varandras händer.
(alla fattar varandras händer)

ALLA I VÅR RÄDSLA,
I VÅRT TVIVEL,
I VÅR FÖRVIRRING,
LÅT OSS FORTSÄTTA
DET ARBETE JESUS GJORDE
OCH BEGE OSS UT PÅ MÅNGA VÄGAR,
BEFRIADE OCH FÖRENADE,
I DEN UPPSTÅNDNES KÄRLEK.
 
Kristina Färdeman