meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Herrens Moder

2009-12-20   
 
4:e söndagen i advent
Luk. 1: 30-35
Tidigt i gryningen hörde jag de sjungande rösterna långt i fjärran. De kom närmare och jag hörde att de sjöng psalmer. Det var mest ljusa kvinnoröster med en inblandning av några enstaka män. Jag blev nyfiken, och eftersom jag ändå väckts, klev jag ur sängen och tittade ut genom fönstret. Där såg jag en liten procession. Längst fram bar man en staty av jungfru Maria. Hon var klädd en vacker lila klänning. Så gick där några nunnor och en liten samling andra människor. Senare fick jag veta att denna dag var ännu en i raden av dagar tillägnade jungfru Maria.
Detta hände i den lilla staden Mira i Anderna. Jag hade nyss flyttat dit för att arbeta i församlingen och förväntades inte besöka några katolska aktiviteter. Men om man besöker katolska kyrkor i Sydamerika ser man den ena överdådiga Mariastatyn efter den andra. Maria framställs undergörerska och som drottningen och himmelens härskarinna. Och man anstränger sig att klä henne så vackert som möjligt. Det är prakt och det är överflöd. Det är bilden av Jesu moder så som den presenteras här.
Bibelns berättelse ger en helt annan bild av Maria. Här möter vi den unga kvinnan från landet. Hon är mycket ung, antagligen bara 13-14 år. Hon är en del av det stora namnlösa kollektiv som finns och som har funnits i alla länder. Hennes enda framtidsvision var antagligen att hon kommer att bli bortgift som ung, sedan oavbrutna barnsängar och hårt arbete fram till sin död. Hon kommer aldrig att förväntades ha några självständiga uppfattningar om någonting. Hon lever bland dem som också arbetar hårt för att försörja sig och för att få mat på bordet. Hon hade kunnat vara vem som helst under vilken tid som helst.
Och samtidigt får hon bli symbolen för oss alla i mänskligheten. Hon är en alldeles speciell liten kvinna. Besöket hon får kunde väl ha skrämt slag på de flesta av oss. Det är inte varje dag vi får besök av en ängel. Budskapet hon får skulle nog också ha skrämt slag på alla andra unga kvinnor i hennes omgivning. Maria måste vara mycket väl medveten om vad som väntar en flicka som blir gravid innan hon är gift. Hon kunde knappast räkna med att överleva det. Ändå svarar hon ja. Hon lyder inte alldeles blint. Hon ställer några frågor till ängeln först och sedan accepterar hon sitt uppdrag. Vad tänkte Maria i detta ögonblick?
Hon ska föda den son som ska sitta på Davids tron. Hon ska alltså föda en kung. Hur kunde hon själv ha tänkt sig hur det skulle bli? Kanske tänkte hon att hon skulle bli drottningmoder och äntligen få leva gott och bekvämt. Kanske såg hon framför sig ett liv i lyx och överflöd. Aldrig mer några bekymmer om hur man ska få mat på bordet. Aldrig mer något tungt arbete på fälten.
Men allteftersom vi läser vidare i Lukasevangelium ser vi hur denna kungatitel ges en ny innebörd. Det barn som ska födas ska aldrig få någon politisk makt. Det nya Gudsriket ska aldrig bli ett rike med politiska ambitioner. Det nya Gudsriket är till för dem som är utan makt i denna världen. Det nya riket är till för dem som är utstötta, marginaliserade och maktlösa. Bland dem ska Jesus leva och för dem ska han dö.
Vi vet inte om Maria någonsin förstod detta. Och frågan är om vi har förstått Jesu uppdrag.
Han som ska bli kungen för dem som lever i den jordiska utsattheten. Var möter vi utsattheten i vår tid? Vi är Jesu efterföljare. Kanske är det vårt uppdrag att följa honom åt till alla dem som upplever marginalisering och utsatthet.
Jesus ankomst till jorden förändrade vår verklighet. Men han hade aldrig kommit hit om inte Maria hade accepterat sitt uppdrag och ställt sig till förfogande för Gud. Så, även vi, som inte ägnar oss åt Mariakult och tidiga processioner, kan ha Maria som vår förebild. ”Jag är Herrens tjänarinna. Ske med mig som han har sagt.”
 
Kristina Färdeman