meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Helgonen

2017-11-04   
 
1. En dag med blandade känslor

Alla Helgons dag är en dag med blandade känslor. Det är en dag då vi minns våra kära som redan finns hos Herren. Vi påminns om deras liv och om det som de har betytt eller kanske fortfarande betyder för oss. Vi tänder ett ljus till deras minne, vi hedrar dem i tystnad och i bön och vi låter oss påverkas av deras minne. Att en sådan dag finns i kyrkoalmanackan betyder att vi, på något sätt, känner att vi fortfarande formar, tillsammans med dem som vi kallar helgon, en gemensam skara, Guds folk. Det blir också ett tillfälle för oss att få vittna om ett liv, ett liv som ingen annan kan förklara, utom vår Herre Jesus. Det handlar om vårt hopp för framtiden, en framtid som ligger långt borta men som också är nära oss. I detta hopp vilar vi, alla kristna. De som saknar det har ingenting att hålla i. Vid prövningsstunder blir de svaga och förvirrade, eftersom livets slut här på jorden betyder ett kaos för dem. De står ofta där och tittar på oss. De frågar kritiskt och vill nästan inte förstå vad vi säger. De vill få ett materiellt bevis innan de tror på vårt budskap. De ser inte någon mening med sitt liv. De liknar det salt som har tappat sin kraft och som bara väntar på att kastas bort för att trampas av människorna En man, som var ateist, låg på sjukhuset och väntade på döden. Han sa till sin dotter: "Jag känner mig som ett skräp. Ni får snart bara kasta mig vart ni vill." Nej! Så ser inte den kristna slutet av sitt jordiska liv. Ty vi är världen ljus. Vi är som en stad uppe på ett berg som syns av alla. Vi är inte skräp utan en lampa som lyser för alla, tack vare vår tro och våra gärningar. Det är det som gör att när man slutar leva här på denna jord blir man ett av alla helgon

2. Vilken plats har helgelsen i vårt liv? Helgelsen är ett av de allra viktigaste nytestamentliga begreppen. Det står vid sidan av två begrepp, som på ett särskilt sätt är knutna till den nytestamentliga frälsningsförkunnelsen: rättfärdiggörelse och pånyttfödelse. Enligt NT är det som dessa begrepp rymmer absolut nödvändigt för en människas frälsning. För att frälsas behöver man födas på nytt och leva tillsammans med Jesus. Därför får man inte heller skilja dessa begrepp från varandra. Medan rättfärdiggörelsen är en juridisk, rättslig akt och ett tillägnande av Kristi rättfärdighet är pånyttfödelsen ett meddelande om andligt liv. När man föds på nytt blir man en ny skapelse. På så sätt är helgelsen en "förnyelse", en "förening" med Kristus (Rom.8:29, 2Kor 3:18, Fil 3:7–12). Varken när det gäller rättfärdiggörelsen eller pånyttfödelsen kan det vara tal om grader. Det handlar inte om något som man är mer eller mindre Men själva helgelsen är en process som pågår hela livet. Den som är helig skall fortsätta att helga sig (Upp.22:11). l Hebreerbrevet står det skrivet: "Låt oss hålla ut i det lopp vi har framför oss." Det betyder att det finns olika perioder i livet, men vi måste fortsätta var resa, vi måste hålla fast i den kamp, det lopp som finns framför oss tills vi når målet. För den kampen kräver Gud helgelse (1Tess.4:3). Han har kallat oss att leva i helgelse och han har utvalt oss till helgelse (1Tess 4:7, 2Tess 2:13). Han helgar oss till hela var varelse (1 Tess 5:23)

3. Hur helgas man? Kristus är vägen till helgelse (1Joh.17:19). "Lat oss ha blicken fast vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare" står det i Hebreerbrevet. I honom är vi helgade (1Kor 1:2). Vi helgas genom hans offer (Hebr 10:10,29, 13:12). Vi skall vara heliga för att han är helig Helgelsen innebär också frukter: barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod, fördrag med varandra, förlåtande sinnelag (Kol 3: 12-13), kärlek, glädje, frid, mildhet (Gal. 5:22) vandring i ljuset (Ef.5:8), ärbart liv (1Tim.2:15) mm. Allt detta finns i det man kallar helgelse. Vi minns våra kära för deras kärlek, för deras godhet, för deras tålamod, för deras ödmjukhet, för deras barmhärtighet osv

4. En helg med hopp I dag sitter vi här med blandade känslor. Både kristna och andra människor i samhället hedrar sina kära. Ett hörs i våra öron: "Ni är jordens salt världens ljus en stad uppe på berget." Ett annat ord säger: "Tänk på honom (Jesus) som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet. Vi befinner oss här på denna jord med olika känslor. När vi tänker på våra kära som vilar hos Herren, kan vi känna sorg och saknad. Man kan fundera mycket, man kan bli trött och man kan även tappa modet, eftersom de är borta. De kan inte komma tillbaka. Vi kan inte se dem igen. De finns inte längre fysiskt. Allt detta kan kännas tungt och det kan bromsa vår kamp, vårt lopp. Men ordet säger: "Låt oss befria oss från allt som tynger och låt oss ha blicken fäst vid Jesus." På det sättet blir den här helgen med många känslor en helg med hopp om ett nytt liv som ligger framför oss. Amen!
 
Rimon Murad