meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Jasu dop

2018-01-07   
 
Matt 3:13–17

Att bli en kristen är ofta en process. Det går inte alltid att säga när exakt man började tro på Jesus. Det är inte så konstigt, även i större världsliga beslut som köp av ett hus eller en bil, så är det inte alltid man kan säga när man bestämde sig för just det huset eller den bilmodellen. Det är ofta ett beslut som växer fram, det finns dock ett exakt datum då man skrev under kontraktet och köpet blev officiellt. Dopet i vatten kan sägas vara en sådan ”officiell” handling där man bekräftar sin tro på Jesus. ”Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är borta. Se, allt har blivit nytt” (2 Kor 5:17). I texten från Matteus döps Jesus och det blir tydligt vem det är som tar ledningen efter dopet. I nästa vers ”fördes Jesus av Anden ut i öknen för att prövas” (Matt 4:1). Det blev ett skifte i Jesu liv där han nu började sin publika tjänst. När vi döps får vi ta del av Jesu seger, men även i en livslång kamp mot allt det som står Gud emot. Men vi står inte maktlösa. I allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. (Rom 8:37) ”Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek.”! Det är värt att notera att när Jesus frestades i öknen var hans främsta vapen, Guds ord! (Matt 4:1–11)

Varför döpte Jesus?

Jesus döps i Jordanfloden av Johannes Döparen. Inget märkligt med det egentligen, fast egentligen lite konstigt. Jesus är ju Guds son, Gud själv, så varför ska han döpa sig egentligen? Han tillhör väl redan Gud, han är ju Gud till och med, så varför detta dop? Ja, kanske handlar det om två saker, dels att Jesus vill tydliggöra för alla att han är människa och tillhör mänskligheten. Men också att Jesus är mer än så: Gud själv. Jesus vill vara tydlig med att han delar våra villkor, det står i texten att allt folket hade låtit döpa sig och Jesus också hade gjort detta. Jesus väljer att göra som alla andra den där dagen. Han är en medlem i gemenskapen, bland folket. Han står där vid Jordanfloden, i sina sandaler, av kött och blod som alla andra och väntar på sin tur att bli döpt av Johannes. Jag tror att det är viktigt detta att Jesus vill peka på tillhörigheten, gemenskapen. Vi behöver att tillhöra kyrkan. Genom dopet tillhör vi alla en kyrka Jesu kropp

Men texten slutar inte där för en duva kommer ner från himlen, det är den helige ande som kommer för att berätta att visst, Jesus är en människa som alla andra och tillhör gemenskapen som alla andra, men utan synd, det stora menet: han är också Gud. Och jag tänker att det är fundamentalt at duvan kommer och att rösten talar för det berättar för oss om den Gud vi tror på. Inte på en Gud långt borta, inte en despot i himlen som leker med oss som man leker med dockor. Nej här handlar det om en helt annan sorts Gud, något helt nytt som mänskligheten aldrig tidigare sett: en Gud som vandrar med oss här på jorden. En Gud som vet, vad det innebär att vara människa, en som väljer att tillhöra vår gemenskap, som en av alla andra, fast Gud förstås. Rösten säger att Jesus är älskad och utvald” Jag tror att Gud säger det till var och en av oss. Han säger det definitivt i dopet men jag tror att det sägs oss redan då vi blir till. Vi är alla älskade och utvalda. Men utvaldheten innebär förstås också en kallelse: kallelsen att leva för Jesus att höra till, att inte söndra sig, vända sig ifrån andra människors behov och vilja. Ett kärlekens arbete som vi alla genom utvaldheten är kallade till. Vi hör ihop, alla, tillsammans med Gud och den helige ande får vi genom sonen se vad mänskligt liv handlar om: att höra till, att dela gemenskapen och alla dess utmaningar och uppgifter det medför. Du och jag är kallade att utföra kärlekens handlingar här på jorden.

Dopet i vatten har ibland beskrivits som vårt beslut att följa Jesus och vattnet omsluter oss utifrån. Dopet i den helige Ande är däremot ett Andens verk som kommer inifrån, nu strömmar det levande vatten inifrån som ger kraft att leva ett kristet liv.

Amen.
 
Rimon Murad