meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Uppenbarelsens ljus.

2017-02-05   
 
Kyndelsmässodagen

Vi läser kyndelsmässodagens evangelietext från Luk 2:22-40, och tycker ni att det inte är så länge sedan ni hörde den texten, så kan det bero på att det är en text som föreslås läsas varje år, och inte endast vart tredje år. I många bibelutgåvor har texten rubriken Jesus hos Symeon och Hanna i templet.

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst (=Messias). Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.”

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
Amen.

Kyndelsmässodag! Vad är det för något? Det finns så många märkliga dagar under kyrkoåret. En del känner vi bättre till än andra.

Juldagen, långfredagen och påskdagen har nog de flesta hyfsad koll på. Kanske pingstdagen också. Men det känns som om milstolparna längs kyrkoårets väg mer och mer trängs undan och glöms bort.

Juldagen börjar bli en hemvändardag, då gamla kompisar träffas. På långfredagen ordnas bussresor till travtävlingar. Och påskdagen blir kanske en pysslig dag vid sommarstugan. Och pingst? Är det inte då man konfirmeras eller gifter sig?

Och nu kyndelsmässodagen. Till råga på allt finns det i regel två kyndelsmässodagar, om ni läser almanackan riktigt noga. I torsdags, den 2 februari, var det kyndelsmässodagen. Och idag, den 5 februari, är det också kyndelsmässodagen.

Det mysteriet har en enkel förklaring. Vi läste i texten att "När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren". Och "tiden" som avsågs i Moses lag var 40 dagar efter födelsen. Och 40 dagar efter jul blir den 2 februari. Det är då den egentliga kyndelsmässodagen är. Och den dagen har ingen namnsdag. Det står bara Kyndelsmässodagen, helt enkelt. Men den 2 februari är ingen helgdag, så sedan 1772 firar kyrkan i Sverige kyndelsmässodagen på söndagen mellan 2 och 8 februari. Och för drygt 100 år sedan hette den istället Marie kyrkogångsdag. Nog om det!

Men vad är det då som är så speciellt med denna dag? Ja, kyndel betyder ljus. Och så brukar det vara lite av nyfödda bebisarnas dag i kyrkan. För texten berättar ju om hur det lilla jesusbarnet bars fram i templet för att "helgas åt Herren". Men det är inte allt.

Det fanns i templet också en mycket gammal man, som väntat länge på att få se detta barn. Och när han fått se barnet, tackade han Gud för att han fått se "frälsningen som Gud har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna". Det var alltså Guds ljus i världen, som Symeon såg. Även en kvinna, Hanna, prisade och tackade Gud för detta barn.

Den här söndagens budskap är alltså att det barn man länge väntat på hade kommit.

Så poängen med kyndelsmässodagen, ljusets dag, är att fira att Gud har sänt sitt ljus till världen. Ljuset, som skulle komma, det är här nu!

Och ljuset lyser i mörkret. Det har vi hört många gånger i kyrkor och bönhus. Ändå kan vi tycka att mörkret är kompakt och härskar i världen. Krig och elände är det som dominerar nyhetsrapporterna. Och det är inget nytt.

Vi kan titta tillbaka lite på 1900-talet. Minns ni 1900-talet? När det började var Sverige ett fattigt jordbrukarland. Knappast någon hade sett en bil. Elektricitet var så gott som okänt. Men det nya seklet verkade tända ett hopp. 1901 tillverkade Scania den första bilen i Sverige. Hjul började snurra, och snart kunde man få ljus genom att vrida på en strömbrytare. Det var väl härligt!

Men snart blev det 1914, och världens första världskrig var ett faktum. Det spred sig till många länder, och mellan 10 och 20 miljoner människor miste livet i kriget. När freden äntligen kom 1918, ja då var det dags för spanska sjukan att under ett par år drabba i stort sett hela världen. Uppskattningsvis dog mellan 50 och 100 miljoner människor över hela världen av epidemin. Den officiella statistiken i Sverige anger bortåt 40.000 döda på kort tid.

Sedan kom det som så hoppfullt kallades det glada 20-talet. Och man nynnade på Ernst Rolfs refräng "Det blir bättre och bättre dag för dag". Men det blev det inte! 20-talet hann inte ens bli ett decennium långt innan börskraschen i USA spred depressionen över världen med konkurser, arbetslöshet och allsköns elände. Det förde Hitler till makten i Tyskland, och det andra världskriget, historiens blodigaste, var ett faktum. Mellan 50 och 65 miljoner människor fick sätta livet till, däribland ungefär 6 miljoner judar i förintelselägren.

Och det krigas fortfarande idag, även om vi efter andra världskriget hade en period av några decennier, då kriget i vår del av världen i huvudsak "bara" var ett "kallt krig", med uppladdning i form av kärnvapenkapprustning, styrkedemonstrationer och sån´t.

Jag pratade miljö och framtidsutsikter ett antal gånger på 1970- och 1980-talen. De stora hoten vi då såg framför oss var atomkapprustningen, befolkningsexplosionen, den hotande livsmedelskrisen, begynnande rasmotsättningar, oljekris och miljökris med bl.a. försurning av hav och skogar. Många av de problem är idag nedtonade eller rent av mer eller mindre lösta.

Idag är det terrorismen och klimathotet som vi ser som de stora hoten mot vår framtid.

Vad var det nu som var vitsen med kyndelsmässodagen? Jo, vi firar att det barn man väntade på för 2000 år sedan faktiskt kom till denna världen. Och om det barnet sa den gamle Symeon, att hans ögon har skådat frälsningen som Gud hade berett åt alla folk.

Så än en gång: poängen med kyndelsmässodagen, ljusets dag, är att fira att Gud har sänt sitt ljus till världen. Och det ljuset, det är här nu!

Varför är det då så mörkt i världen? Varför krigar man? Varför ser vi inte att vi håller på att förgöra vår jord?

Är det kanske möjligen för att det är sådan världen är? Egentligen!

Men inte kan väl Gud ha skapat en så grym och fasansfull värld? Var det inte en fin och god värld som skapades? Sa inte Gud, att det var gott, när allt var klart?

Jo, Gud såg att allt var gott. Men så var det det där med ormen och äpplet ni vet. Syndafallet. När människan försökte sköta världen efter sitt eget huvud, gick det som det gick. Vi ser resultatet varje dag och har gjort så i alla tider. Syndafallet fick genomgripande och ödesdigra konsekvenser för hela världen.

Visst kan vi hävda att allt är mycket bättre nu. Barnen kan köpa billiga importerade leksaker istället för att göra leksakskossor av grankottar och begagnade tändstickor. Vi kan köpa spännande maträtter från hela världen i närmaste butik och välja mellan minst två dussin kaffesorter. Vi kan semestra på andra sidan jordklotet och se live-sändningar från konserter och tävlingar i alla världsdelar. Och snart åker vi omkring i självkörande bilar.

Men kan vi skapa varaktig fred på jorden och vänskap mellan folkslag och människor? Det verkar inte så.

Men ändå: Till denna, av synd ockuperade, världen sände Gud sitt ljus. Inte som en världshärskare som med dekret och tvång skulle få alla människor i alla tider att bete sig rättfärdigt och vårda och på alla sätt måna om skapelsens fortbestånd.

Nej, Guds ljus kom till världen med erbjudandet om frälsning för alla folk. Och den teologiska facktermen frälsning kan väl på begriplig svenska närmast översättas med räddning. Men för att frälsningen skall komma den enskilde till del, står det till och med i Wikipedia, för att frälsningen skall komma den enskilde till del måste den tas emot. Och det står också att "Det främsta sättet att göra detta på, och som de allra flesta kristna betonar, är genom antingen tro eller genom tro och gärningar. Vad som läggs in i begreppet tro skiftar mellan olika kristna traditioner." Så står det i Wikipedia.

Så kyndelsmässodagen, likt många andra av kyrkoårets dagar, påminner oss om att vi i en mörk och destruktiv värld har möjlighet att ta emot det ljus Gud sände till världen. Och då är det väl så, att om vi tar emot Guds ljus, det vill säga tror, så händer något. Tro är på många sätt kopplat till gärningar. Att tro är att göra något. När vi tar emot frälsningen är det, som när vi tänder det lilla ljuset mot det stora ljuset i ljusbäraren. Det lilla ljuset börjar lysa!

Må vi få kraft och inspiration till att vara de ljus i världen, som så väl behövs. Och må vi bedja om hjälp att göra de gärningar, som du vill visa oss. Det är mörkt i världen på många sätt, idag som så många gånger tidigare. Och mäktiga kvinnor och män samlas till överläggningar om tillståndet i världen, idag som så många gånger tidigare.

Men Gud har sänt sitt ljus till världen. Räddningen, frälsningen, finns mitt ibland oss. Men den måste tas emot. Genom "tro" eller "tro och gärningar". Ju fler vi blir som tror, ju ljusare blir det i vår mörka värld.

Ta emot Guds ljus, du också! Och du som redan tagit emot det - släpp in lite till! Uppgradera, som det heter idag, uppgradera din tro och dina gärningar!

Gud välsigne dig - må ditt ljus lysa klart!

 
Arne Svensson