meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Uppenbarelsens ljus

2018-02-04   
 
Lukas 2:22–40

Jag vill bara ta upp tre saker: Kultur: Varje folk, varje människogrupp, varje samhälle utvecklar sin egen kultur. En grupp människor formas av olika vanor som man har tillsammans. Det handlar om en kultur. Med andra ord, kulturen innehåller olika traditioner som blir ett uttryck för själva gruppens identitet. Tillhörigheten till gruppen märks genom att medlemmarna följer eller respekterar gruppens traditioner.

1. Kyrkan: Guds folk, har många traditioner. Att samlas till gudstjänst, att fira nattvard, att bli döpt eller att döpa osv är några exempel. Många av dem har sin grund i Bibeln. Men det finns också andra traditioner som man utvecklar efter en viss överenskommelse. Idag är kyndelsmässodagen. Det är en av de första traditioner som den kristna kyrkan tog upp i sin begynnelse. Grunden till den traditionen fanns redan i den judiska kulturen. Efter att ett barn hade fötts stannade mamman hemma, 7+33 (=40) dagar om det var en pojke, eller 7+66 (=73) dagar om det var en flicka, innan hon kunde ta sig till templet. Den dagen betraktades som reningsdag. Idag blev det 40 dagar efter jul, vilket innebär att denna vecka är ägnad åt den traditionen i kyrkoåret. I den gammaltestamentliga texten (1Sam.1:21–28) lästes det att Hanna, Samuels mamma, inte ville gå till templet när reningsdagen var inne. Hon väntade tills pojken hade blivit avvand. Det vill säga förre 40 respektive 73 dagar fick man inte gå till templet, men efter det fick man välja när man skulle kunna göra det Josef och Maria som var goda föräldrar visade sin tillhörighet till sitt folk genom att följa traditionen och genom att ta sitt barn till den. Frågan är: hur mycket respekterar vi idag våra kristna traditioner? Hur mycket lär vi våra barn att följa det som vi själva hade lärt oss av våra föräldrar?

2. Löften: Guds folk, lever alltid under/med Guds löften. Det finns många löften för Guds folk i Bibeln. Ett exempel är: Jag är med er alla dagar till tidens slut (Matt 28:20). Herren har alltid hållit fast vid sina löften. Men vi människor har ofta inte gjort det. När vi engagerar oss i kyrkan och säger att vi är Guds folk, att vi tror på Jesus, handlar det också om ett löfte. Vi lovar att tjäna Herren, eller att göra det goda, eller att älska varandra osv. Frågan är: Hur mycket håller vi fast vid våra löften? Ofta blir vi trötta och vill inte gå till kyrkan, trots att det ingår i vad vi redan hade lovat. Samuel fick bo, som ung i Guds hus, så att hans mammas löfte, men senare hans egen kallelse, kunde hållas. Symeon och Hanna höll fast vid sitt engagemang och gick till templet även i sina äldre dagar. När reformationen började sattes Guds Ord i centrum. Kyrkorna byggdes med betoning på ordet. Det blev samma sak när väckelsen bröt ut i 1800-talets Sverige. Men frågan blir: hur mycket plats ger vi idag till Guds ord? Håll fast vid dina löften!

3. Uppenbarelsens ljus: Håller man fast vid sina löften kommer Gud att uppenbara sig genom sitt ljus. Symeon gick till templet så som han brukade göra. Men den här gången fick han i sin famn ett annorlunda barn, Jesus. Då kunde hans ögon se det ljus som Gud själv hade tänt för hela världen. Det vill säga att om eller när vi håller fast vid våra löften kommer en dag då Gud skall låta oss se ett nytt ljus. Om eller när vi håller Jesus i vår famn uppenbarar Gud sig för oss på ett speciellt sätt. Som Josef och Maria kan vi också förundras över vad som kan sägas om oss, om vår församling, om vår kyrka. Här får vi se om Jesu namn har blivit ett fall eller en upprättelse för många, och om det har varit ett tecken som har väckt strid i vår omgivning. Men det viktigaste i allt detta är att vi får uppleva uppfyllelsen av Guds löften i och för oss. Det ger oss frid i våra hjärtan. Låt oss hålla fast även vid de löften som vi redan har gjort inför Herren och för varandra. På det sättet kommer hans namn att bli större i vårt församlingsliv och vi själva kommer att växa i tro, i Guds ljus. Amen!
 
Rimon Murad