meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Hjälparen kommer

2018-05-13   
 
Sönd före pingst
Joh 15:26-16:4

HJÄLPAREN KOMMER Den Helige Anden kallas i vår bibelöversättning alltså för Hjälparen. Men egentligen betyder det grekiska ordet i ursprungstexten mycket mer än detta. Ordet Parakletos, som Johannes använder, betyder egentligen försvarare, tröstare, rådgivare, medlare, vägvisare och uppmuntrare. Den Helige Ande är alltså den som försvarar oss, den som tröstar oss, som ger oss goda råd, som uppmuntrar oss, som visar oss vägen och som medlar mellan människor och Gud. Det är en hjälpare med denna stora innebörd, som Jesus lämnar kvar åt oss, när han återvänder till Fadern.
Vi brukar kalla Anden för Den. Men egentligen borde Anden nog kallas för Hon. Andens egenskaper påminner så mycket om det kvinnliga. Om allt det som den goda modern står för.
Om vi skulle ge Anden beteckningen hon, skulle det nog också vara lättare för alla dem i vår tid som har svårt med att Gud kallas Han. Det skulle tydligt finnas en Hon bland personerna i den treeniga guddomen.
Men samtidigt är detta förstås ett världsligt problem. En följd av att vi människor ofta behöver sätta begripliga etiketter också på det obegripliga. Gud är en och i sin ofattbara storhet långt bortom genusperspektiven. Gud är varken han eller hon. Gud ÄR. Även om Gud också framträder både i kvinnliga och i manliga gestalter.
Hur får vi då del av den Helige Ande?
”Ty ännu hade inte Anden kommit över någon av dem, de var bara döpta i Herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sin händer på dem, och de fick helig Ande”, står det i vers 16 och 17.
Anden blir också kvar hos oss för alltid. Detta är den stora skillnaden som påsken och pingsten skapar. Även tidigare – före Golgata - hade människor fyllts av Helig Ande. Det finns åtskilliga berättelser i Bibeln om detta, exempelvis gällande Elia, Moses och lärjungarna. Men Anden gavs till dem då för ett speciellt tillfälle. För att de skulle kunna uträtta något, eller förstå något speciellt. När Jesus efter sin livsgärning på jorden återvänder till Fadren ger han oss samtidigt en, som han säger, annan Hjälpare, nämligen ”Sanningens Ande” som skall stanna kvar hos oss för alltid (Joh 14:16).
Det finns heller ingen gradskillnad i Anden. Det är inte så att en människa får en liten Ande och en annan en större. Den Helige Anden är en och ges i sin fullhet till varje människa. Sen är det en annan sak att vi kan ha svårt att upptäcka att det är så. Att vi kan stänga vår egen varseblivning av Anden. Och när vi gör det är det också lätt att man får för sig att man inte fått del av Anden. Att det bara är andra människor som fått det. Och att man därför inte duger som kristen.
Men Bibeln är här mycket tydlig. Det är inte så att Anden ges till några få utvalda. Anden ges till alla döpta. I samma mått. Utan begränsning. För sådan är Gud. I Guds rike finns inga kelgrisar eller strykpojkar. Alla är vi lika totalt älskade och burna.
Det är inte heller så att dopet i Helig Ande förutsätter ett uttryck i tungotal. Allt för många gånger har detta kopplats samman på ett sätt som innebär att de människor, som inte fått tungotalets gåva, inte heller uppfattar sig som andedöpta. Nej, Anden framträder olika i olika människor. ”Nådegåvorna är olika men Anden är densamma”, säger Paulus (1 Kor 12:4). ”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.” Gåvan att meddela vishet eller kunskap, trons gåva, gåvan att bota, kraften att göra under, det profetiska talet, förmågan att skilja mellan andar, tungotal och förmågan att tolka tungotal är alla skilda exempel på hur den Helige Ande uttrycker sig i olika människor. ”Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en som den själv vill”, skriver Paulus (1 Kor 12:11).
På vilket sätt är då Anden vår Hjälpare? Hur hjälper hon oss?
Anden gör först och främst Jesus närvarande i våra liv. När Jesus vandrade på jorden var han med sina lärjungar. Genom den Helige Ande är han nu i lärjungarna. Jesus säger i dagens evangelietext: ”När hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår av Fadern, då skall han vittna om mig” (Joh 15:26)
Anden är inget surrogat för Jesus. Men Anden påminner oss om allt vad Jesus är och lärt mänskligheten under sin jordevandring. Anden – sanningens Ande – hjälper oss att hålla oss till sanningen. Om Gud, om frälsningen och om det himmelska hoppet – ett hopp som Paulus så fantastiskt förtydligar i dagens episteltext: ”Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar” (Rom 8:16f). Guds arvingar – Kristi medarvingar- vilket löfte!
Anden ”vittnar om mig” säger Jesus. Så skall ”också ni vittna”. (Joh 15:26f). Anden levandegör alltså trons innehåll. Jesus säger: ”Men Hjälparen, den heliga anden, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” Och visst är det så. Anden uppmärksammar oss ofta på saker som Jesus sagt och vill. Att vara lyhörd för denna Andens undervisning är både viktigt och en rikedom i livet. När Anden undervisar oss så färdas vi från det abstrakta till det konkreta. Trons rike blir inte längre något vi skådar på avstånd, utan något vi lever i. Och det generella blir personligt. Bibelns berättelser om Guds kärlek till människorna övergår till att förstås som en kärlek till oss själva var och en. Gud älskar er blir ett Gud älskar mig.
Med Andens hjälp blir också det frånvarande närvarande. Guds rike är inte längre ett avlägset ting som vi färdas mot, utan en reell verklighet också här och nu. Och trots att vi fortfarande lever här och i tiden, så går vi genom Anden över gränsen in i det eviga. Vår verklighets främsta egenskaper – begränsningen i tid och rum – försvinner när vi redan nu i tro erfar den verkliga verkligheten.
Men Anden hjälper oss också på ett annat sätt. Hon ger oss en särskild smak för fattigdomen. Hon lär oss att älska vår litenhet.
När vi tar evangeliet på allvar upptäcker vi snart vår egen oförmåga att leva upp till dess höga mål. Vi upptäcker vårt eget mörker. Att ondskan inte är något som ligger utanför oss själva – hos de andra. Utan att också vi själva bär ondska inom oss – också vi är förmögna att begå onda handlingar.
Och det här gör oss förtvivlade. Men samma Ande som uppmärksammar oss på vår egen ondska, hjälper oss också. Men då inte genom att göra oss starka och fria från brister och begränsningar. Utan genom att lära oss älska vår svaghet. ”Ju fattigare du är, desto mer kommer Jesus att älska dig” skriver helgonet Thérèse av Lisieux till sin syster Céline. Det finns en stor glädje i att upptäcka vår egen litenhet och vårt absoluta beroende av Gud. En stor frihet.
Anden hjälper oss att se att denna vår fattigdom är vår sanna rikedom. För den ger oss – i en särskild mening – ”makt” över Gud. Gud kan inte motstå en människa som vet om sin fattigdom och i det sträcker sina armar mot honom. Det är Anden som får oss att förstå att vi är saliga när vi är fattiga, som det står i Jesu bergspredikan (Matt 5:3).
Det finns en stor och fantastisk hemlighet gömd i detta. Men det är inte så lätt för oss att fatta den i en tid då det egna jagets självhävdelse står så i centrum. I den tid, där varje människa är ”sin egen lyckas smed”, är det svårt att förstå att vägen till salighet inte ligger i min egen styrka, utan i min förmåga att inse och acceptera min svaghet. Inte så att vi ska sluta försöka göra vårt bästa under vårt liv på jorden. Alls inte. Men så att vi förstår att vi bara kan göra vårt bästa, när vi inser att det är Herren som är Gud, och att vi är totalt beroende av honom.
När Paulus kämpar med sig själv når han till sist visheten från Gud, som säger: ”Min nåd är allt du behöver”. Och Paulus konstaterar: ”Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. Ty när jag är svag, då är jag stark” (2 Kor 12:9-10). Vi får alltså överlåta oss till att leva i denna den yttersta kärleken. Överlåta oss i befintligt skick. Vi behöver inte vara perfekta, behöver inte själva prestera allt. Vi kan i stället låta Guds kraft omsluta oss, leva i oss. Genom den helige Andens kraft.
 
Torgerd Jansson