meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Ett nådens år

2009-01-29   
 
Joh. 18:36-37

Snart är det dags för ett nytt politiskt toppmöte. Världens ledare ska mötas i Köpenhamn för att komma överens om klimatfrågorna. Vad de egentligen kommer att komma fram till vet vi inte i dag. Men en sak kan vi vara säkra på. När toppmötet är slut kommer alla tidningar att ha ett foto med alla ledarna samlade. Det s.k. klassfotot med idel kostymklädda herrar och någon enstaka dam. Alla makt i världen samlad på en enda bild. Det är den bild av makten som vi är vana att se. Men idag presenteras vi för en annan bild.
Idag är det den första söndagen i advent som också är den första söndagen i ett nytt kyrkoår,. Nu börjar vi om från början igen. Och temat för idag är Ett nådens år. Under det kommande året, fram till nästa första advent, ska vi, i gudstjänsterna, läsa om Jesu liv och om hans undervisning. Så går vi igenom Jesu tre år i offentligheten under ett enda kyrkoår. Vi befinner oss i början av berättelsen, men texten vi har läst handlar om något som skedde under Jesu allra sista dagar på jorden. Vi börjar om från början med att börja från slutet.
Jesus har fängslats av de judiska myndigheterna. Men eftersom landet är under ockupation måste man gå vidare till de romerska myndighetspersonerna för att kunna döma Jesus till döden. Så här står nu Jesus, slagen och förnedrad, inför den romerska makten representerad av Pontius Pilatus. Ytligt sett är han helt maktlös. Ändå hävdar han att han har makt. Vi bevittnar ett möte mellan två makthavare. Ett annat sorts klassfoto men med andra förtecken.
Alla ockupationsmakter är rädda för uppror. Ofta använder de ytterst brutala metoder för att slå ner varje försök till motstånd. Så även den romerska makten. Man kan tro att Pilatus intresse koncentrerar sig på att ta reda på Jesu ambitioner. Är detta ännu en i raden av upprorsmakare?
Därför frågan: Så du är judarnas konung? När Pilatus talar om kung tänker han nog i politiska termer. Han tror att Jesus står i spetsen för ett politiskt uppror. Snart inser han att Jesus inte har några politiska ambitioner. Jesus är inte farlig för den romerska makten och därmed är inte Pilatus intresserad längre. Men tydligen var han farlig för andra. Kort tid efter mötet med Pilatus är han död och begraven.
Vad var det så som de andra var så rädda för? Kanske insåg de att det finns olika makter som styr över våra liv. Den politiska makten kan styra över mycket men den kan aldrig kontrollera vad vi tänker och vad vi känner. Vår inre människa styr vi själva över. Och vi har det fulla ansvaret över den. Mitt rike hör inte till denna värld, svarar Jesus på Pilatus fråga. Mitt rike grundar sig på något helt annat än kontroll och fysisk styrka. Flera kommentarer som jag läst som förberedelse är inte förtjusta i översättningen av ordet rike. De tycker att det istället borde stå kungavälde. Jesus säger alltså, Ja, jag är kung, men mitt kungavälde är inte av denna världen. Han utmanar Pilatus. Den slagne och förnedrade mannen står här inför representanten för den yttersta makten och säger till honom: du har egentligen ingen makt över mig.
Här ställs de mot varandra, världens maktutövning och Guds. Världens maktutövning behöver vi inte orda om mer. Den känner vi.
Guds maktutövning är annorlunda. Det är den paradox som presenteras för oss genom hela berättelsen om Jesu liv. Det är den makten som kommer ur svagheten. Den makten som ges när man går in i tjänst för andra. När man ger upp sitt eget jag för att vinna sin själ.
Så blir det djupt symboliskt när Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Åsnan är de fattigas och de ödmjukas riddjur. Den väcker ingen uppmärksamhet genom sitt eleganta yttre, men den är ett segt och uthålligt arbetsdjur. Jesus väljer en åsna när han ska manifestera sig som den efterlängtade kungen. Maria, hans mor, rider på en åsna när hon reser till Betlehem, den plats där Jesus ska födas.
Nu när han närmar sig kulmen på sin gärning kommer han återigen ridande på en åsna. Vi vet inte vad som hände med Pontius Pilatus efter hans möte med Jesus. Jag tror att han aldrig blev samma människa igen. Det finns möten som förändrar våra liv. Men vi måste vara öppna och beredda på förändring. Det händer allt för ofta att vi låser oss i våra vanor och traditioner. Men om vi vågar lyfta blicken från det som är gammalt och vant då kan under ske. Dagens text handlar om det, om att våga se nytt. En slagen och förnedrad man kan vara den som är den verklige vinnaren. Makten ligger inte alltid hos den som har flest soldater till sitt förfogande.
Så kommer texten också med en utmaning till oss. Vad är det jag ser när jag ser på världen? Vilka makter är jag villig att underordna mig? Vilka röster lyssnar jag på i det brus av uppmaningar som omger oss? Vad är det som jag låter styra i mitt eget liv?
Här kommer en till det yttre rätt oansenlig man och bjuder oss till ett möte. Han är den gud som vill möta oss var och en personligen. Han möter oss mitt i vardagen där vi lever våra liv. Han har erfarenhet av livets bottennapp. Han kan möta oss när vi står i vårt bottenläge. Men han är också med oss när livet är gott och när vi kan njuta av vår tillvaro.
Den lilla åsnan travar vidare. Hon går från människa till människa, från hjärta till hjärta. Låt hjärtat öppna sig Bjud Kristus hem till dig Idag vill han dig gästa Och sitt förbund befästa Hosianna, pris och ära Vår konung är nu nära.
 
Kristina Färdeman