meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Bereden väg

2009-12-13   
 
Matt. 3: 1-6

Vad ska du bli när du blir stor? – den frågan har vi nog alla fått när vi var små. Oftast tyckte vi kanske att det var en trevlig fråga, men det finns nog många barn som är jättetrötta på den. Ja, vad ska man bli när man blir stor? Och när är man egentligen ”stor?”
Det skulle vara intressant om vi hade möjlighet att samtala med varandra. Vi som är lite äldre kunde berätta om de drömmar vi hade som barn och vad det sedan blev av dem. Ni som är unga nu kunde berätta för oss om vad ni tänker på och drömmer om.
Och när man talar om vad man ska bli, då tänker vi närmast på vilket yrke vi drömmer om. Många föräldrar uppmuntrar sina barn att sträva efter ett yrke där man kan tjäna mycket pengar och där man får hög status. De tänker nog att livet blir mycket lättare om man har både pengar och anseende. Mer sällan, när vi talar om vad man vill bli, tänker vi på moraliska kvalitéer, hur vi ska leva våra liv och hur vi ska behandla varandra. Hur många barn uppmuntras att svara på frågan om vad man vill bli: jag vill bli en bra människa? Hur blir man då en god människa? Ja, inte i första hand är det inte något som man visar genom sitt sätt att klä sig eller andra yttre tecken. Det är något som lever på insidan av oss.
Idag presenteras i för två personer som på olika sätt är föredömen för oss, men som båda fick kritik för sitt sätt att leva. Johannes kom först. Han var släkt med Jesus. Han kom också till genom ett gudomligt ingripande. Hans mamma, Elisabeth, var egentligen för gammal för att få barn. Men så kom en ängel till hennes man och berättade att de skulle få en son och att den sonen skulle bli något alldeles speciellt.
När Johannes blev vuxen levde han i öknen, han klädde sig enkelt i kamelhårskläder och han åt enkelt av det som han kunde hitta i öknen. Han kallades för en asket. Men många människor kom ut till honom och ville lyssna till hans predikningar. Efter honom kommer Jesus. Han lever också enkelt. Men han lever bland människor. Han blir hembjuden till alla möjliga. Både till dem som är accepterade i samhället och till dem föraktas av andra. Både Jesus och Johannes kritiseras av sin samtid för sitt sätt att leva. Men båda drevs av en inre önskan att leva ett riktigt och ett rättfärdigt liv. I sitt yttre var de olika men inuti drevs de av samma längtan att vara en god människa.
Men vad betyder det att vara den som går först? I ett luciatåg går man oftast i storleksordning. Men ska de längsta gå först eller de kortaste? Är den första den viktigaste? Eller har det ingen betydelse, i vilken ordning man går? Kanske tycker vi ändå att själva Lucia är den viktigaste i ett luciatåg. Det är väl därför som alla är lucior när ett dagis firar Lucia. Kanske tycker du att frågan är lite dum, Men när Jesus levde var det en viktig fråga. Den som föddes först var den viktigaste, han var den som ärvde allt. Han var den som man lyssnade till. Johannes kom före Jesus. Alltså borde han vara den viktigaste. Eller var det inte så? I alla händelser så var det många på den här tiden som var övertygade om att det var Johannes som var den utlovade Messias, just därför att han var äldre än Jesus.
”Omvänd er,” sa Johannes. ”Börja ett bättre liv.” Han var sträng i sitt sätt att tala, ändå strömmade människor till honom för att lyssna. Kanske kände de alla att de verkligen behövde en förändring av sina liv.
I torsdags satt jag och lyssnade till President Obamas tacktal när han tagit emot fredspriset. Hans försvar för ett fortsatt krig ska vi inte tala om nu. Men han slutade sitt tal med att tala om vikten av att vi alla tar ställning och lever på ett sätt som medverkar till att det goda i världen segrar.
Du kan göra skillnad, var hans budskap. Och det är nog det viktiga för oss att komma ihåg idag. Det har betydelse hur du och jag väljer att leva våra liv. Det har betydelse för dem som finns runt omkring oss, vår familj, våra vänner och våra skolkamrater och våra arbetskamrater. Men det har betydelse långt utöver detta.
Allas våra enskilda beslut i vardagen påverkar hur världen ser ut. Vi är viktiga för helheten. Och vi får ta Gud i handen så kan han hjälpa oss att leva ett värdigt och välsignelserikt liv.
 
Kristina Färdeman