meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Herren behöver dig!

2008-03-16   
 
Palmsöndagen Matt.21:1-11

Den som är hemtam i den kristna traditionen med dess olika söndagar och dess budskap, kan nog inte låta bli att lägga märke till att texten om hur Jesus rider in i Jerusalem både läses och förknippas med första advent och palmsöndagen. Att det nya kyrkoåret inleds med denna hosianna-hyllning till Jesus är förståeligt, men hur ska man förstå att detta också fått bli palmsöndagens budskap så här strax före lidande och död?

Den förklaring jag kan ge och som jag finner tillräcklig är, att detta visar på den dubbla karaktär Jesu rike har. Jesus beskrivs som kungars kung, herrars Herre, som den segrande och triumferande konungen i sitt rike. Det är fest och glädje när Jesus rider in i Jerusalem. Så är det också när Jesus kommer oss nära, tar sin boning ibland oss, när vårt hjärta öppnar sig och bjuder Kristus hem till dig. Idag vill han dig gästa och sitt förbund befästa. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

Men palmsöndagen predikar också ett djupt allvar, med tanke på den förestående påsken, då Jesus ska lida och dö för en hel mänsklighet och så föra fram försoning och frälsning i ljuset. Jesus kommer att beskrivas som den lidande Guden. Gud som dör för att ge liv. Hans rike grundar sig på denna utgivande kärlek. Utan Getsemanekampen och Golgatadramat ingen frälsning, inget hopp för tid och evighet.

De hade en viktig uppgift att fylla. Därför läser vi gärna denna text och tar till oss budskapet även denna dag, palmsöndagen.

Vid genomläsningen av texten finner jag att det är två lärjungar som genom det uppdrag de får av Jesus, skapar förutsättningar för den triumfatoriska inmarschen till Jerusalem. Utan dessa två lärjungar hade inte Jesus kunnat rida in på en åsna och dess föl. Utan deras insats hade inte Jesus kunnat bli hyllad på detta messianska sätt. Ord hämtade från profeten Sakarja med tydliga messias anspråk inramar händelsen. Herren behövde dessa två lärjungar.

På samma sätt som Jesus säger angående åsna och åsneföl: Herren behöver dem, så säger han till oss alla: Herren behöver dig i sin tjänst!

Vi kan bara spekulera i vad som hänt, om inte de två lärjungarna gått Jesu ärende. Säkerligen hade Jesus funnit en utväg, men nu är det de som fick uppdraget. På liknande sätt har vi kanske funderat över, vad som skulle skett om Herrens tjänarinna Maria inte bejakat kallelsen att föda Jesus. "Ske med mig, så som du har sagt", var Marias svar. Så närgånget får vi ta till oss palmsöndagens budskap att

I. Herren behöver dig i tjänsten.
Uppenbart är det så, att Jesus gav uppdrag till vanliga människor som du och jag. Så var det när han gav missionsbefallningen: Gå ut och gör alla folk till lärjungar. I den utrustning som Paulus nämner i Ef.6 för tjänsten i Guds rike, nämner han "sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger". Det är evangeliets budskap och anda som föder villigheten att tjäna i Guds rike. Helt avgörande är att viljan att tjäna växer fram i vårt liv. Ibland har vi gjort frågan om att tjäna Gud till något som enbart har med pastorer, missionärer och diakoner att göra. Gud give att även vi får tjäna i Guds rike, men det är det allmänna prästadömet som gäller. Petrus skriver i sitt första brev : "Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni ska förkunna hans härliga gärningar". Det betyder att vi alla är kallade till tjänst. Herren behöver dig!

Den med många decennier på nacken kan tänka: Jag är för gammal, men det står inte om pensionärer i Guds rike. Uppgiften kan förändras under årens lopp, men kallelsen står kvar. Hanna och Simeon var till åren kommna. Alltfort tjänade de Gud i templet. Samtidigt uppmuntrar Paulus den unge Timoteos : Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull. Var istället ett föredöme. Paulus nämner om olika tjänster i Guds rike såsom apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare, men också tjänandets gåva liksom förmaning och barmhärtighet. Det är viktigt att vi vidgar begreppen till vardagsgärningen, vårt engagemang för medmänniskan och samhället. Herren behöver dig. Även om vi känner oss som åsnor ibland, så behövde vår Frälsare även dem! Det avgörande är, att vi är i Herrens händer. Då kan mycket hända.

I går vid kulturfrukosten hade vi besök av Ulla-Britta Palm från Göteborg, f.d. journalist på Sveriges radio, som på ett mycket märkligt sätt kom i kontakt med fattiga och utanför samhället levande människor på soptippen i Quito i Ecuador. Hon har byggt upp ett nätverk av hjälpverksamheter som befriar och befriat dem från att gå och söka mat och annat på soptippen, till ett värdigt liv. När Ulla-Britta berättade om dramatiken, det absurda och fantastiska som skett och sker, så var inget öga torrt. Man har verkligen svårt att se, att detta inte skulle ha med Gud att göra. För trons står det klart att Gud vill ett sådant engagemang för de nedersta i samhället. Herren behövde henne för att hennes frimodighet och förmåga skulle ge möjlighet till ett drägligt liv för dessa människor. Om hon inte lyssnat till budskapet om att göra något för dessa arma människor, så hade inte någon förändring skett. Vi är alla viktiga! Vi har alla en uppgift! Det behöver för den skull inte betyda, att alla människor ska söka sig till soptippar runt vår jord för att kopiera hennes gärning, men Gud har en uppgift som passar för dig, och en annan som passar för mig.

II. Herren behöver dig i vittnestjänsten.
Kristen tro spreds från människa till människa i den första generationens kristna församling. Smittande ord: "Konungen kommer, bered väg för honom i hjärta och sinn". Tron på Jesus Kristus spreds som en präriebrand i medelhavsområdet. Apostlar och andra var heroer- modiga Jesusefterföljare. Det hade inte hela tiden varit hela sanningen. Evangelierna berättar om deras svagheter. De flydde allesammans från Jesus i Getsemane. Petrus, den mest talföre, förnekade sig känna Jesus på översteprästens gård. Det kom en upprättelsens dag, då den uppståndne Jesus profeterar över dem: "När den helige Ande kommer över er, då ska ni få kraft att bli mina vittnen ända till jordens yttersta gräns". Alla har kallelsen att ge skäl för sin tro. Herren behöver dig i den tjänsten, kanske på jobbet, i mötet med släkt och vänner. Det kan inte lämnas på entreprenad till några få. Alla är unika i denna uppgift och kallelse.

Ibland tenderar vårt vittnesbörd bli en återberättelse av vad som hände, när vi kom till tro för 10-20-50-70 år sedan. Det är väl bra, men vad har vi att berätta om vår gemenskap med Herren idag? Alltför ofta är vi tysta. Frågan kommer osökt nära oss: Vad har vi att säga? Har vi något att förmedla? Vad är vår drivkraft i livet? Tänk om det är Apg.1:8 som är den avgörande upplevelsen, som vi så innerligt behöver erfara.

III. Herren behöver dig i lovsången.
I Jerusalem sjöng man lovsång denna dag: Hosianna! Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! Ytterligare attribut i lovprisningen av palmsöndagens Herre och konung var de utlagda mantlarna och de strödda kvistarna på vägen.

Som jag sa förra söndagen, så är lovsång inte enbart en programpunkt i gudstjänstordningen. Det är en livsstil, en livshållning, ett sätt att leva. Ett liv, där Jesus får vara stor, ja den störste, där vi prisar honom för vad han gjort och gör, ja vi ärar honom för vad han är. Vi behöver lovsången för att få hjälp att öppna våra hjärtan på vid gavel till Jesus.

Vågar vi säga, att Herren behöver vår lovsång? I ps.22 står det att "du är den Helige, den som tronar på Israels lovsånger". Vi ger genom lovsången till Gud den plats i tillvaron och i våra liv som han är värd, den störste!

Från Israels barns intåg i Kaanans land, i Jeriko, så har vi berättelsen om hur folket tågade en gång under sex dagar runt staden och på den sjunde dagen sju gånger. De blåste bl.a. i jubelhornet och jubelbasunerna. Det hade som följd att murarna föll. Det har inspirerat en sångförfattare till en liten kör: Gå med lovsång, runt kring stadens murar, blås i segerlurar, murarna då faller ner. Det finns en kraft i lovsången.

Det tycks ibland vara så, att alltför många i stället för att låta halleluja ljuda över sitt liv, istället hänger sig åt håhåjaja. Den sången lyfter inte. Den drar ner livsmodet. Den gör att vi ser på omständigheternas makt istället för på Jesus, vår Herre och hans resurser.

IV. Vem är då denne ärans konung?
Det är Herren Sebaot. Han är ärans konung. Härskarornas Gud. Den Jesus den kristna församlingen tillbeder och dyrkar är ingen uppkomling, vem som helst. Jesus beskrivs som den som är Messias, den utlovade, han som var till före allting skapat, han som skulle frälsa sitt folk från deras synder. Han som blev människa och delade våra villkor, härlighetens och ödmjukhetens konung, profeten. Ser du hans härlighet? Erfar du den utstrålning Jesus ger?

Det har miljoner och åter miljoner både i det förflutna och i nuet gjort och vigt sitt liv åt honom.

Herren behöver dig i tjänst, vittnesbörd och lovsång.

Du behöver det!

 
Jörgen Ånfors