meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Namnet JESUS

2006-01-01   
 
Nyårsdagen Luk.2:21 Namnet JESUS Inledning: Med stor sannolikhet betyder namnet Jesus mycket för oss alla. Det är förknippat med en person, som är evangeliernas centralgestalt, dess kärna och stjärna, till vilken mänskligheten har satt sitt hopp. Att börja ett nytt år i Jesu namn, dvs efter hans vilja är det största och rikaste vi någonsin kan göra. Vi gör det som en bön: Herre Jesus låt 2006 bli ett år efter din vilja. Vi gör det som en bekännelse: Herre, Jesus, jag bekänner mig till dig och överlåter mig åt din vilja.
Det är lätt att konstatera, att det inte går att jämföra Jesusnamnet med andra namn. Jesus namnet höjer sig över alla andra namn.
Jesus har något att ge och tillföra mänskligheten. Han har något av hopp, tillförsikt och frälsning att ge. Det är inte möjligt att vara likgiltig inför honom. Jesus engagerar. Jesus står i händelsernas centrum både för tillbedjare och för fiender. "När alla andra namn förbleknat, står dock namnet Jesus kvar. Dess purpurglans skall hela evigheten stråla lika underbar. Namnet framför andra namn är Jesus, ej skönare på jorden fanns. Ty intet annat namn kan giva frälsning, intet annat namn än hans". Evangeliernas Jesus är den suveräne!
1. Barnet som föddes i Betlehem, enligt vår tideräkning år 0 fick namnet Jesus. Tydligen gick det så till, allt enligt judisk lag, att han som gossebarn fördes på åttonde dagen de tio km från Betlehem till templet i Jerusalem för att omskäras och för att man skulle frambära tackoffer.
Omskärelsen var då som nu tecken på Guds förbund med sitt folk Israel.
Namnet Jesus kommer från ett namn i den judiska historien, hebr Joshua, betyder Herren frälsar, även Gud älskar. Det var Joshua som ledde Israels barns intåg i Kaanans land. I den meningen var Josua Israels barns räddare.
Om du säger "JESUS", så märker du att det är ett fonetiskt mycket starkt laddat namn.
2. Namnet var förutbestämt i himlen!
Enligt Mt 1:21 berättar ängeln, att Maria ska föda en son, och "du ska ge honom namnet Jesus, ty han ska frälsa sitt folk från deras synder". Det var ingen tillfällighet, ingen plötslig nyck. Namnet var utvalt och förankrat i himlen. Halleluja!
3. Det berör alla. Vi skriver årtalet 2006, dvs efter Jesu födelse. Det är något som muslimer, buddister, ateister, ja alla dagligen skriver och daterar med, oavsett deras tro Det berör alla.
4. Det har varit den fasta punkten i tillvaron under 2000 år och är fortfarande så för otaliga människor. Vi sjunger: "Om jag ägde allt men icke Jesus, vore livet värt att leva då? Kunde väl mitt hjärtas oro stillas med de ting, som dock till sist förgå? Om jag ägde allt men icke Jesus, vore vinsten värd en livslång strid? Är väl jordens glädje värd att nämns mot en enda stund av Jesu frid?" liksom "Se, Jesus är ett tröstrikt namn och i all nöd vår säkra hamn. Vi genom Jesus får Guds nåd och finner på det bästa råd". Endast ett litet litet utdrag ur vår rika sångskatt om Jesus.
I. Namnet Jesus intresserar
1. Jesu vänner. De har satt sitt hopp till honom. De har sagt och känt med Petrus: "Herre, till vem skulle vi gå. Vi tror och förstår att du, Jesus, är Guds helige". De har i tro kastat sig ut på 70.000 famnars djup, och funnit att tron på Jesus bär.
Den kristna församlingen lider, strider och segrar med Frälsaren. Paulus beskriver församlingen som en kropp, där Kristus är församlingens huvud. Det talar om närhet och beroende.
Paulus sa på sin ålders höst: "Jag vill lära känna Kristus, och få del av uppståndelsens kraft" Det finns något som drar Jesu vänner till Jesus. Varför går vi till Guds hus, kanske söndag efter söndag? Jo, därför att budskapet om Jesus berör djupa skikt i vårt väsen, Jesus bor i hjärta och sinne. Han skapar ett livsrum att leva i. "Kristus i mig och jag i Kristus".
2. Den likgiltiga hopen intresserade sig också för Jesus men med andra skäl. Det fanns säkerligen under de vandringar Jesus gjorde i Galileens bygder en skara som mest var intresserade av sensationer. Man sökte bröd och skådespel, under och tecken istället för Jesu person, och Jesu budskap. Är det inte så också i vår tid? Ortstidningen frågar inte efter Vägen Sanningen och Livet i Jesus Kristus utan efter om det skett några sensationella händelser i våra kyrkor, några nyheter. Man söker efter det som kan klia folk i öron och ögon.
Många står på avstånd, passiva och rädda för att komma för nära livsfrågorna.
Dåtidens fariséer och sadduceer ville gärna diskutera religion med Jesus, men var inte intresserade av frälsningen i Jesusnamnet. Många i vår tid nöjer sig med diskussionen om Jesus, adventsstämningen och julsångerna, men tycks vara ganska likgiltiga inför Jesu verkliga budskap och ärende, inför Jesus själv, om vilken ängeln sagt "han ska frälsa sitt folk från deras synder".
3. Jesu fiender. I Mt.2:7-8 läser vi hur Herodes i hemlighet frågar ut de vise männen, när stjärnan visat sig. Han ville ha underrättelse för att, som han sa, "även jag kan komma och tillbe det". Vad som låg i denna vilja fick de gossebarn i Betlehem, som var under två år erfara, när Herodes med sina soldater slaktade och dödade. Från dessa händelser har vi menlösa barns dag eller som det nu heter Värnlösa barns dag. Herodes borde inte behövt vara rädd för ett barn, men han förstod säkerligen att Jesusbarnet var mäktigare än han.
Förstod Ingemar Hedenius , som ju var en galjonsfigur i tro och vetande debatten. Kan man hata, arbeta emot, spjärna mot udden mot något som inte finns?
Eller Ingmar Bergman, som i sina filmer i mångt utför en brottningskamp med sin faders Gud? Vad rör sig i Ingemar Bergmans inre? Vad rör sig i kaxiga gudsförnekares sinnen, som i krislägen vänder sig till honom , som beskrivs som all trösts Gud? Anar man i ärliga ögonblick, att det Jesus står för är något mer, något okränkbart, något heligt?
II. Namnet Jesus enar
1. Jesu verkliga vänner, Joh.17:21 I sin översteprästeliga förbön ber Jesus: "Jag ber att de alla skall var ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig". Det finns en kraft, som drar Jesu sanna vänner till varandra med Jesus i centrum. Vi kan ha olika uppfattningar i lärofrågor. Trots det finns oftast en varm gemenskap mellan församlingar och samfund liksom i den lokala församlingen. När vi ser på varandra med Jesu ögon, då upptäcker vi att vi hör samman med Jesus och med varandra.
Det har hänt mig några gånger i livet, att jag mött människor med en kristen tro utan att med ord kunna samtala på deras språk. Det har räckt, att bekänna med en viskning Jesus, för att vi upptäckt vårt syskonskap. Jesusnamnet enar Jesu verkliga vänner.
2. Jesu fiender. Fariséer och sadducceer var inte vänner normalt. Oftast kom de i ideologiska konflikter, men i mötet med Jesus fick de gemensamt mål för sin strävan. Jesus gick emot deras planer, hotade deras religiösa ställning i landet. Därför ska Jesus röjas ur vägen. Därför Golgata. Jag minns den unga flickan som lämnat sig åt Gud i väckelsemötet. Jag minns också sorgen hos hennes far, som berättade att de gamla vännerna varje dag fanns på plats vid hemmet för att hon inte skulle kunna fortsätta på den vägen.
III. Namnet Jesus söndrar.
1. Här uppdagas en sida av verkligheten, som kan skära rakt igenom hem och familj, släkt och bygd. För några har Jesusnamnet blivit frälsande och dyrbart. Livets största erfarenhet och skatt.
För andra gäller likgiltighet och avståndstagande, ja t.o.m. fiendskap. Hur kusligt det än låter, så stämmer Jesu ord: "Jag har inte kommit för att sända frid, utan svärd", dvs söndring . Det kan finnas en stor mur mellan makar i hemmet, mellan föräldrar och barn, mellan syskon- allt beroende på vårt förhållande till Jesus. Det skiljer oss åt. Vi kan ha en fin gemenskap på många plan, men när vi närmar oss de djupa, viktiga frågorna om livet och tron på Jesus, ja, då finns ofta ett oöverkomligt svalg.
2. Det söndrade judafolket. Några trodde på Jesus, andra förnekade. En tid vågade Jesu fiender för folkets skull inte gå emot honom. De bidade sin tid. Det kom en tid då de många vände Jesus ryggen och ropade "korsfäst korsfäst".
3. Det är viktigt att konstatera, att det är naturligt att det blir en gränsdragning: Är Jesus Vägen, Sanningen och Livet. Kommer ingen till Fadern utom genom Jesus, ja då är förnekandet av honom lögn, vilsenhet, död och mörker.
IV. Namnet Jesus frälsar
1. Inför Stora Rådet är Petrus frimodig och undervisar dåtidens religiösa ledare: "Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himmelen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta". Apostlarna var tuffa och frimodiga att hävda Jesu totala anspråk på biblisk och verklig frälsning.
I denna fråga behöver vår tids kristenhet besinna Guds ord. Det är lätt att i vår tid slira på kopplingen. Religioner, lika lite som kristendom som en lära och ett livsmönster frälser ingen. Det kan säkert ge en viss tillfredsställelse, men det är bara JESUS som kan frälsa. Alltför många lever och tror på devisen, att var och en blir salig på sin tro. En del tror t.o.m. att det står i bibeln, men det är lögn.
2. "Var och en som åkallar Jesu namn ska bli frälst". Den uppriktiga bönen, kommen från vårt hjärta, vår personlighets centrum, om syndernas förlåtelse ger evigt liv, biblisk frälsning.
Avslutning: Namnet Jesus, himlens hälsning, I det namnet fann jag frälsning, vilket dyrbart frälsarnamn. Det är därför det är så viktigt att i liv och ord förkunna Jesusnamnet inför det nya året. Skriv det över ditt liv med allt vad det kan innebära: en radikal frälsningsupplevelse med livsomvandling som följd, en överlåtelse till ett mer helgat liv, där Jesus får fria händer i vårt liv. Frank Mangs sjöng och bad ofta: "O att bli lik dig, Frälsare dyre, det är min bön, min längtan idag. Gärna jag vill försaka all världen. Ty att dig likna, det älskar jag.
 
Jörgen Ånfors