meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Den gode Herden

2017-04-30   
 
Den gode Herdens kärlek och omsorg Joh 10:22-30

Inledning

I söndagens texter är temat den gode herden. Johannes låter de judiska högtiderna ha en central roll i kapitel 5-11 i sitt evangelium. (en av judarnas högtider 5, judarnas påskhögtid, 6 Judarnas lövhyddefest 7). Och här i kapitel 10 tar han med en händelse från tempelinvigningsfesten (chanukka) som inföll i november eller december. Högtiden firas till minne av att man år 164 f.Kr., under ledning av den judiska prästsläkten mackabéerna, lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som hade vanhelgat templet i Jerusalem. I vers 27 läser vi: ”Mina får lyssnar på min röst och jag känner dem och de följer mig.” Som vanligt hämtar Jesus en bild från vardagslivet: fåren och herden. När Jesus sa dem här orden, fanns det får och herdar nästan överallt. Som så ofta pekar han på någonting som alla känner till och låter det vara utgångspunkten för ett samtal om andliga ting I Johannesevangeliet finns det flera ställen där Jesus berättar vem han är. Några av dom mest kända är: ”Jag är världens ljus, Jag är livets bröd, Jag är vägen, sanningen och livet”. Och i den här texten: ”Jag är den gode herden”. Vad betyder det att Jesus är den gode herden?

1. Känner sina får

”Jag känner mina får och de känner mig, och jag känner dem” (v14, 27). Ett av våra djupaste mänskliga behov är att vara igenkänd. ”Jag är den gode herden och jag känner mina får, och mina får känner mig”, säger Jesus. ”Känna” är här långt mer än att känna till, eller vara bekant med någon. Att någon vet vem jag är och vad jag heter. Och lite tidigare säger Jesus: ”fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn”. Jag vet att man kan glömma men jag brukar försöka hitta på något sätt att lära känna era namn. Men i höstas när jag fick att flytta hit blev det lite jobbigt. Till exempel: I kyrkan minns jag att det fanns fyra Birgitta, eller Solveig Jag vill bara framhålla att Jesus är annorlunda. Han säger att han känner oss vid namn. Han vet vilka vi är: att han känner till alla våra svagheter och styrkor. Ger sitt liv för fåren. Jesus säger också: ”Jag ger mitt liv för fåren”. Johannes säger i sitt första brev: ”Den som säger: ’Jag känner honom’ och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom” (1 Joh. 2:4). Det är kärnan i evangeliet som vi hela tiden måste återvända till. Förlorar vi den, ja har vi förlorat allt.

2. Älskar sina får

”Den gode herden ger sitt liv för fåren”, säger Jesus. Det är det yttersta uttrycket för hans kärlek och för den gudomliga kärleken enligt ordet: ”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son” (Joh.3:16). Skall vi förstå denna kärlek, måste vi tänka på att fåren som han gav sitt liv för inte var några snälla, fridsamma tamdjur. De var får som ”gick sin egen väg” (Jes. 53:6), trotsiga och upproriska får. I själva verket älskar vi att leva för oss själva, vi älskar att gå våra egna vägar och bryta Guds bud. Fåren är blinda: de ser och tror inte alls att de är i djävulens våld och slavar under synden. Det är deras stora olycka. Men Jesus såg det: ”Rivna och slagna, som får utan herde”, sade han en gång, när han såg ut över folkskarorna runt omkring sig (Matt 9:36). Gode Herden älskar fåren. Trots att fåren har gjort uppror mot Gud och blivit morrande vilddjur, så älskar han dem. Han blev människa för deras skull, blev själv ett får bland de vilda fåren. Han tog på sig deras synder och gav sitt liv till försoning för dem för att de skulle återfå livet med Gud. Hans hjärta värkte av förbarmande över de vilsegångna, rivna och slagna fåren. Den gode Herden väntade inte på att fåren först skulle göra något, bättra sig, visa sin goda vilja eller något sådant. Därför står det om honom: ”Medan vi ännu var svaga, dog Kristus i ogudaktigas ställe … Kristus dog i vårt ställe medan vi ännu var syndare … Medan vi var Guds fiender blev vi försonade med Gud genom hans Sons död (Rom. 5:6, 8). Den gode Herden kastade sig mellan vargen och fåren för att rädda dem. Och vargen som gav sig på Guds Son fick snöpligt bita i gräset, medan den uppståndne Jesus blev ”den store herden för fåren”. Salig är den som låter sig finnas av denne Herde och tror vad han säger: ”Lämna din fångenskap och ditt slaveri! Du är fri, fri från syndens skuld, fri från syndens tyranni. Dina fiender, djävulen och döden, är besegrade. De har inte längre rätt att plåga, fördöma och fördärva dig längre. Du är fri!

Avslutning

Där är Jesus vårt främsta föredöme. Jag vill avsluta med att läsa några verser ur Hesekiel 34 som talar om godheten hos Herren vår herde och hur han vill leda oss. ”På ett gott bete skall jag driva dem i vall. Deras ängar skall vara på Israels höga berg. Där skall de få komma till ro på härliga ängar. Saftigt bete skall de finna på Israels berg. Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.” (Hes 34:14-16). Vi har en herde som känner sina får, ger sitt liv för fåren, enar sin hjord och som leder oss.
 
Rimon Murad